Kärlek

Kärlek är enligt Nietzsche detsamma som girighet. Fundera på den så kommer du komma fram till att det är sant.

Nu har jag tänkt jättemycket på det här.

Kärlek är ju något man ger, den känslan man känner ger man ju inte till sin älskling, den har man ju själv. Alltså är kärlek en förmåga?

Visst är det så att våra tankar skapar våra känslor? Känslor kan väl inte skapas ur tomma intet, och våra tankar är skapande. Så när man säger att "lyssna till ditt hjärta", så ska man egentligen lyssna till sin hjärna, för våra tankar har ju gett upphov till våra känslor.

En användbar definition:
"Kärlek är viljan och förmågan att låta de människor du bryr dig om vara det dom väljer för sig själva, utan krav och önskningar på att dom ska tillfredställa dig"

De flesta har satt ordet "kärlek" på den känslan dom känner när dom vill ha någon, när dom vill att någon ska komma och ge dom själva något. Ett begär efter kärlek, uppskattning, närhet, intimitet, sex osv. Med en väldig massa tankar om vad objektet för deras kärlek borde och inte borde göra. ex, hon ska inte träffa andra hon ska vara med mig. Alltså raka motsatsen mot definitionen jag skrev ovan. Det är egoism för mig. En del känner "kärlek" och gör vad som helst för att få den besvarad, dom älskar att vara älskade. Dom kämpar för det dom kallar kärlek, inte för att själva ge den till någon annan utan kämpar för att själva bli älskade.

Så för att summera mina tankar, kärlek är en förmåga, något som man vill ge och utan krav på att få någonting tillbaka.

Puhh, nu har jag tänkt färdigt.

Vet inte hur filosofiskt mitt svar är men, kärlek är när man är beredd att dö för att den man älskar ska få leva. Så ser jag på saken, dock finns det människor som dött för ideal och tro. Kan man kalla det kärlek?

Jo, det kan man nog definiera det som. Men kärlek behöver ju inte bara innebära att man offrar livet för det man älskar; kärlek kan ju även vara viljan att vilja beskydda i allmänhet. Man behöver nödvändigtvis inte dö för att bevisa att man älskar något, även om det särdeles verkligen bevisar att man gör det. Men man behöver ju inte.

precis det som jag vill hitta svaret på! exakt vad måste ingå för att det ska kallas kärlek? vart går gränsen? går det någonsin säga till någon annan "det du tror är kärlek är inte det"? eller är kärlek bara en subjektiv upplevelse som man aldrig kan jämföra med någon annans?