King Crimson

Hoppas verkligen inte a jag är den enda här som är ett stort fan av King Crimson!

Favorit skiva? Lineup? Låt?

De är underbara!

klart som fan att man är ett crimson fan! favorit skivan är, trots dess dåliga rykte(pga. ljudkvallan), Earthbound och favorit låten är den versionen av 21st Century Schizoid Man som finns på earthbound.

men om man ska snacka studioalbum så är det nog ganska jämt mellan In the Court of the Crimson King och In the Wake of Poseidon.
Moonchild på itcotck är ju helt underbar

Min favorit är liveplattan USA som också var min första King Crimson-upplevelse. Någon gång på mellanstadiet spelade min gymnastiklärare in den på band och gav till mig (somliga lärare är lite coolare än andra). Den distade sången på 21st Century Schizoid Man var något helt nytt för mig då. Av studioplattorna är jag ganska svag för Larks’ Tongues in Aspic och, även om jag inte lär få mycket medhåll, Beat från 1982.

Jag är ett stort fan av deras 60- och 70-tal.
Favoriter:
In the Court of the Crimson King (1969)
Lizard (1970)
Larks Tongues in Aspic (1973)
Starless and Bible Black (1974)
Red (1974)

Jag gillar dock inte 80-tals och 90-tals perioderna särskilt jag har svårt för Adrian Belews sång, de blev för New Wave-aktiga då.
Greg Lake och John Wetton var bästa sångarna.
Mel Collins var bästa flöjtisten/saxofonisten (både han och Ian McDonald är med i 21st Century Schizoid band) och jag gillar David Cross på fiol.
Men Fripp är en riktig surkart, för mycket insnöad på Gurdjeff/ouspensky och vägrar att återförena det gamla riktiga KC, sedan lät han Eddie Jobson dubba över David Cross fiolspel på live'n USA.
Cross' soloalbum "Testing to Destruction" ska vara en höjdare i KC stil har jag hört.

Om man gillar KC (1973-74 perioden) rekommenderar jag varmt Franska gruppen SHYLOCK (med gitarristen Frederric L'Epee), de var först en trio, sedan en kvartett. De gjorde endast två skivor "Gialorques" och "île de fievre".
L'Epee låter väldigt mycket Fripp både i ton och uttryck.

Sedan ska japanska BI-KYO-RAN stå nära KC i soundet.

Belgiska PRESENT med Roger Trigaux (ex-UNIVERS ZERO) är som en balndning mellan KC och UNIVERS ZERO med en mörk ödesmättad stämning. De två första skivorna "Triskaidekaphobie/Le Poison qui rend fou" (1980/1985) rek. speciellt!

En lärare introducerade mig för King Crimson, likt en av er där ovan, och jag har lyssnat på två album; Red och In The Court of the Crimson King + Lizard (låten).

Starless är fruktansvärt bra; enkel och stämningsfull.

I alla fall så har jag svårt att sätta mig in i bandet, p.g.a. deras otaliga line-ups, album och "perioder". Kort sagt; var fan fortsätter jag?

Jag rekommenderar att du lyssnar in dig på den första perioden först; dvs den som sträcker sig från "In the Court" till "Earthbound" (live 1972), sedan går du vidare från "Larks Tongues" till "USA".
Sedan kan du ge dig på "Discipline" till "3 of a Perfect Pair".
Period 1 kan man kalla symfonisk, med kopplingar till grupper som Beatles, Moody Blues, Gracious, Cressida, period 2 (1973-74) är mer experimentell och mörkare, och mer Bela Bartok och gamelan influerad. Kopplingar där har du till Shylock, Period 3 är mer new-wave katig med kopplingar till Frank Zappa (Belew).

Sedan för att förstå Robert Fripp och han soloverk kan jag rekommendera att man lyssnar in sig på de två första skivorna han gjorde med Brian Eno:
"No Pussyfooting" (1973) och "Seventh Star" (1976) där han utvecklade Frippertronics ett system av band-loopar av gitarrljud som spelas in och spleas upp så det blir en hypnotiskt atmosfäriskt drone-ljud (ingen ny teknik eg. diverse elektro-akustiska kompositörer höll på med liknande experiment redan på 50-talet).

Sedan är Fripps soloalbum "Exposure" (1979) bra då den både kopplar till han samarbete med sångaren Peter Hammill i Van der Graaf Generator (fripp medverkar på deras skiva "Pawn Hearts" (1971)), King Crimson-Red perioden och hans New wave utflykter, som han smarabeten med The Roches och Peter Gabriel, likaså Frippertronics stycken.

In the Court of the Crimson King och In the Wake of Poseidon är mina favoriter.

Älskar också Peter Gabriel i tidiga Genesis som t.ex. "From Genesis to revelation", "Trespass" och "Foxtrot", tack för infon symbolisten.
Hade ingen aning om detta, visste bara att Genesis använde sig av något instrument som de köpt av King Crimson. Minns inte vad det var för slags instrument dock, nån som vet?

Det borde ha varit en Mellotron om jag inte minns fel.

Jag är älskar King Crimson!
Alla skivor fram till och med Discipline finner jag obligatoriska.
Deras bästa låt anser jag är den som finns på deras i övrigt svagaste skiva nämligen titelspåret Islands.

KC är underbara. Eller var - gillar INTE den moderna upplagan och deras THRAK och VRROOMM och fan vet allt. Och det vill inte säga lite från en som älskar Grateful Dead och andra band som improviserar och jammar....

ITCOTKC är så fullständigt magnifik att jag får tårar i ögonen bara jag tänker på titelspåret.

Klart man gillar KC.

Synd bara att dom lämnade den tidigare mellotron-vemodiga och meditativ-proggressiva stilen till förmån för modernare mer kliniskt sound.

En Mellotron kanske?? En klaviatur med inspelade band-slingor med stråk, kör, brass-ljud. KC använde mellotron flitigt 1969-74.
Fripp måste ha haft kontakt med företaget som konstruerade dem, (jag vet att en av medlemmarna i Moody Blues, keyboadisten?, jobbade en tid på detta företag), eftersom jag vet att varit med och skapat en av brass ljuden. Detta enligt en kompis som har en Mellotron Mark 5 som har en roterande ljudslinag vanligtvis åkte band-slingan upp och sedan dog ljudet när det tog stopp, inte så med Mark 5 modellen.