Jag är en av dem som med intresse följt knähunden Federleys politiska karriär. Vi äkta liberalers änterhake i regeringen, s.a.s. Hade jag varit mer pragmatiskt inriktad kanske jag t.o.m. lagt min röst på honom i personvalet istället för KLP. Att jag lät min personliga övertygelse och inte förnuftet vägleda mig den gången är jag glad över.
Tyvärr är det ju nu bara att konstatera att han "var precis som alla de andra". Besviken är jag tyvärr inte, för det var bra jävla längesedan jag ens vågade hoppas på att någon av våra folkvalda skulle agera utifrån någonting annat än direkt personlig vinning, men jag har varit fly jävla förbannad ända sedan jag såg hur Frederick och Annie horade ut ett helt folks frihet för en spottstyver.
Vad som äcklar mig mest är dock hela det politiska skådespel som föregick röstandet och Fredericks jävla krokodiltårar, samt det skamlösa sätt på vilket han och Annie försöker framhålla sitt totala svek som en framgång, och deras personliga insants som någon sorts heroisk motstånd.
Citat:
Ursprungligen postat av Frederick Federly
"[...] I går nådde vi fram i dessa och flera frågor. Vi har landat nära den hållnig som Annie och jag har haft hela tiden. Då är vi svikare. Men svikare kan vi bara vara hos den som inte vill se en reglerad spaning alls och den hållningen har vi inte haft."
Den hållnigen ni har haft sedan när ditt jävla avskräde till människa? Vi är nog många som undgått den principiella totalomvändningen, och jag har ändå haft din blogg i min RSS-läsare sedan 2006. Vidare skulle jag gissa att 99% av dem som personröstat på dig, Frederick, tillhör den grupp
som inte vill se en reglerad spaning alls.
Annie och Birgitta kan jag faktiskt komma att förlåta. Inte för att jag på något sätt legitimerar deras monumentala svek, utan eftersom att jag aldrig betraktat dem som någonting annat än politiska vindflöjlar, men Frederick, för helvete, jag har agiterat för dig inför mina vänner som det enda reela liberala alternativet, du var ju det sista hoppet, men ändå visade du dig vara den värsta Judas man kunnat tänka sig.
Många av mina liberala vänner (liberala på riktigt, alltså) frågar sig idag om det ens finns en politisk hemvist för dem i Sverige.
Jag kommer fortsätta att rösta på KLP, men inför valet 2010 kommer jag att rikta all min politiska energi åt att uppmärksamma vilket jävla avskräde till människa som Frederick Federley visade sig vara. Fast fan vet alltså, så jävla svavelosande arg som jag varit sedan i onsdags så funderar på om jag inte borde ta tåget upp till Stockholm för att ge Frederick på käften istället och sedan anse Sverige som förlorat och rösta med fötterna redan imorgon.
Du, Frederick, är ett jävla as, och det är nog fan bäst att KTH-rejectsen du satt att massövervaka hela vårt folk börjar punktmarkera mig på direkten, -- förutsatt att de hittar on-knappen till blad-klustret, för jag vet vilka jävla retards du har att arbeta med. Tekniker med marknadsvärde behöver inte hora ut sig likt dig och Annie gjort --, för fan vet om jag skulle kunna kontrollera mig om jag träffade dig person till person.
Äsch, bättre upp, jag skall göra det till ett personligt mål att ge dig på käften, kosta vad det kosta vill.
Fyfan.
EDIT: Bara titeln på Fredericks senaste blogginlägg "Ett stort steg framåt" får mig att se rött, och då är det oaktat alla maoist-kopplingar man skulle kunna göra. Fy satans helvete vad jävla arg jag är. Du, Frederick, saknar helt existensberättigande enligt mitt sätt att se det. En rak jävla höger skall du ha om det så blir min död ditt jävla as. Tack vara alla sociala nätverk som du så mycket önskar att övervaka har jag också funnit en gemesam bekant som kan komma att introducera oss. Direktdemokrati i dess renaste form ditt avskräde till människa! Vi ses i Augusti!