Trevliga, otrevliga eller rentav obehagliga kändisar?

åh vad glad jag blir när jag läser vad du skriver om thåström. har alltid beundrat honom som musiker å textförfattare, men mötte en gång en människa som sa att han var helsvining. har alltid hoppats denna person mötte honom på en dålig dag, men inte pratat med så många fler som mött honom. men nu fick jag hopp igen.

å jag håller med om att johan johansson å stefan sundström e helt otroligt snälla. inte haft så jättemkt med dom att göra dock, men det lilla jag HAR haft med dom att göra var väldigt trevligt.

Linda Bengtzing!
Hon ärrade mig för livet. När jag var yngre och hon fortfarande jobbade som programledare för det där spelprogrammet följde jag med pappa till jobbet, (alltså till den produktionen). När jag sen fick syn på Linda tyckte jag att det var väldigt underligt att hon hade silvertejpat hela ryggen på sin klänning, notera, jag var liten! Jag frågade pappa varför men han sa att jag skulle fråga Linda istället, sagt och gjort!
När jag vågade mig fram till henne och hade ställt min fråga skrattade hon högt, vände sig och adresserade HELA teamet och vräkte ur sig mycket nedlåtande " jag är så smal så klänningen passar inte, och man ser inte baksidan i kameran fattar du väl!" Alla skrattade och jag har sällan känt mig så dum i hela mitt liv, dröjde flera år innan jag vågade följa med pappa till jobbet igen. Skön brud som driver på ett barns bekostnad...

Annars måste jag säga att Adam Alsing är väldigt trevlig, alltid glad och familjär på något vis! Linus Wahlgren är också en trevlig prick, kom fram och frågade om en cigg på inspelning och stod kvar och snackade medan han rökte upp, sen dess är vi vänner.

Trevligt att hon är trevlig. Trevlig att titta på också.

Kul tråd, har inte så mycket att bidra med.
Governor Andy, väldigt trevlig, lättsam.
Filip & Fredrik, Båda riktigt trevliga, Filip kan supa på.

Joakim Thåström har nog varit svinig på fyllan och villan liksom jag varit. Säkert lika många gånger Men han blev inte "extrovert" när han krökade. Bara lugn och rätt inne i sin egen värld.
Kompisen träffade honom på svartklubb i Malmö på nittiotalet och erbjöd honom att smaka lite röka. Han tackade vänligt nej och sade "Sånt där har jag lagt av med"

Nu kom jag på en episk händelse i mitt mått mätt. Minns ni Ulf Elwing? Radiosnubben.
Han var och gjorde något "gig" i hålan jag är uppvuxen i någon gång i början av nittiotalet och jag släntrade in en söndagförmiddag / lunchtid på mitt stamlokus för att dra i mig ett järn som återställare. Bakis som en gnu. Döm om min förvåning när jag upptäcker att Ulf sitter ensam vid ett bord, läser tidningen och dricker en öl? tror jag det var. Han väntade på sin mat. Jag frågade om jag kunde slå mig ned en stund och det var inga problem. Vi satt där och snackade någon halvtimma tills jag druckit upp min gammeldansk och öl och tackade för mig.
Han var genuint urtrevlig och vardaglig.

Kom på en till "udda" fågel jag träffat en gång. Filmaren Roy Andersson. I Lund, på pizzeria Romana på bangatan sommaren 2010. Jag var knakelibrakfull men fick ta ett par bilder och snackade några minuter. Hans särbo bor tydligen där. Tyckte det var lite surrealistiskt att se honom där. Jag gillar alla hans filmer.

Dryg jävel: programledaren/pratmakaren Per Hallberg.

Bland det drygaste jag någonsin mött.

Öh, försöker febrilt komma på kändisar man träffat på.

Svullo: Såg bakis ut, men det var ju jag också så. Trevlig och glad.
---
Musik-"kändisar":
Peter Flinta Stjärnvind. Trevlig mysgubbe, han gav mig varma komplimanger när jag rökte spliff utanför 44an, det påminde honom om tidigt 90-tal sa han.
Ghost, vanliga snubbar, inget att klaga på.
"Bröderna hårdrock", samma där.
---
Rickard Olsson började snacka med min mor och hennes väninnor på McDonald's i Sthlm häromåret, han var tydligen precis som på tv, men utan sitt eviga skämtande.
Hon såg Christer Petterson i Sthlm en gång också, han stod och ryckte i gallret till bolaget och verkade 1) ej medveten om att det stängde för flera timmar sen. 2) Sur över upptäckten.

Ja, sambon umgicks en del med Micke Dubois på åttiotalet. Han var jättesnäll och rätt galen privat också.

Jobbade natt på ett snabbmatsställe på Stureplan för något år sen och en natt bestämde sig en packad Andreas Weise för att titta förbi. Han verkade direkt tro att han ägde stället och han snackade så jävla mycket skit. Det kan ju också ha varit för att han var packad som satan.

Har även träffat hans pappa Arne Weise för några år sen. Han var ganska trevlig, hann inte prata speciellt mycket med honom dock.

Mikael Persbrandt träffade jag på gröna lund i Stockholm. Min polare hade med sig nån jävla plastfisk han ville att Persbrandt skulle hålla i medans han tog en bild på honom. Han fick då ett svar som lät ungefär "Nej du, jag har klass och stil så jag håller inte på med sån skit." Han fattade nog att min polare trollade. Dock lyckades jag fixa en autograf till mig dåvarande tjej som var helt såld på honom, så lite trevlig var han ändå mot sina fans.

Han också träffat Jacob Öqvist , en riktigt skön kille. Samma sak med Anders Nilsson (Den långa programledaren från Parlamentet).

han e ju en svartskalle. drygjävlar