Den stora frustande och pustande tråden om Leif GW Persson.

Har använt sökfunktionen för en sån här tråd borde rimligtvis finnas redan. Har kollat igenom 10 sidor och hittat en kort skvallertråd från sommaren 06, en tråd i medier och journalistik som är ganska aktiv, en tråd som heter "Grå eminens hos GW Persson" här i Litteraturdelen där tråden verkar handla om ett ord som dykt om i hans böcker.
Hittade oxå påtal om ingenting en väldigt intressant årsgammal tråd som hetter "Varför heter alla pervon Leif?". En fördel med en uppfuckad sökfunktion iaf, man hittar lite kul på vägen..

Fast ingen tråd som handlar om hans böcker. Om jag sökt fel så skyller jag allt på den där urkassa sökfunktionen som är ett hot mot hela vårt civiliserade samhälle snart

Kort och gott direkt till trådens tänkta kärna då: Är böckerna av Leif GW Persson lika geniala som Professorn själv är?
Är de värda att läsa? Skiljer de sej från mängden i den djungel av kriminalromaner som finns där ute?
Får han till historierna bra?
Är personbeskrivningarna bra eller är det den vanliga fällan men en ensam medelålders polis som börjar få sliten kropp, lever helt enbart för sitt polisyrke och lyssna på någon skum musik?

GW Persson släppte tydligen sina första böcker redan på 70-talet med "Grisfesten", "Profitörerna" och "Samhällsbärarna" och det skulle dröja till början av 2000-talet innan han släppte nästa, "Mellan sommarens längtan och vinterns köld", "En annan tid, ett annat liv" och nu senast "Faller fritt som i en dröm".
Två triologier alltså, för "Linda - som i Lindamordet" är om jag har fattat rätt en fristående bok?

Bör man läsa de första böckerna från 70-talet först eller är den andra triologin helt fristående?
Är hans gamla eller nya böcker starkast?

Skriver han lika lulligt som han pratar?
Ge gärna era allmäna åsikter på Proffessorns böcker

Linda är inte en helt fristående bok. Men Johansson och Jarnebring förekommer inte lika flitigt i denna som i andra böcker.

Jag tror att man har allra bäst behållning om man läser dem i kronologisk ordning. Men det går bra att göra fel med, det gjorde jag. Linda... är förövrigt den bästa boken enligt mig.

Köpte idag hans 5 första böcker, hoppas de är läsvärda...

Trodde förövrigt att han debuterade som författare på 2000-talet, ack så fel jag hade...

Jag tror inte det finns nån deckarförfattare i sverige som ligger så nära sanningen om polisarbete som LGWP. Konstigt vore det ju annars med tanke på karlns jobb
Alla sju böckerna är högst läsvärda och man bör ta dom i ordning. Den första trilogin är mer fokuserad och sticker inte iväg på tangenter som de senare böckrena gör (dock mkt undethållande sådana). Jag var på en föreläsning där han pratade om sina tidiga böcker och förklarade att anledningen till att de är mer "slimmade" än hans senare beror på ordbehandlare. Dom tidiga är skrivna på skrivmaskin och som alla vet (om ni är gamla nog) så är tendensen att hålla sig mer kortfattad på en sån stor

För flashbacks mer blåbruna brigad kan det vara värt att notera att LGWP, precis som alla andra skickliga deckarförfattare vi haft, är klart vänsterorienterad. Det finns en underton i böckerna där han visar en saknad efter ett enklare folkhem och traumat efter Palme går som en röd tråd i de senare böckerna.

Jag kan hålla med om att LGWP låter luddig när han pratar men det märks inte i hans prosa. Istället skulle jag kalla den glasklar. När han är som bäst påminner han mig om Sjöwall&Wahlöö och James Ellroy. När det gäller kriminalprosa så kan jag nog inte dela ut ett högre betyg

Jag tar mig friheten att ställa en fråga angående sista boken i den andra trilogin: "Faller fritt som en dröm". Min fråga gäller den Särskilt sakkunnige (DSSK):


Mycket läsvärda böcker för övrigt. Till skillnad från exv. Stieg Larsson, som i.o.f.s kan vara underhållande trots sitt tröttsamma teknikbajsande, så klarar LGWP att hålla en jämn stilistisk nivå; han behärskar det språk han använder liksom ämnet han behandlar.

