Körtelfeber

Jag får försöka att tänka så då. Även om det är jobbigt . Vill också tacka dig för all uppmuntran, du har gett bra svar i många trådar där jag skrivit. TACK !

Börjar bli lite halvrädd att jag dragit på mig denna elaking... Dock ger smitta livslång immunitet så lika bra å få det gjort =D

Tror att jag dragit på mig detta, insjuknade för två veckor sedan ungefär.
Symptomen var feber nattetid samt vitsprängda svullna halsmandlar.

Klåparen till doktor som jag gjorde undersökningen hos tog inget halsprov eller någonting utan skrev rutinmässigt ut Kåvepenin för halsfluss.

Blåögd som man är satte jag igång och käka penicillinet men märkte att jag inte direkt blev bättre, snarare tvärtom. Dessutom började mina körtlar på hals och i ljumskarna att svullna upp.

Efter en knapp vecka bestämde jag mig för att gå tillbaks till doktorn för att ge honom hans felbehandling tillbaka. Då var han helt plötsligt inställd på att jag hade Gonorré eller någon annan skön VS i halsen så jag tog prover för detta. Vid detta läge hade jag ingen aning om vad körtelfeber var kan jag också tilllägga. Det konstiga är dock att jag tog ett blodprov här också, som efter resultat kom ut "utan konstigheter".

Igår ringde doktorn med provresultaten från tidigare undersökning och inget provsvar hade gett någon träff. Så jag ska tillbaks dit på måndag för nya tester, skall definitivt nämna körtelfeber denna gång.

Det enda andra jag kan tänka mig efter att ha läst diverse sjuksidor som påminner om detta i symptom är HIV och det får man ju VERKLIGEN hoppas att det inte är. Men borde inte detta också setts på blodprovet? Iofs, borde han ju ha sett körtelfeber också.

Låter ganska likt det jag har gått igenom (fortfarande är i). Säg åt de att ta ett EBV (körtelfeber) test så kan du få svar dagen efter. Det gjorde jag och mitt var ju positivt. Men nu har jag ju fortfarande problem, fick halsfluss konsterat (halsodling visade streptokocker) för en vecka sedan men har inte blivit bra än efter 1 veckas kåvepenin kur som är slut på måndag... Ska prata med min doktor på måndag och insistera på att få remiss till ÖNH läkare.

Trevligt(fel ordval kanske :P) att se någon annan i samma sits som en själv! Jag var hos läkaren idag igen och tog ett EBVtest. Men jag känner mig bättre nu, halsen har gått tillbaks till normalt. De enda symptomen nu är att jag är mycket tröttare än vid friskt tillstånd + att magen känns lite konstig, om det har med detta att göra vet jag dock ej...

Hur artar sig din KF?

Ska försöka att förklara mitt läge:
jag i princip varit sjuk i över 4 månader nu. Besökte vårdcentralen för första gången i november. Fick ingen diagnos men i december, runt jul, sa man att det troligen var körtelfeber. Blev förkyld i januari och fick sedan strul med mjälten(sjukt mycket strul, läkaren sa först att mjälten var svullen, ändrade sig sedan och sa att det var en knöl och ändrade sig sedan igen och sa att det var ett revbensslut. Jag har en öm punkt där som jag forfarande inte vet vad det är... .men men!) Jag lämnade EBV provet i början av februari och när det kom tillbaka sa min läkare att "det visar att du har haft KF, men det gick över i början av januari". Det mest udda under hela den perioden är att jag aldrig har haft jätteont i halsen, den har mer varit irriterad och jag kan inte minnas att jag har haft feber. Kanske lite lite i början. Men iaf, jag mådde fortsatt dåligt efter att EBV provet kom tillbaka så jag fick lämna en halsodling. Den visade att jag hade streptokocker (vilket jag hela tiden sagt till läkaren ). Fick penicillin för 10 dagar, tog sista tabletten idag. Halsen blev inte bättre alls förrän för cirka 2 dagar sedan. Jag har fortfarande mycket slem i den och den är lite irriterad/sträv så det känns inte så kul att sluta käka penicillinet då jag inte vet om den lilla förbättring jag har märkt kommer att försvinna om några dagar. Ringde vårdguiden och hon jag pratade med där tyckte att jag fått för liten dos. Gjorde mig inte gladare. Sedan har även mina öron blivit irriterade (det fastställde doktorn när jag lämnade halsodlingen). Så nu har jag någon sorts öroninfektion. Antar att det kommer från någon luftvägsinfektion som jag har misstänkt att jag haft hela tiden...

