Sveriges riksbunkrar och det som har koppling till dessa

Sommaren är en ganska trevlig årstid som ofta erbjuder möjligheten att träffa bekanta från förr. Under en sådan träff tidigt i somras kom undertecknad med sällskap in på en allmän diskussion om det som här benämns som Riksbunkern och Zonen.

Detta var ett diskussionsämne som bara en i sällskapet hade sysselsatt sina tankar med tidigare. Jag själv hade inte funderat mer än en kort stund när jag såg företeelsen nämnas i boken Den dolda alliansen av Mikael Holmström. I alla fall så redogjorde min bekante för oss andra bla en del av det som har skrivits här (han talade mycket varmt om tråden). Detta konversationsämne blev mycket uppskattat och höll oss upptagna och pratglada en bra stund. Diskussionen mynnade ofta ut i olika tekniska funderingar med resonemang för och emot samt ibland avsaknad av djupare kunskap för att komma vidare.

Efter att vi hade diskuterat fram och tillbaka hur planläggarna av denna zon borde ha tänkt så vände vi på frågan och började diskutera hur vi skulle ha agerat i egenskap av planläggare. Eftersom ingen i sällskapet har erfarenhet från den typen av planering inom FM blev diskussionen givetvis rent spekulativ och utifrån andra erfarenheter och intressen. Jag vill tydliggöra att det vi spenderade en hel natt att diskutera var den anläggning som sannolikt driftsattes i slutet på 50-talet och var krigsuppehållsplatsen för den dåvarande civila ledningen.

Nedan har jag valt att exkludera våra tankar kring logistik, drift & underhåll, byggnadstekniska frågor, kraftförsörjning, samband, evakuering etc pga att detta redan redogörs på ett trovärdigt sätt i denna tråd av personer som uppfattas som mer kunniga än oss. Min nyfikenhet har lett till att jag har läst igenom hela tråden nu i sommar.

Det vi i stort sett är eniga om utifrån oss själva som planläggare på 50-talet är i stora drag;

Att bygga ett flertal anläggningar inom ett tämligen begränsat geografiskt område och tidsperiod bör väcka stor uppmärksamhet. På sina ställen blir det svårt att dölja militär närvaro, men ryktesspridning om att det är förråd, skyddsrum, sjukhus etc borde skapa en tyst allmänhet. Känslan av att veta något som få känner till (vara ”utvald”) tillsammans med att deras egen säkerhet kan stå på spel vid ev. röjning av anläggningen borde fungera som munkavel. Samtidigt skulle parallella och tidsmässigt överlappande byggen av olika anläggningar i etapper lite här och där inom Zonen kunna bidra till att ingen eller ytterst få ser hela bilden (allmänheten, entreprenörer, personal vid försvarsmakten inkluderad).

För den lite mer känsliga anläggning kan vi troligtvis dölja bygget mer, åtminstone omfattningen, genom att bygga där explosioner, bortforsling av bergmassor, typ av trafik etc är en naturlig del av samhället sedan lång tid tillbaka. Förslagsvis ett gruvområde. Varken vägarna eller lastbilarna på denna tid var i närheten av dagens standard vilket gör att närheten till järnväg kan tänkas vara viktig. Helst vill vi ha en stenkross på plats för att kunna tippa materialet på eller i närheten av byggplatsen. Vidare tänker vi oss att ett gruvområde maskerar bygget från luften.

Själva byggtiden är den första utmaningen. Den andra utmaningen i våra diskussioner handlade om att hålla obehöriga på avstånd efter driftsättning. Det gäller framförallt för den mest vitala och civila anläggningen (Riksbunkern). Detta löser vi genom att få den att framstå som;

1. Det är uppenbart vad som finns där (vilket givetvis inte är sanningen)
2. Det verkar vara en allmänt ointressant plats
3. Det framstår som farligt att beträda området med tanke på den obehöriges egen säkerhet (då pratar vi inte bara om vakthundar eller vakter)

Så hur skulle vi kunna uppnå detta? Kanske genom att låta området maskeras som ett skjutfält/skjutområde.

• Det motiverar stora avspärrningar runt området
• Allmänheten och andra ”intresserade” köper maskeringen och funderar inte på något verkligt syfte
• Ett gammalt gruvområde med hål lite här och där (risk att ramla ner) tillsammans med att det kan finnas odetonerad ammunition på området gör området farligt för gemene man
• Som ytterligare en anledning till att inte låta obehöriga lockas av intrång och dessutom motivera trafik till och från anläggningen låter vi skjutfältet vara aktivt, dvs det är en frekvent militär närvaro och aktivitet på delar av området

Kanske kan ett skjutfält även motivera ett restriktionsområde i luften (flygförbud), men vid det här laget var klockan för mycket och stämningen alldeles för hög.

