Tony Flygare - Större talang än Zlatan

Måste ändå finnas en bitterljuv känsla i att ha varit en stor talang, men som aldrig riktigt lyckades. Att dessutom se sin fd bästa barndomskamrat blomma ut till en världsstjärna är nog en speciell känsla av lite, lite avundsjuka, mycket glädje och mycket stolthet. Det är klart Tony lever en del av sin dröm genom Zlatan. Den som blir lämnad kvar minns alltid saker starkare än den som går vidare. För Zlatan var bara ungdomsåren i Malmö en språngbräda mot större arenor. Att han inte mins ungdomsåren med samma nostalgi är lätt att förstå. På samma sätt är det lätt att förstå Tony. Kanske var åren med Zlatan dom bästa i hans liv.

Alla mins vi väl en barndomsvän som man var totalt oskiljaktig med? Men så gick livet vidare. Man springer på varandra som vuxna. Snackar minnen. Tänker på hur snabbt livet far förbi. Sen säger man hej då och vandrar vidare. Ibland innan man somnar kan man ligga o tänka på något roligt barndomsminne. Man inser att allt är borta. Men vi människor lever starkt på minnen. Dom formar oss. Dom berör oss. Så här o nu är inte allt. Den här boken var nog Tonys farväl till den barndom han mins så starkt. Ett sätt att gå vidare och omfamna och acceptera sitt levnnadsöde.

Visst att man vill minnas.

Men att sitta som medelålders man och leva genom en annan, och älta om hur saker och ting gick för 25 år sedan, är patetiskt.

Att talanger ansågs bättre än varandra och hur de senare gick vidare i utvecklingen och karriären, är liksom ingenting konstigt. Det händer varje dag i fotbollsvärlden.

Har TF ingen stolthet i kroppen och vill existera som en egen person?
Vilket minne han själv lämnar efter sig med sin besatthet är något han borde fundera över.

Skriv gärna en bok, böcker är underbart, men utgå från dig själv och inte genom Z. Bokens titel är faktiskt bara sorglig. Jag kan förstå om Z upplever det som att han använder hans namn och berömmelse för att skina och tjäna mer pengar på boken.
Nu blir boken tyvärr i samma stil som en vuxen människa som skriver enbart i syfte att gråta ut om sin barndom. Helt utan självrespekt.

Zlatan är likt många av mina barndomsvänner en äcklig jävla wannabe som glömt sitt ursprung. För fina i kanten numera. Mindre bemedlade som nu blivit öferklass fjantar och är för fina för oss genuina.

Nästa gång någon säger att Zlatan hade en tuff uppväxt, slå en pling till Tony. Det är han som borde vara bitter på MFF och göra filmer. Med tanke på hur mycket man daltade och gav priviligerar till Hammarby clownen.

Pusi mi kurac

Tony va dagens Carlos Strandberg,
När Tony började komma in på Heartbreak och andra klubbar i stan började karriären dala,tjejer,festa och folk inom de kriminella började bli mer intressant än ha fokus på fotboll.

Jag kan tycka Zlatan bar sig väldigt taskigt åt när han dissade Tony offentligt på presskonferensen när boken kom ut, typ något i stil med "Jasså han säger han var större än mig. Men kolla vem som sitter här nu. Jag har också missat straffar men är ändå här." Tonys boktitel återspeglar ju inte bokens innehåll. Den handlar om hela hans liv och det är uppenbart att han mins Zlatan och är genuint glad för hans framgångar. Zlatan o Tony var ändå väldigt nära vänner, Zlatan var med Tony o hans familj på semester i Spanien och var och tittade på camp nou. Tänk om Zlatan hade vetat där o då att en dag ska detta bli din hemmaplan. Sen påstår Zlatan att efter tiden i Malmö så hade dom ingen mer kontakt men det framgår ju att dom visst hade kontakt även under tiden i Ajax där Tony var på g i ett farmarlag till Ajax. Hade jag varit Zlatan så hade jag skickat Tony en flyg o match biljett sedan tagit med honom på en rundvandring i Milan, visat stadion, gått på restaurang, snackat minnen. Tagit ett värdigt farväl. Jag kan inte förstå hur man dissar sin barndomspolare så faktiskt. En barndomsvän är alltid något speciellt. Jag o några polare som inte träffats på 20år träffades förra året. Jag svär, allt var som tiden hade stått still. Det är magi att få se gamla vänner.