Ja, nu blev det rätt slöddrigt alltihop. Men det är just så det känns just nu. Vet inte vad som är vad och var jag ska börja... och allmäna sjukvården har varit minst lika slöddrig. Har lagt ner över 1500kr på den nu och det känns som att jag kanske hade varit både friskare och rikare om jag gjort ett privat läkarbesök direkt istället. Jaja... ska fixa numret till en kompis ÖHN-läkare och fixa tid, hoppas att en riktig expert kan lösa det här

Att gå sjuk i 4a månader är sjukt tufft. Ganska förvånad över att jag inte mår sämre än jag gör psykiskt, även om jag inte är i toppskick just nu..

Okej det låter förjävligt det där med 4 månader sjuk. Utsätt dig inte för stress nu och drick inte alkohol. Det bästa tipset jag kan ge till er alla som har virus och spec EBV är att äta kokosfett. Jag skojjar inte när jag säger det. Det är känt för sin antivirala effekt och just på herpesvirus som just EBV är.

Har läst på flera forum om just kokosfett och KF att det reducerar sjukdomsperioden nå jävulst mkt. Vissa läkare vet om detta men säger inget.

Ni kan steke med fettet då kvaliten inte förstörs som vanligt skitfett. Det krävs typ 200 grader för att fettet ska förstöras.

För er som inte tror på mig (ni finns ju alltid) så innehåller kokosfett monolaurin. Och monolaurin finns bland annat i bröstmjölk. Så ni fattar ju vilken boost det är för barnets immunförsvar och hur viktigt det är.

Så köp en burkjävel och ät eller så köper ni monolaurin på tablettform.

Jag har läst på jävligt mkt om KF då jag drabbades av en sådan. Sen 1 år senare trodde jag att jag hade kronisk trötthetssyndrom vilket man kan få om man inte tar det lugnt. Kokosfett är vad jag vet det enda som verkligen hjälper kroppen. L-lysine kan ni också kolla upp. Men kokosfett är bäst tror jag.

Tänkte skriva en liten update:

Jag var hos vårdcentralen pga av att min hals fortfarande är sträv och irriterad samt att jag har en del öronvärk. Utöver det så är jag ibland lite illamående och har rätt taskig aptit. Detta förstår jag kan vara psykiskt, mycket pga av att jag är så allmänt trött på den hjälplösa situationen som jag befinner mig i: att aldrig få känna sig frisk.

I vilket fall som helst: min läkare kollar mig i halsen och öronen och konstaterar min nämnda irritation men säger också att det inte är någon infektion. Så jag frågar "Vad är det då?". Hon svarar att det är något man kallar för post-infektion, dvs de symptom man kan få efter en infektion. Dessa kan enligt henne sitta i upp till 2 år. Hon säger också att det är vanligt. Därefter kallar hon in en läkare som, enligt henne, ska vara mer erfaren på just detta området. Han kör samma koll och konstaterar samma sak: ingen infektion - det beror på post-infektion.

Jag nämner något om att det vore skönt att få halsen och öronen kontrollerade av en specialist (ÖNH-läkare) men får svaret att en sådan garanterat inte skulle hitta något och sedan har de redan tagit mycket prover på mig (vilka alla har kommit tillbaka bra, förutom prov som bekräftat körtelfeber och streptokocker). Därför är det endast en post-infektion jag lider av nu.