Högst troligt bortser vi från små detaljer som i praktiken skulle få en avgörande roll för planläggningen och verkställandet av projekt zonen. Det skulle vara intressant att höra era tankar och idéer om ni skulle vara 50-talets planläggare för zonen och dess anläggningar?

Hälsningar
Stormbomm

Nånting som är viktigt är ju att skydda verksamheten från total insyn även inom den egna organisationen. Dom för kgb mest attraktiva spionerna är ju dom med stor tillgång till hemligheter. Varför inte splitta verksamheten i zonen mellan två skilda myndigheter? Och för att skydda det absolut hemligaste skapa en skalskydds avdelning mot den egna organisationen, en redovisningsavdelning som håller det hemligaste inom sin egen organisation och bara redovisar det som verkligen behövs till HKV.

Välkommen hit!

Jag tycker att ert resonemang i det stora hela låter rimligt. Värt att ha i bakhuvudet är att Zonen likt Rom inte byggdes på en dag, utan i stället evolutionärt vuxit fram under tiotals år.

Det jag skulle vilja komplettera eller ändra i era funderingar är:

Förutom självklarheter vad gäller geografi och berggrund skulle jag som planerare vilja göra mitt Zon-bygge i ett område där ortsbefolkningen redan är van vid militär närvaro och militära anläggningar.

Något eller några nya bergrum som då och då byggs ses därför bara som utveckling av befintlig verksamhet. En verksamhet som ortsbefolkningen redan vet att tala tyst om.

Jag skulle också se till att etablera en god relation med ortsbefolkningen. Att inför dessa dölja bygge eller existens av anläggningar är dömt att misslyckas. Bättre att ha grannar som rör sig i området och är uppmärksamma på TIR-långtradare, bärplockare och annat avvikande.

Vad gäller skydd mot helt utomstående skulle jag se till att anläggningarna inte går att se från allfarvägarna (även om de ligger nära). Jag skulle heller inte krångla med att lägga det "känsligaste berget" på skjutområde eller annat speciellt område då jag är rädd att det är för många som skulle kunna dra fel (dvs rätt) slutsatser om detta. I stället skulle jag förlita mig på en homogen "look" på mina anläggningar. Även om man som bärplockare träffar på ett staket mitt ute i skogen så ser det staketet likadant ut som på alla andra hemliga anläggningar i landet.

Vad gäller skydd mot behöriga personer skulle jag se till att så få som möjligt har helhetsbilden. Fördela förvaltningsansvar på olika myndigheter, låt personal som arbetar med anläggningarna vara specialiserade i avseende på kompetens och ansvarsområden osv.

Exakt.

Efter att ha läst "Den dolda alliansen" känner jag mig rätt säker på ett av syftena bakom bildandet av RAB. Kanske till och med det allra viktigaste syftet.

Hemligheten med stort H under det kalla kriget var Sveriges intima kopplingar till Nato och att det fanns ett välplanerat krigssamarbete. För den personal som arbetade med den fredstida administrationen och underhållet av det allra heligaste - de anläggningar som hörde till högkvarteret - var detta ett tydligt faktum.

Således kunde dessa hemligeter inte överlåtas till stora och i sammanhanget lösmynta organisationer.

Bra poster idag i denna tråd.
Är hundburarna borttagna?

Vid vilken anläggning menar du?

Ponti finns iaf kvar. Även om han numera ligger i jorden

Rb60 civ.

Vilka hundburar menar du? Hundgårdarna var placerade längst ner i barack byggnaden som ligger precis bredvid traktorgaragen. Har dom rivit hundgårdarna eller baracken?

Ovanstående beskriver berget vid Norakorset. Detta imponerande stora antennkomplex finns dock inte längre kvar (även om den intresserade "arkeologen" fortfarande kan hitta rester därifrån).

Min fråga till trådens alla kunniga är om någon lite mer exakt känner till årtalet för när de revs?

För den som missade den vill jag göra reklam för Den dolda alliansen". Bopken har varit slutsåld, men nu har den kommit i en andraupplaga och därtill som pocket. Högst ovanligt att en bok som denna blir en bestseller. Finns hos adlibris för 229 kr, http://www.adlibris.com/se/searchresult.aspx?search=quickfirstpage&quickvalue =dolda+alliansen&title=dolda+alliansen&fromproduct =False . Väl värd att köpa med de hårda pärmarna imho.