Jag tror inte bristen på talang var den avgörande faktorn. Det var inställningen. Zlatan hade den. Tony saknade den. Jag följde Zlatan i Ajax och det var där saker började bli på allvar. Man såg hur hornen började växa ut på honom. Han hade bestämt sig att jag ska bli större än detta. Jag ska visa varenda jävel. När han gick till Juventus tänkte jag shit alltså, ska detta gå. Och han kommer in och bara köttar. Noll respekt. Hundra procent jävlar anamma. Man måste ändå tacka Zlatan. Det har varit en av idrottsvärldens finaste resor att få ta del av. Från grabben i Superettan till Allsvenskan till Ajax och vidare ut i världen. Hans karriär har varit som en saga. För mig är Zlatan större än Messi och Ronaldo. Han har spelat i fler lag med sjuk konkurrens och bara blivit bättre. Alltid levererat. Vore mäktigt om han avslutade i allsvenskan. Då bara måste man ha en biljett och se honom. Jag kan förstå att ni MFFare blev bittra när han köpte en del i Hammarby. Men där man har sin plånbok och där man har sitt hjärta är inte alltid samma plats. Affärer o kärlek är två skilda ting.

Bra inlägg tack.

Två rättelser bara, Zlatan hade sin pappa och MFF som stötta och höll han på banan, Tony hade ingen och resten är historia.

Zlatan köpte inga jävla andelar i jippoklubben utan La Galaxys ägare var skyldig honom sign on pengar så han tog ägandet som betalning, gott så. Ingen i Skåne är bitter över att clownen äger Hammarby utan hela hans spektakel och uttalande han gjorde vid övertagandet.

Zlatan är Skånes bästa fotbollspelare någonsin (och med det även Sveriges) uppskattar allt han gjort för MFF och i Malmö pågarnas liv under uppväxten men nu efter debaclet han ställde till med är han persona non grata.

Tvi

Hur kan man sitta som em liten fitta och barnunge och hävda att man e bättre än sveriges största spelare genom tiderna? Och dessutom skriva en bok om det!!!

Ännu mer skäl för TF att skita helt i Zlatan.
Då han inte ens verkar gilla honom eller deras tid tillsammans i barndomen.

Men jag misstänker att TF undviker offentlig kritik eftersom han när en dröm att Z en dag ska vilja träffas och kanske umgås igen.

Han fjäskar för en hånfull idiot. För vadå? Att de tränade tillsammans för 100 år sedan?
Det är ju uppenbart att Zlatan dissar honom och tycker han är löjlig.
Man måste inte fortsätta med något för att man kände varandra som små.

Du skriver också anledningen till varför Zlatan inte hör hemma i ett svenskt landslag; där allting för honom går ut på att hämnas på Sverige/svenskarna och "visa alla", och blottlägger hela den psykologin som finns i ett invandrings-dominerat land, som blir ännu värre när svenska tränare och spelare börjar underkuva sig och fjäska extra för blatte-spelarna och gråta om rasism.
Det är en toxisk spelare i grunden. Han hade aldrig kunnat bete sig så i Kroatiens landslag, eller vilket andra han nu kunde välja mellan.

Tony hade mått bra av att be Zlatan dra åt helvete, och stolt gå vidare. Sluta slicka apans röv.

Han hävdar inte någonstans att han ÄR bättre. Utan att han som ung grabb VAR bättre under en kort period. Vilket är helt sant. Har du ens läst boken? Jag tycker titeln är klockren. Har man varit jävligt tajta polare som Zlatan o Tony var, då utnyttjar man inte Zlatans namn i eget syfte, då kan man faktiskt tala om minnen med hedern kvar. Om Tony var en random snubbe som spelat en säsong med Zlatan och aldrig umgåtts med honom så vore det annorlunda. Ska man läsa böcker så får man ha lite egen slutledningsförmåga. Bokens titel syftar snarare på - en gång var jag bättre än Zlatan, men ändå gick det åt helvete för mig. Det är en bok som verkligen har en mening - tro inte att du är i mål för att du är en talang. Fortsätt kämpa. Bli inte mätt bara för att du fått smaka på förrätten. Tony blev mätt. Zlatan var hungrig. Där har man skillnaden. Zlatan är vår tids i särklass största idrottsstjärna. Han är oberörbar, helt i en egen klass.

https://m.youtube.com/watch?v=Sf44S4Yjylk

Inget snack om att dom var polare, det syns i deras personkemi.

Jag tror mer att boken var ren självterapi. Klart som fan att det måste kännas jävligt tråkigt när drömmen krossas när man är så nära. Det är skillnad på att lira i division 5, då vet man att här finns inget proffsliv som väntar. Men om man är i allsvenskan, allt går bra, sen går allt åt helvete, det måste ändå svida.

Kanske blir dom vänner en dag, kanske inte. Non of my concern. En fin liten bok. Zlatans allra första bok var också bra.

Han nyttjar Zlatans namn.

Zlatan e Bajare och har polare inom storfinansen. Tony kanske dricker en stor stark just nu på pizzerian i rosengärd. Boken säljade sig visst inte

Tony vilket ärkesvin mot Zlatan vår störste

Skitsnack. Har man lekt tillsammans sedan man var typ 8år gamla, spelat fotboll tillsammans, firat semester utomlands tillsammans, då utnyttjar man inte någons namn. Han har all rätt att få berätta sin historia. Den är intressant. All lycka till både Tony o Zlatan.