Tips på asiatisk film

The Clone Returns Home - De lättaste parallellerna att dra till The Clone.. är nog identitetssökandet i sci-fi anime som Ghost in the Shell och Serial Experiments Lain där skillnaden mellan en verklig identitet och en artificiell sådan suddats ut. Samtidigt ifrågasätts själen och det själlösa och det mänskliga värdet i en på tekniskt vis skapad kropp. Den utspelar sig i en värld där döden inte längre är slutet för ett liv på jorden vilket gör att allting ifrågasätts, vad är verkligt och vad är inte? The Clone Returns Home innehåller mycket.

Färger, kontrast, detaljer och det enkla soundtracket skapar en stämning som ibland liknar Pen-Ek Ratanaruangs Last Life in the Universe, flyttad till framtiden. Stillsam, atmosfärisk och känslomässigt gripande.

Den har garanterat varit uppe tidigare i tråden, men jag kan varmt rekommendera Takashi Miikes "Jûsan-nin no shikaku" (13 Assassins). Ett snyggt homage till Samuraigenren med b la en alldeles fantastisk (och lång!) stridssekvens

Såg att den redan nämnts i tråden men det var 7 år sedan så jag måste flika in att jag plockade fram japanska Ao no hono-o (Blue light) ur hyllan för ett tag sedan (svenska Universal-Asian vision utgåvan)

Riktigt fin & mysig film om en tonårsgrabb som är rädd att hans trygga tillvaro med modern & lillsyrran ska förstöras när hans alkoholiserade styvfar försöker flytta tillbaka in i huset. Efter att ha iscensatt ett perfekt mord på styvfadern börjar det gå snett & han inser att han inte kan komma undan med det så lätt

Det låter som att det är lite crime/thriller stuk men det är mer drama då fokus läggs på killens känslor & försök att vara tuff när han i själva verket även är mer sårbar

http://www.imdb.com/title/tt0400174/

Jofan! Audition såg jag ju också för inte så länge sedan! Måste tacka Takashi Miike för att jag nästan använder Deeper, deeper... titt som tätt nuförtiden!

Skönt skruvat & surrealistiskt

Tackar ödmjukast för tipset, den ser verkligen ut att vara någonting extra. Jag tycker verkligen om lågmälda japanska draman om tonårspojkar med problem, något som jag nästan kan identifiera mig med.

Kan passa på att rekommendera Chikuma Yasutomos Now, I... från 2008. Regisserad, skriven, producerad och klippt av Yasutomo som också spelar huvudrollen och aldrig har gjort en film tidigare. Behandlar på sätt och vis en del av samma ämnen som The Blue Light då den innehåller barns våld mot föräldrar, men fokuserar mer på hikikomorifenomenet. Yasutomo skrev ett manus baserat på en av sina vänner och skrapade själv ihop till filmens budget, skaffade sig en kamera och spelade in den med sina kompisar. Tankarna går till This World of Ours av Ryo Nakajima som själv var en hikikomori och vars film jämförts med Shunji Iwais All About Lily Chou Chou. Yasutomos film är dock mycket mindre extrem både till form och innehåll och känns mer ärlig och realistisk (och bättre).

Fick en del uppmärksamhet på festivaler när den släpptes och Yasutomo skickade själv ut brända dvder av filmen till alla som ville ha en.

Oj, det var ett inlägg som heter duga!

Jag är ganska färsk fortfarande på asiatisk film så den här benämningen som du nämner, "hikikomori" är det någon genre som handlar om unga pojkar och deras problem? Utöver det ska jag ta och kika på Now, I... och de andra som du nämner.

Fuskar och pastar direkt från Wiki:

Hikikomori är en japansk term som beskriver unga människor som väljer att leva utan socialt liv och varken studera eller arbeta[1]. Den ekonomiska försörjningen säkras genom hjälp av den närmaste familjen. Hikikomoriernas tillstånd motsvaras av diagnoserna utbrändhet och social fobi[2].

http://sv.wikipedia.org/wiki/Hikikomori

Ett intressant fenomen verkligen som en del människor i min vänskapskrets passar in i såväl som jag själv. Nu håller jag på att ladda hem Now, I... och This world of ours, du råkar inte ha mera tips på filmer i den här subgenren? All about Lily Chou Chou har jag dock redan sett förut.

Finns många andra som behandlar ämnet mer eller mindre rakt på. Många handlar om hur vi blir isolerade av teknologi och undviker riktiga mänskliga relationer. Kiyoshi Kurosawas Kairo är ett bra exempel där människor dör av ensamhet. Ett av segmenten i Tokyo! handlar också om en hikikomori. Koreanska rysaren Loner. Tetsuya Nakashimas Confessions som varit uppe tidigare i tråden har inslag av det. Gillar man anime så finns det ännu mer.

Många filmer om otakus har också inslag av hikikomori, då det ofta verkar gå lite hand i hand. Låser man in sig finns det inte så mycket annat att göra än att läsa manga och spela tv-spel.

Jag har varit och hyrt The Blue Light på videobutiken i stan nu och samtidigt efter lite googlande hittat ett forum tillägnat fenomenet. Ska kika om jag hittar tips på anime där som jag kan gotta ned mig i.

Tack ännu en gång för dina tips, även om jag redan har sett Kairo och Confessions.

Ambition Without Honor - Tidig (1996) yakuzafilm av Takashi Miike med en titel som anspelar på Kinji Fukasakus Battles Without Honor & Humanity. Förutom några namn i rollistan och att AWH handlar om gangsters har de inte mycket gemensamt. Miikes huvudkaraktär är alldeles för naiv för att vara trovärdig och det återspeglas i hur filmen är gjord, den är enkel, rakt på, vill mer än den förmår.

Den innehåller dock flera av de centrala teman som återkommer i Miikes senare filmer (och som spikats fast av Tom Mes), längtan om att komma framåt och bort, utstötta, generationsklyftor och gruppens uppbyggnad och kollaps. Gillar man Miike och vill se hur han utvecklats genom åren är AWH ändå en helt acceptabel film och en av de bättre av hans v-cinematitlar.

Kul att jag kunde väcka ditt intresse Rakii! Berätta gärna vad du tycker om den efter att ha tagit dig en titt!

Visst vissa små partier kanske kunde kännas sega men längre fram växer den & man var lite på helspänn när slutet började komma