Kontrollbehov eller ha-begär

Vet inte om detta skulle skrivits under relationer istället, men jag börjar här.

Jag har ganska länge mått si sådär men kan inte riktigt peka på varför. Den senaste tiden har jag "letat" efter anledningar till att jag känner som jag gör och kanske blivit lite klokare. Däremot låter det absurt...

Jag har av någon anledning ett enormt ha-begär. Speciellt när det gäller tjejer. Det visar sig i den form att jag får ångest-liknande känslor när jag ser en attraktiv tjej. Oavsett om det är på tv eller i verkligheten. Jag börjar nästan tänka direkt på hur man kan komma i kontakt med tjejen i fråga o.s.v. Jag tror att "hade jag bara haft henne så hade allt varit bra", men samtidigt vet jag att så är inte fallet.
Jag vet inte om det har med detta att göra, men de senaste åren har jag lite problem att vistas bland folk. Marknader och köpcentran är riktigt jobbiga. Vill helst därifrån.

Jag har även svårt att komma över ett ex. Det är nog 12-13 (!) år sen nu, men jag kan fortfarande drömma om henne och det sitter sen i under dagen. Får sådan lust att kontakta henne bara.

Till problemet hör att jag är sambo vilket gör att jag får väldigt dåligt samvete av allt detta. Även om det aldrig hänt något eller att jag faktiskt tagit kontakt med någon av de jag ser.

Vad göra åt detta ? Vad tror ni det handlar om ? Kan låta som ett bagatell-problem, men det är riktigt jobbigt. Jag har dessutom svårt att binda upp mig helt. Antagligen på grund av de känslorna som infinner sig...rädd för att tröttna och vilja ta steget vidare.

Har du Asperger/social fobi?

Inget som är konstaterat.

Jag tror den första frågan du bör ställa dig är, trivs du bra i det förhållandet du är nu. Så låt mig ställa den frågan till dig här och nu.

(Om du inte känner för att svara så förstår jag dig...)

Tack för ditt svar Kurtan.

På den frågan blir svaret ja. Vi har det jättebra på alla sätt och vis, men i ärlighetens namn känner jag inte som jag gjorde för den ovan nämnda. Men det har jag inte gjort för någon sen dess och det kommer kanske aldrig hända mer.

Har du haft kontakt med ditt ex sen det tog slut? Vet du om hon ens är singel?

Hade jag varit din sambo hade jag absolut inte gillar mitt förslag men för att sluta tänka på ditt ex så kanske det bästa är att du faktiskt tar kontakt med henne. Hon kanske är upptagen idag och på så sätt så är det onödigt för dig att fundera på henne överhuvudtaget. Det låter ju som att du har något ouppklarat med henne på något sätt och enda lösningen på det borde ju vara att kontakta henne. Och om det skulle vara så att hon faktiskt är singel och dina känslor är starka för henne så har du ju även insett att du inte är intresserad av din sambo längre.

Hej, ingen orsak

För det första vill jag säga att ångesten du får över att dina tankar och "f.d. känslor" (eller vad man ska kalla det) för exet låter som ett tecken på att du bryr dig om din nuvarande sambo väldigt mycket eftersom du inte vill såra henne. Jag tycker du ska tänka som så att just nu är det hon som är din flickvän och henne som du tycker om och tankar är bara tankar - det är inga handligar eller inget som du gör emot din sambo. Det är bara tankar, den dagen du omsätter dina tankar till handlingar ändras kanske situationen, men det har ju ännu inte hänt. Det finns inget som heter förbjudna tankar. Vi har rätt att tänka på precis vad vi vill och det är ingen annan som har med den saken att göra - tycker jag.

