Nån mer än jag som tycker att raggningsguider krånglar till saker lite väl mycket?

Jag har läst några delar ur raggningsmedia som Mystery Method, David DeAngelo och Nick Shane, mest av rent intresse, och jag tycker ärligt talat att de där guiderna har en enorm tendens att blåsa upp hela grejen till någonting fruktansvärt komplicerat och övernaturligt.
Det ska följas punkter med största perfektion, det är alltid mannens fel om någonting inte stämmer, en effektiv raggare får *alltid* napp hos varenda tjej som finns no matter what - och så vidare.

Ärligt talat så blev jag mest illa till mods och ganska nervös av de där guiderna.
Allting känns så förbannat arrangerat och konstgjort, precis som att man ska spela en roll och verkligen vara besatt av att träna på det hela dagarna.
Visst, jag fick en del aha-upplevelser, men det mesta handlade om saker som jag redan kände till men glömt bort.
Jag kan sammanfatta attityden i de där guiderna på följande sätt:

"Nu ska vi riktigt fokusera våra liv på att träna raggning 24/7.
Spring runt och ta kontakt med varenda snygg tjej du ser, och gör om dig till en alfahanne oavsett om beteendet känns naturligt eller inte.
Naturligtvis så tar alla framgångsrika killar i världen kontakt genom att ropa "hallå?!" och de misslyckas aldrig någonsin.
Blyga killar har inte minsta lilla chans
- (förutom min bästa kompis då, som är hur blyg som helst inför tjejer och ändå fick en snygg och självsäker tjejkompis efter sig som han sen var ihop med i fyra år) -
Säg aldrig att en tjej är söt, för det dödar hennes intresse instantly, och om du inte är totalchillad de första sekunderna så är du lost, mannen."

Det där är väl ungefär den känsla jag fick av guiderna.
Diskutera.

Nej, livet och det sociala kan ju inte förklaras av några matematiska formler. Tjejer vill ha lugna självsäkra killar som är trygga i sig själva, som tar initiativ/styr och som är snåla med komplimanger. En flockledare. Däremot är det inte alltid lika lätt i alla situationer, om man inte är Natural Born Packleader, att leva upp till förväntningarna.

Man ska enligt mig skita i liknande guider och bara vara sig själv. Friskt vågat är hälften vunnet!

Det där är precis vad jag definierar som "framgångsrik raggning".

Det enda som behövs är att man tränar upp sin självbild så att man blir trygg i sig själv, samt att man tar initiativ, vågar småretas med tjejen och undviker att ställa sig in; sen kryddar man det med att flirta på ett lekfullt sätt.
En viktig sak att komma ihåg är att man ska tänka på tjejen som en vanlig människa - en vanlig människa som man råkar känna någonting för.

Helt otroligt att ett gäng killar kan skriva hela böcker om en sån enkel sammanfattning.

Vadå inte inte förklaras av matematiska formler?!
Här är en
(( F * P )U + M )K = Den nivån på framgång med kvinnor man har

F=Första Intryck
P=Personlighet
U=Utmaning
M=Mystik
K=Kvinnor

Fast det mest förenklade jag själv nog har läst är på första plats: var stolt över dig själv, fokusera på att ha roligt och inbilda dig själv att du har allt.

Andra plats: eskalera, eskalera, eskalera

Och så tredje plats: inled kontakt, skapa attraktion, utveckla ett band och ta saker till nästa nivå

Fast den överlägset bästa raggningsboken är "think and grow rich" av Napoleon Hill som finns att beskåda här http://www.sacred-texts.com/nth/tgr/index.htm

Ha ha, och vad skulle vara så bra med det?

Ja, TS, raggningsguider krånglar till det och försöker göra kvinnor till något onödigt mystiskt.

Försöker inte försvara dessa raggningsböcker eller raggnignsmästare vad dom nu kallar sig, men kan ändå hålla med om det där.

Ger man för många komplimanger så tappar dom oftast lite i värde, man säger dom så ofta så det känns som att dom inte betyder lika mycket.
Personer som ger många komplimanger kan oxå kännas inställsamma oxå, vilket inte alltid uppskattas.

Tänk dig däremot hur du känner om någon brysk rättfram person som sällan ger komplimanger ger dig en uppriktig komplimang, för första gången. Man vet att han verkligen menar det. Det blir mera speciellt.

Men det stämmer inte in på mig, i vilket fall. Vad det än står i de där böckerna.

Däremot är ju komplimanger ingenting som ändrar min åsikt. Är jag attraherad av en person så är komplimanger i överflöd ljuvligt. Är jag inte attraherad så hjälper det inte vad den stackaren säger.

Nu skrev ju iofs TS: "Säg aldrig att en tjej är söt". Det är ju en viss skillnad på att aldrig ge komplimanger och att ge dem lite då och då när man faktiskt menar det. Jag förstår inte heller vad som skulle vara så bra med att aldrig ge komplimanger. Det handlar såklart om att göra det på rätt sätt och inte på något sliskigt inställsamt sätt där man märker att killen bara säger det för att det "ska sägas". En genuint ärlig komplimang däremot ser jag aldrig som något negativt.

Nån mer än jag som tycker att raggningsguider krånglar till saker lite väl mycket?

Ja. Definitivt.

Angående det här med att ge komplimanger:
okej, tjejer kan tycka att det är ljuvligt att få komplimanger från någon som verkar intressant - MEN...

...är ni då fortfarande attraherad av killen?
De där "raggningsexperterna" menar ju tydligen att en komplimang matar en tjejs ego och "ger henne det hon vill ha", så att hon inte längre känner lusten att få till det med killen.
Jag tycker att det låter som trams, men vad säger ni tjejer?

Det är ju självklart! Varför? Bokförlagen tjänar GROVA pengar på det..

Intresserade ögonkast och att säga att tjejen i fråga är söt är ju mitt enda raggningsknep! Om det funkar? Tja, det går väl lika bra eller dåligt för mig som för de flesta andra. Enda problemet är väl att tjejerna som nappar faktiskt tenderar att vara intresserade "på riktigt", och inte bara för kvällen, vilket ju kan bli lite jobbigt ibland, men för det mesta inte.

Jag har en vän som helt snöat in sig på the Game, och kör det stenhårt. Han får visserligen ragg ofta, men tjejerna är för det mesta så pass ointressanta att jag inte riktigt förstår vad han får ut av det, och knappt han heller tror jag. Gissar att det är en viss typ av tjejer som faller för de där metoderna... på gott och ont.