Jag är ju ingen litteraturkritker, men jag tycker hans personbeskrivningar är roliga, särskilt de tvära kasten mellan de seriösa och hårt arbetande poliserna på olika nivåer och den bedrövliga misären runt Bäckström. Många kanske finner mig barnslig, men jag skrattar ofta högt när han dyker upp.

Hans böcker är klart läsvärda. I synnerhet "En annan tid, ett annat liv".

Böckerna är mycket klarare än vad GW själv framstår som i Efterlyst. Men man känner igen en del av hans speciella humor.

Jag kan bara stämma in i hyllningkören, GW's böcker är riktigt bra. Jag brukar inte vara så förtjust i deckare egentligen (även om jag läst hyfsat många).
Gws vinner just på att de känns så autentiska och inte behandlar de ena bestialiska brottet efter det andra utan mer beskriver poliserna i sin vardagslunk, trots detta är de spännande.

Joker & snapcase mfl, tack för svaren. Ska köra hans böcker i rätt ordning.

Kanske bara jag som är politiskt färgad men visst är det skönt att Professorn är vänsterorienterad, ingen råkommunist eller nått men iaf rätt håll. Annars hade vi haft en GW Persson som snackade om högre straff och hårdare tag och inte den GW Persson vi hade idag. GW Persson hade varit någon USA-variant av Cops.

Inte för jag vill göra en politisk disskution om hans böcker, va bara klåfingrig och tvungen att påpeka

Hittade du hans böcker som pocket eller som inbundna? De flesta verkar vara svåra att få tag på förutom pockets, iaf på Bokus och Adlibris

Frågorna du ställer är som gjorda för att starta ett flame-war, eftersom det till största delen handlar om tycke och smak. Men...


Jag tycker inte det. Han är en roligare och intressantare person än de böcker han skriver. Men återigen: Det är nog en smaksak. Personligen tror jag att han säljer på sitt namn, snarare än att böckerna skulle hålla någon slags kvalitet.


De skiljer sig lite grann. Han vet ju mycket om själva polisarbetet så där sticker han nog ut en smula.


Nej. Det är just det jag irriterar mig på. Miljöbeskrivningar och formuleringar är han duktig på, men själva berättelserna? Nja. Kanske de fångar andras intresse, men inte mitt.


Enligt min mening har han gått rakt i fällan på den punkten och det är just det som känns slitet och tråkigt. Även om han försökt förnya sig lite grann genom att skriva om en kvinnlig huvudperson Anne Holt. Men jag tycker inte han lyckas något vidare.

Nyligen sågade han Camilla Läckberg längs med fotknölarna (genom att jämföra hennes böcker med en novell i tidningen Min Häst) och han tyckte att Håkan Nesser inte skulle skriva kriminalromaner eftersom han inte vet något om kriminalarbetet. Däremot erkände han att Nesser skriver bra prosa. Själv tycker jag Nessers böcker är så mycket bättre än Leif GW Perssons. Det handlar om fiktion och då behöver inte polisarbetet vara skildrat i hundraprocentig perfektion. Berättelsen är viktigare. Och där anser jag att GW inte håller lika hög standard.

Jag irriterar mig något fruktansvärt på GWs 10 rader långa meningar. De förekommer med jämna mellanrum. Tänk dig en sömnig professor som talar utan slut. Orden bara bubblar ur munnen på honom i någon slags trans. Ungefär som att han går in för att fylla sidorna med text så att boken ska bli så tjock som möjligt. Utan att texten egentligen är motiverad. Han bubblar på i dessa 10-raders-meningar. Så känns det.

Nej tack.

Men det är en smaksak.

Tycker det han skriver ar underhallande, haller pa att beta av hans bocker nu... Bäckström ar en favorit, sant roligt svin!