Jag tror inte du har kommit över ditt ex riktigt helt och hållet. Och för att göra det måste du nog bestämma dig över hur du "vill ha det i den frågan". jag tror att ett bra sätt är att jobba sig igenom det i frågor, steg för steg och börja med grundfrågan och därifrån ta dig framåt, t.ex (och nu skriver jag svaren utifrån hur jag tolkat dig, givetvis kan det vara annorlunda)
Grundfråga - Vill jag ha tillbaka mitt ex?
Ja
Ska jag kontakta henne
Nej
Konstaterande: Alltså vill jag inte ha tillbaka henne
Stryk ovanstående (du behöver aldrig ställa dig dom frågorna igen, du är ju klar med dom!) och gå vidare
Jag kommer aldrig få tillbaka mitt ex och jag trivs med vad jag har nu?
Ja
Stryk och gå vidare
Jag hade starkare känslor för mitt ex än vad jag har för min nuvarande sambo?
Ja
Acceptera, stryk och gå vidare
Det är inte otillåtet att ha haft starkare känslor tidigare än vad man har nu, för det rår man inte över. Huvudsaken är ju att man trivs med det man har nu. Och sen tycker jag själv det är svårt att jämför känslor gentemot olika partners för man har ju uppskattat dem på olika sätt. En relation kanske var hetare. En annan var "tryggare". En tredje var roligare. VIlken är bäst? Omöjligt att svara på.

Kort sagt, du har vad du har nu och du är nöjd med det! Det låter ju toppen!

Du letar anledningar till varför du mår som du mår. Jag har min teori vad det beror på och om du vill veta den så återkom. Men det viktigaste är att jag tror inte du behöver hitta den absoluta anledningen för att bli kvitt dina problem. Vad det handlar om är att fighta problemet utifrån den situation du är i nu. Vad jag tror du måste göra för att bli kvitt ha-begäret är att resonera mot det.
T.ex. - du ser en tjej på tv och börjar tänka på hur du skulle kontakta henne. SLÅ STOPP. "Jag vill inte kontakta henne" "JAg har mitt förhållande och jag är jättenöjd" "Hej då idiottankar" och sen väck. Om dom kommer tillbaka, mota bort dom igen. Och ångesten som kommer är inte farlig, och den sjunker. I början kan det kanske ta lite längre tid, men med tiden kanske den är borta på 1 sekund eller inte kommer alls. EDIT: Det viktigaste är bara att man kämpar sig igenom ångesten och inte ger vika för den. (Ett exempel på nån som ger vika för sin ångest är han med becillskräck som tillslut inte orkar stå emot och går och tvättar sina händer)

Det här med att det är jobbigt att vistas bland folk tror jag hänger ihop med hur man mår. När jag hade det som tyngst ville jag bara dra täcket över huvudet och somna om på morgonen. Hade knappt motivation att stiga upp. Det släppte sen när jag börja må bättre och idag tycker jag att det är kul igen att vara med människor.

Varför du har svårt att binda dig. Ja - svårt. Kanske även detta släpper när du "kommit till ro i dig själv". Detta har jag inga egna erfarenheter av så därför vill jag inte säga för mycket.

Alla människor kan ha ett glofierande synsätt på sina ex. Ditt ex kan ju alltid ha en speciell plats i ditt hjärta. Inget fel med det tycker jag. Jag träffade ett ex efter några år efter att vi gått skilda vägar. Hon såg inte ens bra ut längre och vi hade helt olika uppfattningar om det mesta. Jag tänkte hur fan kunde jag vart kär i denna överhuvudtaget. Sen så kanske din nya sambo inte är helt rätt för dig. Men det kan ju "bara du" svara på.

Mycket intressanta reflektioner man får här. Uppskattas !!

@ Bog: Hon är upptagen och har familj har jag fått reda på av en slump faktiskt, så egentligen är det inget att fundera över.

@ Kurtan: Tack igen. Mycket intressant att läsa vad du skriver. Ganska sjukt att man inte kommit över någon på så lång tid, men det ligger kanske något i det. Jag ska definitivt testa det du föreslår med mina tankar. Skulle gärna vilja veta mer varför du tror jag känner som jag gör...