Jag Välkomnar Er hit, och passar på att säga att jag fullkomligt älskar när folk faktiskt tänker innan de skriver. Sakligt och med välformulerade tankar, inte sk skitsnack utan faktiskt intressanta funderingar.
Jag känner här att jag vill bidra lite. Jag har inget överdriven kunskap om byggnadsförfarandet när vi talar om "Zonen", men jag vill ändå påstå att det inte är speciellt komplicerat.

Anläggningarna är för det första bevisligen inte byggda samtidigt ändock de kan så klart varit planerade och färdiga på ritbordet.
Ganska tidigt i projekteringsstadiet utser man plats för anläggning. Detta görs efter noga utvärderande. Jag skall inte påstå att jag vet exakt vilka myndigheter som är inblandade men Lantmäteriverket och-/ eller Rikets allmänna kartverk var säkert det. Så också någon annan myndighet.
Dessa personer visste inte vad som skulle anläggas och valde ut flera förslag som var lämpliga ur hänseende topografi och berggrund.

Beslut om exakt placering fattades sedan på berörd myndighet - dvs Krigsmakten; mao lämplig stab inom nämnd myndighet.
Dessa i många fall piprökande herrar visste så klart vad som skulle byggas och vid det laget också berörda karlar hos Fortifikationsförvaltningen. Dessa har då redan samarbetat med dem hos andra delar av Krigsmakten som berörs av anläggningsbygget. Tex Arméförvaltningen, Marinförvaltningen och Flygförvaltningen.

Dessa har ju i sin tur gjort beställningar på div materiell både internt och externt. Tex vid den tiden företag som Standard Radio, LM Ericsson, Marconi mm, men också av tex Televerket. Man skall komma ihåg att Televerket hade avdelningar som jobbade tätt med Krigsmakten i frågor gällande totalförsvar, anläggningskonstruktion osv.

I hela denna processen höll man saker i vattentäta skott. Endast de som behövde veta visste vad som var i görningen. Men så klart, på samma sätt som eldrörssvarvaren på Bofors vet att pjäsen skall till KA så vet han ju inte var, så visste ju inte dem som ritade hur ledningscentralen såg ut vart den anlades.
Man bör nog också anta att dem som visste var få på varje inblandad del av anläggandet.
Men de som faktiskt på plats sprängde gångar, monterade toalettstolar osv? De måste ju veta vart anläggningen var, hur den såg ut osv?
Jo så klart. Men låt oss stirra över till anläggande av de fasta kustartilleriet. Där använde man sig av betrodda företag, ofta lokala och vid tidigare byggen anlitade. Jag vet dessutom att man mer än gärna använde sig av lokala firmor, tex rörmokare och olika installatörer.
Men också av personal som på olika sätt repetitionsövade. Jag har tillochmed hört om exempel där man använt sig av värnpliktiga. Inte för att snickra reglar eller spränga, men det skulle grävas skyttevärn, sk10 som skulle grävas ner etc.
Dessa behöver inte ens veta vart i skogarna de är, bara att de hoppade på en buss vid I3 och släpptes av två timmar senare. Står dem då i Tiveden eller i Bergslagsskogarna?

Lokalbefolkningen de visste så klart att nu jävlar sprängs det i Knutskullenberget, att "di där militärerna skall bygga något hemligt". Men de hade vett att hålla käft om någon frågade. För vad hade en Stockholmare att göra på bergrumsvägen?

Jag vet också att värnpliktiga har legat på vakt i veckor i skogarna utan att fatta vad det var de vaktade. Inte fick de se något inslag eller den stora uppställningsplatsen 500 meter bort, de satt ju i värnen och sket i en hink.

Man skall också komma ihåg det viktigaste av allt; det är egentligen inte anläggningens position som är hemlig, utan anläggningens funktion! Det finns trots allt inte olika samtida skyltningar av objekt; jag menar "Skyddsobjekt" "Ännu mer Skyddsobjekt".

Nu tänkte jag återgå till det som var den ursprungliga frågeställningen. Vad tänkte man på i planneringsprocessen? Jo, Bergrund, är platsen lämplig för radiosändning/mottagning och så klart topografi. Man införskaffade sedan den mark som behövdes, vi hade trots allt statliga skogsbolag och dessutom vid flertalet anläggningar behövs inte mycket mark. Man kan nämligen bygga under någon annans mark om man är staten. SO var i många fall inte inhägnade på samma sätt som idag.
Sedan kan jag babbla om avstånd till utpunkter från Gpl och närhet till transportleder osv osv. Men jag tror att ni kan tänka ut det själva.

Jag hoppas att någon finner det jag skrivit intressant, och det skall så klart inte ses som en definitiv sanning. Men nära och förenklat.

Tack för mig! - Frågor?