Jag vill inte vara någon hypokondriker som har svårt att acceptera det två utbildade och erfarna doktorer säger till mig men jag kan inte ljuga för mig själv och säga att det är lätt att ta till mig det de säger samtidigt som kroppen skriker att den inte mår bra än. Sedan blir det inte bättre av att min kropp aldrig har haft fel när den tidigare har sagt att den mår dåligt. Jag har ALLTID varit sjuk (bekräftat via sjukvården med prover) när jag känt symptom och aldrig "inbillat mig" något sådant.

Dock måste jag ju lägga till att jag aldrig har varit med om något liknande: jag har ju aldrig haft körtelfeber och aldrig varit sjuk lika länge (4 månader). Troligen har det satt sina spår och det kan det ju ha satt sig på psyket på ett helt annat sätt än om man är sjuk i en, max två, veckor.

Så det slutliga orden från doktorn är att det är dags för mig att komma igång. Börja med två stycken promenader på 20 minuter och sedan öka det till två stycken på 40 minuter och sedan börja gymma. Samt kanske lägga om mina dagar och hitta någon ny aktivitet. Och jag vill verkligen komma tillbaka, jag vill verkligen komma igång. Men samtidigt så har jag väldigt väldigt svårt att göra det när kroppen hela tiden säger att den är sjuk. Den vill vila. Det är ju en helt normal och nyttig respons från kroppen, men uppenbarligen kanske den i detta fall har blivit min fiende?

Skriver det här för att skriva av mig lite och att fråga efter folk som har upplevt dessa POST-INFEKTIONS symptom som jag just nu upplever. Hur tog ni er igenom det? Hur kom ni igång? Gick det över efter att ni började leva mer aktivt?

All feedback på det jag skrev är varmt välkommen!
Jag har googlat på postinfektion och hittade inte ett dugg

Nu postar jag ju visserligen i fel tråd eftersom jag precis blivit diagnostiserad "halsfluss". Grejen är att jag i måndags kväll började känna mig öm i kroppen vilket i de flesta fall för mig brukar resultera i en feber jag tempen innan läggdags och den visade 37.8 grader. Jag gick och lade mig och vaknade säkert 50 ggr den natten, fick kanske två timmars sömn sammanlagt. Jag kan då konstatera att jag har djävulusiskt ont i halsen och den bekanta febern. När jag tar tempen har jag 39.8. Det är nu inte febern som bekymrar mig utan bara den förbannade halsen varje gång jag svalde.

Jag har annars väldigt hög smärtgräns (har bland annat dragit ut 13 tänder osv utan besvär + en gång med ej korrekt bedövning) så bekanta råder mig att boka tid på vårdcentralen. Jag får en tid klockan 11:00 och blir tvingad i mig två stycken treo (för jag brukar alltid skita i värktabletter, tycker det brukar gå över av sig självt). Jag sitter nu och väntar på att få ta mig till vårdcentralen och märker att de treo jag tog faktiskt hjälpte väldigt väl, min feber lade sig helt i princip och halsen värkte inte anmärkningsbart.

Nere på vårdcentralen så lyssnar hon på hjärt samt lungor och skickar iväg mig för att ta ett halsprov hos en annan sjuksyster. Hon tar tempen på mig och den visar 37.5 tror jag och stack ner en sticka i halsen på mig som hon analyserade. Jag fick då prata med doktorn jag först mött och hon sade att hon tippade på halsfluss. Hon skrev ut penicillin till mig som jag ska ta 3 gånger om dagen i 7 dagar. Jag har aldrig tidigare varit sjuk på detta sättet så jag blir väldigt glad att hon tar mig seriös och skriver ut dessa.

Jag hinner ta två stycken tabletter innan läggdags och den natten var nästan värre än förra. Vaknade hela tiden av halsen och imorses hade jag så ont att jag började överväga självmord helt seriöst. Jag har varit sjuk i halsen innan och haft ont när jag sväljer, men inget som ens kan jämföras med denna smärtan.

