När ska man börja?

Själv är jag uppvuxen i Stockholms innerstad och det är i runda slängar ett decennium sedan jag var i den åldern. De jag umgicks med var främst klass/skolkamrater där föräldrarna hade kontakt. Ofta var det tidiga hemmatider, men det var inget hinder. Var man på någon fest lyckades man alltid skramla ihop till en taxi så att man var hemma hyffsat i tid. Vill barnet dricka tror jag inte att det är mycket att göra, givetvis förändras säkert denna bild när man själv blir förälder men jag försöker bara minnas hur det var när jag själv befann mig i denna period av livet.

Att bygga en så pass allvarlig åsikt på en persons upplevelse är inte särskilt ansvarigt som vuxen.
Och inte gick det särskilt bra heller - sexton år är också alldeles för ungt.
Det finns massor av undersökningar och forskning om saken.

Och barn tycker inte att alkohol är mystiskt.
De inser klart och tydligt att vissa saker gör inte barn.
De ska inte supa, de ska inte köra bil, de ska inte knarka och de ska inte suga pappas kuk.
De anser inte att det är "mystiskt" eller känner att det är tufft och att de absolut måste prova bara för att dom inte får.

Det är småskitar vi talar om, trettonåringar, som man som förälder är ansvarig för - inte minst juridiskt.
Sen spelar det ingen roll om de befinner sig i skolan, på sjukhus, hos vänner - man är som förälder juridiskt ansvarig. Alltid. Dygnet runt.

Som vanligt på flashback är det många som identifierar sig med barnen och inte med föräldrarna, men jag förstår inte hur föräldrar av idag har abdikerat så fullständigt.

Det kan vara jättesvårt att uppfostra barn, men om man känner att man inte klarar av det kan man be om hjälp. Börja med att prata med ungens kompisars föräldrar - gemensamma tider och nolltolerans mot alkohol brukar vara en lätt sak att komma överens om - och ska alla polare hem klockan tio på kvällen så är det lättare att få hem sin egen unge då också.

En trettonåring ska man ha koll på.
Man ska veta var han är, vilka han umgås med, vilken tid han ska vara hemma, vilka föräldrarna till hans kompisar är osv.
Man ska våga vara förälder - för det är vad en liten unge behöver. Stora ungar med, för den delen.

Du låter som en stasi förälder, som ska kontrollera hela ditt barns liv. Får dina barn ens ha intimt umgänge när de själva behagar eller är det också efter rekomenderad ålder?

Sen känns det som ett personligt påhopp när du skriver "Och inte gick det särskilt bra heller - sexton år är också alldeles för ungt." vad är det som inte gick särskilt bra? Gick ut högstadiet med över 300p gymnasiet med ett snitt på 19,4 (Samhällsprogram), har idrottat på hög nivå. Så exakt vad är det som inte har gått så bra?

Som jag skrivit tidigare så uppmuntrar jag inte 13 åringar till att supa tills de spyr. Allt jag anser är att en mer avslappnad relation till alkhol är nyttigare för individens utveckling, nolltolerans är bara tramsigt, barn gör inte som de blir tillsagda, utan de gör oftast som vuxna runt omkring gör.

Sen är det givetvis ansvarsfrågan, om du är rädd för att ditt barn ska hitta på massa hyss, spärra in ungen då. Det blir säkert jättebra i längden, jag tror att det skapar större problem än vad de löser. Låt barnen få skaffa sig egna erfarenheter och vilka barnet umgås med har väl egentligen inte du med att göra?

Att försöka kontrollera sina barn i allt de gör dygnet runt hela tiden tycker inte jag är att vara en bra förälder, själv växte jag upp med skilda föräldrar och hade svårt att respektera min mamma pga av alla hennes regler och fix idéer. Däremot så lyssnade jag mycket på pappa och hans motto var hela tiden "Gör ingenting som jag inte hade gjort", de orden finns fortfarande kvar i mitt huvud. Genom att låta barnen ta eget ansvar så utvecklas de på alla plan. En trettonåring är nog mer vuxen än vad de visar på hemmaplan.

Instämmer. Den bästa antialkoholpropagandan är en rejäl bakfylla.

Jag började inte dricka förrän jag var 19 tror jag. Inga problem med det. Har aldrig varit mobbad för det, enbart respekterad. Det handlar om vilken attityd man kommer med. Jag gick på fester, var ensam nykter och hade förbannat roligt åt alla dumma människor.

Din son ska absolut inte dricka. Ta ditt ansvar som förälder, även om det är trend att inte göra det.

Håller med dig till fullo!

Inte dryckesrelaterat, men väl ett tema før familjen.

