Kärlek

Kärlek, ett vackert ord. Det går att se det ur olika aspekter. Åt ett håll är att förälskelse och kärlek är drivkrafter till att fortplantning går till - evolusionen. Sedan anser jag att kärlek till en annan människa ska vara villkorslös, det finns inga förbehåll, inga krav på ett speciellt beteende hos den andre partnern. Man älskar någon som har både brister och tillgångar, den är gränslös. Ett förhållande kan se väldigt olika ut. Det kan vara samma kön, särbo, ett rent sexuellt förhållande. Sedan finns det avvikelser som jag anser inte är ett förhållande. Till exempel pedofili, sexuellt förhållande med djur, förhållande mellan syskon mm.

https://www.flashback.org/sp12753688

det verkar som att det närmaste en definition vi kommit är att kärlek är svårdefinierat och att metaforer är det enda som riktigt kan beskriva det, vilket påvisar att det är högst subjektivt vad kärlek är.. vilket kan vara helt sant! Jag själv däremot skulle definiera kärlek som känslan som man skapar gentemot en individ som på många plan, och då särskilt de man inte riktigt är medveten om, uppfyller alla ens behov, oavsett vilka de behoven är. Jag tror säkert att många nu vill säga att den definitionen inte riktigt räcker, att den missar några av de viktigaste aspekterna, och att bara för att någon "är bra för en" betyder det inte att man måste älska dem.. men säger man så, har man missuppfattat vad jag sagt, och bör läsa min definition igen!
Du säger ungefär vad jag menar.. vi kan kalla det nära nog och säga +1

Det verkar vara svårare att definiera vad ett förhållande är, vilket jag tycker nästan är en intressantare fråga? Jag menar, vart går gränsen för ett förhållande? till skillnad från kärlek, måste ett förhållande definieras av mer än en person, vilket betyder att det måste finnas kriterier.. vilka är de? Min egen definition av förhållande, skulle nog lyda ungefär som "ett löfte mellan två personer att finnas där för varandra", men det låter fattigt? någon som kan komplimentera?

Det finns ingen riktigt "sann kärlek" egentligen.

Två personer, A och B, "förälskar" sig i varandra och kallar det kärlek, men i själva verket är det så att person A saknar något som person B har och person B saknar i sin tur något som person A har och därför börjar man utnyttja varandra. Man parasiterar på varandra helt enkelt. När man har parasiterat klart och det inte finns något intressant längre då går man skilda vägar och börjar hata varandra. Ungefär så förhåller det sig i ett förhållande mellan en man och en kvinna.
Kärlek är egoism med andra ord.

Man kan få sann kärlek att existera. Men då gäller det att man gör allt för sin partner och partnern gör allt för dig för att på så sätt få bort egoismen.
Sann kärlek är också när man lever i harmoni med djur.

Vad har det ena med det andra att göra? Att leva i harmoni med djur skulle exemplifiera sann kärlek?
Harmoni är mer synonymt med balans, "leva sida vid sida" än med kärlek...

Sen behöver inte B bekräfta A's kärlek för att den överhuvudtaget ska existera.

Man lever i harmoni med djur, man älskar djuret av sitt hjärta och utnyttjar inte det för eget ändamål.

Du har säkert en Ph.D titel i naivitet. Hence the word: bruksdjur.
Är du förälskad i din katt? Är det Pettson som skriver?

Inte rätt tråd för dig att besvara då rubriken lyder: "Vad är kärlek? Vad är ett förhållande?
En klapp på axeln kan du få i djurforumet eller djursexdelen.

Over and out.

Nu var det kärlek som var topicen, och vad är det för fel med kärleken till djur?
Ska man inte kalla det kärlek?

Givetvis kan du kalla det kärlek men jag påstår att olika former av stimulans är begränsad av djuret i fråga således är kärleken begränsad.

Hur skulle du själv beskriva ett förhållande med ett djur/sällskapsdjur där du får sann kärlek?

Jag har aldrig direkt tyckt att jag var något för en relation, hade alltid en konstig syn på allt, orkade inte gå till skolan, orkade inte bry mig om något, helt enkelt tänkte jag, "Vad fan, inget spelar ju någon roll varför ska jag bry mig om någon/något när ingenting bryr sig om mig?", mitt perspektiv på allt och alla var att alla var egoister och ingen brydde sig om någon, alla ville bara suga ut livslusten ut ur en förr eller senare (sjukt påverkat av min familj) Jag hade alltid "förhållanden" där tjejen gillade mig och jag spelade med men innerst inne så kände jag ingenting. Jag hade varken lust att bry mig om mig själv eller någonannan men ändå så gjorde jag alltid allt för alla andra men aldrig något för mig själv.

Men nu har det slagit mig en konstig händelse, nu, när jag är på gränsen på att bli hemlös, nu, nu kändes det. tjejen jag träffade först för 1.5 månad sen, precis som jag. aldrig orkat bry sig om något, inte ens om sig själv, NU känner jag att jag måste göra allt, jag måste bli bra, jag måste ta till mina rättigheter, jag måste fixa mina betyg, jag måste kunna stå på mina egna ben, Jag måste visa vart jag står, Jag måste få bo kvar, Jag måste fixa allt.

Varför?
För att kunna ha en framtid, för att kunna vara lycklig, för att kunna känna att jag kan lita på mig själv, och henne. dra med henne med mig i farten, stadga våra liv, om vi båda inte gör något själva så gör vi det åt varann.

Kärlek är motivation, när man känner att den verkligen finns. wall of text i mitt första inlägg, sorry

Vad är kärlek ?

Skulle vilja ha massa olika syner på vad det är för många olika människor, och sen föra diskussioner runt dom.


svara kort och gott med EN mening.

Fucked up...