@Trine: Har funderat på det här med glorifieringen också..och visst var det så att vi hade problem som alla andra. Egentligen tror jag inte ett förhållande hade fungerat av olika anledningar. Kanske därför det är lite extra svårt att släppa det ?!?

Hej

Ingen orsak. jag tror det är ganska vanligt att människor ältar saker länge. Men jag tror det handlar om att ta beslut och sen gå vidare och inte återvända till tankarna och frågorna på "fel sida" om beslutet. Så att man kommer framåt, om du förstår vad jag menar.


Svar på det fetstilta:
Jag tror att det kan ha att göra med att du går och tänker en hel del på ditt ex. Du saknar det ni hade, du kanske innerst inne skulle vilja va tillsammans med henne igen, men det är en situation som inte är möjlig för dig i ditt liv som det ser ut just nu. Om vi också leker med tanken att du skulel satsa på ditt ex igen så är det ju inte bara du som avgör om du kommer få tillbaka henne - dvs du kan i så fall inte själv styra situationen dit du vill ha den (och i dina tankeprocesser är det ännu värre, för där kan du ju knappast fråga ditt ex. (Om du inte lär dig telepati )

Jag tror att dessa faktorer (medvetet eller omedvetet) avspeglar sig på andra attraktiva tjejer. Dom blir liksom ett substitut för dina känslor för/tankar om ditt ex, och det faktum att du inte kommit över henne. Och ångesten kan vara en efterföljd utifrån resonemanget i förra stycket. Sen behöver det inte alls betyda att du verkligen vill ha dom här tjejerna som du börjar tänka på (jag tror inte att det betyder det) utan det är helt enkelt ett substitut för något annat - antagligen det jag är inne på i förra stycket och vad du beskrivit om ditt ex.

Jag tror att allt du beskriver hänger ihop.
Ej kommit över ditt ex -> Sinnesförvirring -> ångest -> försök till kontroll med hjälp av tvångstankar*.
Och botemedlet skulle i så fall vara att försöka hitta sinnesro samt att fighta ångesten. (och där har du nog några verktyg i mitt förra inlägg )


Lycka till och återkom hjärna om du vill ha stöd eller tips - antingen i denna tråd eller via pm


*-tvångstankar är nog egentligen ett lite starkt ord, det är inte alls säkert det är det (jag ska inte leka psykolog över ett forum ), men jag tror på något sätt att det är ett ord som är nära sanningen. Som sagt tror jag det viktigaste för dig nu är att kämpa dig igenom tankarna om ditt ex. Kommer du igenom det så tror jag det mesta kommer att lösa sig själv, bara du hela tiden är målmedveten.


Det kanske blev krångligt, men återkom som sagt om du undrar något

Intressant detta

Det låter ju rimligt det du säger, men det är inte så att jag tänker på henne konstant. Verkligen inte, men hon finns ofta i tankarna och problemet med det sociala är kanske att jag helt enkelt inte vill träffa henne, för jag vet inte hur jag kommer att reagera !? Därför håller jag mig ifrån folksamlingar i allmänhet.

En annan sak, men som jag redan varit lite inne på, är att jag inte riktigt "vågar" visa mina känslor för min nuvarande. Det är inte så hett och spontant som jag egentligen vill ha det. Jag kan ibland nästan känna att det är obehagligt med vidrörelse...och det gäller inte bara med tjejen. Det infinner sig en olustkänsla när någon rör vid mig på ett sådant sätt. Behöver nästan kämpa mig till att genomföra kramar och kan nog verka ganska ointresserad, men så är inte fallet.
Kanske åter igen, rädsla för att gå för djupt och bli sviken igen !??