Alkohol och dryck -> Barn och Familj

/mod

Ska genast ta min grabb, snart 15 med spritförbud från vår sida, och så ska han få testa maskinerna på jobb! Han måste ju få lära sig att använda sågarna och de enorma borrmaskinerna, och va fan då "18-års gräns", grabben måste ju få testa!? Vet många som testat och inte blivit av med ett finger, så varför skulle det hända honom? Sen kan han ju bjuda med polarna också, så att ALLA kan se hur schyssta päron han har, risken för mobbing är ju ganska överhängade annars, enligt alla experter på fb.
Han vill gärna testa min motorcykel, och han kan ju köra den dit, så har han ju testat det han är nyfiken på!! Inte fan händer det nåt, MÅNGA har ju testat saker utan att bli skadade, det kan man ju läsa här...
Fy fan vad jag hoppas att vissa människor aldrig blir föräldrar.

Dt är ju det jag inte är. Alla föräldrar i mina barns klasser har diskuterat en hel del om regler och ramar och vet du vad - jag är en alldeles normal förrälder. Jag hamnar ganska mitt emellan rabiaterna och de som inte bryr sig.

Och ja, hade något av mina barn velat ha sex som tolvåring eller tioåring och jag fått veta det, så hade jag fan satt stopp för det.


Att nolltolerans är tramsigt bygger du på vad?
Din egen uppväxt?
Dina egna åsikter?
Eller har du någon annan grund till det?
Själv dricker jag inte en droppe, så de får gärna göra som jag gör.



Mina barn har aldrig gett mig några problem - och inte är jag rädd för att de ska ställa till med något heller.
Men jag är medveten om att det är mina barn - att det är jag som ska ta hand om dem - och det gör jag.

När ska de få skaffa egna erfarenheter om vad, menar du?
Jag som vuxen och bättre vetande har som förälder ett jobb att lotsa mina barn, att samtala med dom, att lära dom saker, att få dom att tänka ett steg längre osv.
Gatubarn lär sig av egna erfarenheter och har ingen som bryr sig om vilka de umgås med.
Barn med föräldrar har rätt att bli uppfostrade.

Och jag har visst att göra med vilka mina barn umgås med. Skulle någon av dem börja umgås med "knarkarhasse" så skulle jag agera, och det med kraft.


Det går inte att kontrollera ett barn dygnet runt.
Det är inte heller önskvärt att kontrollera ett barn dygnet runt.
Däremot är det bra om man har ramar och regler så att barnet känner sig tryggt och har vägledning i sitt liv.

Det innebär inte på något vis att man sitter med en pekpinne och dikterar villkor.
Det innebär att man har en nära relation till sina barn och samtalar med dom.

Gör det enda rätta, släng iordning ett gäng glas Tequila och låt grabben veta att han lever. Efter en sådan kväll ska du nog se att han stannar hemma allt oftare.

Nu är ju detta som vanligt en tolkningsfråga, men här är lite om vad lagensäger om föräldraskap:

Föräldrabalken 6 kap.

1 § Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran.
Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Lag (1983:47).


2 §
Vårdnaden om ett barn består till dess att barnet fyller arton år eller dessförinnan ingår äktenskap.

Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och skall se till att barnets behov enligt 1 § blir tillgodosedda.

Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till dess ålder, utveckling och övriga omständigheter samt skall bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning.

I syfte att hindra att barnet orsakar skada för någon annan skall vårdnadshavaren vidare svara för att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas.

7 § Om en förälder vid utövandet av vårdnaden om ett barn gör sig skyldig till missbruk eller försummelse eller i övrigt brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling, skall rätten besluta om ändring i vårdnaden.

11 § Vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter.


Man har som förälder inte bara rätt att bestämma över sitt barn, utan en juridisk skyldighet att göra det.
Man ska enligt lag även ha uppsikt över sitt barn, vilket i rimlighetens namn knappast innebär att man förföljer det, men har en aning om var det befinner sig.

Det återkommer i socialtjänstlagen:

Bristande omsorg gäller alla aspekter av ett barns fysiska hälsa och utveckling, dvs. hygien, kost och omvårdnad, årstidsanpassade kläder, möjlighet till vila och sömn, skydd och husrum, tillsyn, förebyggande hälsovård, medicinsk vård inklusive tandvård samt skydd mot olycksrisker eller skadlig exponering.

Till skadlig exponering räknas t.ex. att återkommande vara utsatt för skadligt hög bullernivå, att vistas i miljöer med droganvändning eller hög alkoholkonsumtion.

Psykisk försummelse är när barnets psykiska hälsa skadas eller äventyras, oftast under lång tid, genom att ett barns grundläggande behov av t.ex. uppmärksamhet, tillhörighet, fostran, vägledning, stimulans och utveckling inte tillgodoses.

Det finns alltså ganska klart preciserat att barn ska fostras, de ska ha tillsyn, de ska ha vägledning.

Och så har vi LVU, så klart

2 § Vård skall beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. Lag (2003:406).


3 § Vård skall också beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende.

Som sagt, det är tolkningsfrågor så det står härliga till, men visar ändå på att barn har rätt till ganska mycket - och då har jag inte ens tagit upp barnkonventionen.

13-åringar kan gott vara hemma med sina föräldrar på kvällarna. Jag förstår inte den här hetsen som finns idag. Han är fortfarande ett barn, han ska inte vara runt på stan och supa.