Låta barn vinna i spel?

Hur gör ni vuxna fb-are när ni tävlar/spelar spel mot barn? Låter ni dem vinna? Om ja, hur långt upp i åldern pågår detta och vilka spel gäller det?Antar att det är skillnad på kunskapsspel såsom Trivial Pursuit och precisionsspel såsom kubb och krocket.

Hehe, klart att man inte spelar sitt bästa i spel med barn. Man tar inte i lika mycket på tex. fotboll eller någon dylik sport.

Hänger väl i upp lite i åldrarna.

Låt dem vinna. Låtsas som du presterar/gör ditt bästa och få barnet att tro att han/hon är bättre. Håll på så upp till 20 år åldern så ska du se att ditt barn är rejält funtat sedan

Nej, mer seriöst. Kör över ungen. Spöa skiten ur den och visa att livet inte är lätt.......

Jag låter dem få prestera så att det blir en utmaning att slå mig. Det gör jag i lagom nivå. Dock låter jag dem vinna för det mesta, dock någon enstaka gång ser jag till att vinna. Indirekt vet jag att det finns en vilja till att vara "bäst" och då triggar jag detta tänkande genom att stimulera det. Detta är för att de ska utvecklas och bli bättre själva. Det är väl min plikt anser jag, att se till att det går bra för barnen.

Jag låter inte alltid dottern vinna. Livet är en utmaning och man måste prestera, lika bra att börja lära sig det direkt.

Yepp.

beror på barnets personlighet och vad man spelar. Vissa barn tycker det är roligt att få en utmaning, förlora knappt. Retar man dem skämtsamt för det så vill de spela ännu mer och bli bättre, det brukar de tycka är roligare än att vuxna bara låter dem vinna och säger saker som "vad duktig du är". Jag tror det kan vara stimulerande för dem om de får kämpa för segern och inte vinner varje gång. Så länge de inte blir utklassade och det är glad stämning under leken så är det ok. Andra ungar (inte stött på några än) kanske surar ihop totalt och inte vill spela längre om de inte får vinna varje gång, vad vet jag.

Pröva för övrigt att spela memory mot barn i 5-9 års ålder, där brukar man få så mycket stryk att man får ta i för fullt bara för att hålla jämna steg.

Haha. Det brukar jag också få =D

Jag brukar göra mitt bästa och om jag slår ungen så brukar jag retas och håna denne. Men jag har inga egna barn och är aldrig barnvakt för några, så det är inte direkt ofta jag får tillfälle till det.

Min far lät mig aldrig vinna någonsin med motiveringen: -När du vinner över mig, och den dagen kommer min son, då skall du veta att du vann för att du var bättre än jag! Inte för att jag lade mig!

Mor tyckte det var hårt när jag fick stryk i löpning, fotbollstennis, tennis, pingis, ja precis allt vi tävlade i, men inte gav jag upp. Och den dagen då jag till sist slog honom glömmer jag aldrig! Jag visste att han gjort sitt yttersta och det räckte inte! En underbar känsla och den skall jag nedärva till mina barn!

Skall väl tillägga att far var elitidrottsman med flera mästerskap-segrar. Jag själv blev europamästare 3 ggr, så något gott gjorde hans "tuffa" inställning till att aldrig lägga sig för sin son.

Vad gjorde han då? Lade sig ner på marken, sparkade vilt omkring sig och grät?

Spelade ofta schack med min pappa när jag i tonåren. Han lät mig aldrig vinna utan sa också att när jag väl slog honom så kunde jag räknas som en riktig bra schackspelare. Känslan när jag tillslut vann över honom kommer jag ihåg än idag. Kan tilläggas att jag tycker det är skillnad på att låta en fyraåring vinna jämfört med en fjortonåring. Men man måste låta alla barn få kämpa lite och lära sig hur det känns att förlora för i verkliga livet är det ingen som alltid vinner allt.