Jag har under dagen tagit två penicillin, en ipren och två stycken treo. Men det har inte blivit ett dugg bättre, känns nästan som att det svullnat upp mer fast kan säkert bara vara så att det är oförändrat. Varje gång jag sväljer så rycker jag i hela kroppen som om jag hade spasmer plus kan inte undvika att gny varje gång. Jag har testat att spotta ut alla saliv men det blir bara hundra gånger värre när du sedan måste svälja och halsen är kruttorr.

Jag har aldrig haft halsfluss innan och jag kan tänka mig att detta är en version av halsfluss, men jag tvivlar starkt på att alla de som säger att de haft halsfluss faktiskt upplevt samma smärta som jag gör. Varje gång jag måste svälja så får jag koncentrera mig lite innan för att sedan skaka till av smärtan i hela kroppen.


Överdrivet jag detta och borde vänta ett par dagar till för att se om det blir bättre? Kan detta verkligen vara halsfluss? Finns det olika halsfluss med olika smärtor i halsen?

Jag har 40 graders feber men den ger jag blanka fan i, halsen dominerar smärtan. Oj, detta blev ett långt inlägg men det var skönt att få skriva av sig lite.

TAR EMOT ALLA TIPS OM HUR JAG KAN MÅ LITE BÄTTRE I ALLA FALL.

Du måste ju få i dig vätska och vatten kan vara svårt. Blåbärssoppa och andra soppor brukar glida ner bättre. Barnmatsdesserter med t ex banan brukar gå och få i sig. Så finns det bedövande halstabletter på apoteket om du kan få någon att handla åt dig. Ljummet té, gärna med honung kan också kännas skönt, eller kall glass, det är lite olika vad man föredrar.

Som tumregel fick jag lära mig av en barnläkare, så går febern ner mer på febernedsättande om man har bakterier, mindre om man har virus, och din feber gick ju ner ordentligt. Därmed kan man ju hoppas på att det är något som antibiotikan biter på, men det tar ju några dagar. Eftersom en läkare tittade dig i halsen så har du i alla fall inte halsböld, det gör vansinnigt ont.

Men jag känner med dig!

Tack så jättemycket för svaret. Jag har knappt fått i mig något annat än vatten så jag är farligt hungrig för tillfället. Käkade visserligen en tallrik soppa innan, satt nästan och grät men lyckades få ner allt efter en lång stund.

Ja febern går ner väldigt mycket när jag tar ipren och liknande. Vilka bedövande tabletter rekommenderar du? Jag kan få det inhandlat till mig om jag så önskar.

Ska försöka pina i mig lite te + soppa nu då.

Fan vad ont detta gör alltså.

Denna kanske: http://www.apoteket.se/apoteket/jsp/...n=showProdInfo

Om någon ändå går till apoteket så be denne köpa någon långtidsverkande värktablett så du slipper vakna mitt i natten av smärtan. Personligen tycker jag att det känns skönt med en mjuk varm halsduk runt halsen när jag har ont, mina barn tycker också det. Har man mycket hög feber kan det vara skönt med en blöt tvättlapp att torka ansiktet med och lägga över ögonen om det känns som om dom "brinner", det svalkar innan tabletterna verkar. Kanske detta: http://www.apoteket.se/rd/d/5939 det verkar 8-12 timmar.

Tillägg: försök inte ens dricka äppeljuice, för mig var det en mardröm, det sved som bara den. Däremot kan man värma röd saft, t ex svart vinbär eller jordgubb och dricka den kroppstempererad. Persikonektar brukar vara lent i smaken också.

Numera har jag opererat min hals, mina döttrar likaså och vi är så tacksamma över att aldrig få så ont i halsen mer... Min ena dotter sa att hon drömde att hon hade istappar i halsen när smärtan kom, sedan kom taggtrådsstadiet...