Du måste ta kontrollen över ditt liv och släppa på dina rädslor. Och det som hjälper är att fronta dom. Börja med att vänja dig vid tanken att du mycket väl kan möta ditt ex, men du har ju ingen aning om när. Kanske också vänja dig med tanken att det kan vara jättejobbigt. Men vad är det för förskräckligt som kommer att hända? Du kommer bli ledsen möjligtvis och ev rivs jobbiga sår upp men det dör du inte av. Sådana saker är tyvärr en del av livet... Och du kommer att klara det, inga problem!

Så, som sagt. Fronta rädslorna. Ut med dig! Du ska se att det blir lättare och lättare för varje gång! Ta kontrollen över ditt liv. Låt inte andra människor begränsa din tillvaro på det här sättet! Det förlorar bara en person på och det är du själv.



Säkert en rädsla att du ska bli sviken. Om du ger dig hän för mycket till din nuvarande flickvän och ger för mycket av dig själv så kommer det göra mer ont den dagen hon lämnar dig, än det kommer göra om du inte släpper henne in på livet.. tror du.. Men är du så säker på det? Det kanske tom är henne du kommer leva med resten avv ditt liv, men du riskerar att inte få reda det genom begränsandet. Framtiden är ett oskrivet blad. Om du inte vågar ge kommer du nog heller inte att få, vilket riskerar att begränsa ert förhållande så pass att du kanske aldrig får reda på vart det kan leda om du vågar släppa på spärrarna.. Har du pratat med din flickvän om detta? Det kanske inte är en så dum idé att göra det om du nu inte gjort det. Annars finns risken att hon märker att du begränsar dig och då kanske hon tror att det är henne det är nått fel på..



Som sagt, det är nog mycket rädslor som begränsar dig. Och rädslor kan vara sjukt jobbiga att konfrontera. Men, av egen erfarenhet, så är jag helt övertygad att man måste ta kontrollen över rädslorna och steg för steg bryta ner dom genom att fronta dom. Är man rädd att vara bland folk. Ut! Om det känns helt olidligt kan man ju börja med någon plats där det inte är så mycket människor, och sen gradvis öka på det tills man sitter på råsunda på derby mellan AIK-DIF. Och ångesten som det ger när man frontar sina rädslor måste man kämpa sig igenom. Den är faktiskt ens vän i detta läget, hur paradoxalt det än kan låta. För det är med hjälp av ångesten som man tar sig igenom detta. För varje gång du kan jobba dig igenom den ångesten och besegra den (kämpa mot den, inte ge vika* för den) så har du tagit ett steg i rätt riktning. Sjukt jobbigt är det, framförallt i början, men med tiden blir det lättare. Och använd gärna nått hjälpmedel för att avleda ångesten. Kör en mp3-spelare för att få lite annat o tänka på när du är på köpcentrat, det är inte fel.

(Jämför med någon som har spindelfobi. Det botas genom att personen utsätts för spindlar. Först kanske han bara är i samma rum som en spindel i bur. Och sen stegvis hårdare och hårdare frontning tills att spindeln kryper på armen och han är av med sin rädsla.)

EDIT:
*Att ge vika för ångesten vore i ditt fall att, när du är på shoppingcentrat avbryta handlandet och åka hem innan du är klar, för att det är för jobbigt. Detta lindrar din ångest, för när du åker därifrån så kommer den sjunka. Men problemet är att det samtidigt ger näring åt ångesten och gör att det blir ännu tuffare nästa gång. Ungefär som knarkaren - Att skjuta en laddning gör att begäret tillfälligt sjunker och hans sinne stillas (eller hur fan man nu reagerar, har aldrig testat, men ni fattar vad jag menar) men samtidigt ökar det hans beroende och gör det svårare för honom attt bli kvitt sitt begär.

Vill göra ett viktigt tillägg, det är ju inte säkert att du får ångest när du är bland folk. Det är bara en slutsats jag dragit. Men hur som helst så får du någon form av obehagskänslor (låt oss kalla dom ångest för enkelhetens skull). Och det är dessa obehagskänslor som jag menar att du ska fightas mot