Talar ni brittisk eller amerikansk engelska?? Och vad är motiveringen till ert val??

Transatlantisk engelska med svensk brytning. Motivering: jag har tyvärr inte den där speciella papegojbegåvningen som behövs för att imitera infödda talare utan att öva och jag ser ingen anledning att öva. Kort sagt: rönnbärsfilosofi.

Amerikansk, tror jag. Påverkad av det faktum att man utsätts mestadels för amerikansk engelska i filmer, serier, serietidningar, spel. Då tar man förstås efter det.

Troligen drar man rätt mycket åt amerikanst engelska eftersom det alltid är den man hört på tv/film detta trots att det var brittisk engelska som gällde i plugget. Men troligen ett jävla mischmasch med en stor topping av svensk accent. De fåtalet amerikaner jag talat med utomlands har trott jag var britt men det lär ha varit för att de inte har koll och tror att man pratar nån konstig dialekt som dom inte fattar.

Skriver oftast brittiskt däremot.

Amerikansk, men långt ifrån "Filip Hammar-amerikansk". Jag säger ju inte "can't" med engelskt uttal t. ex.

Har för stor respekt för brittisk engelska för att försöka ge mig på det.. och jag gör den ändå inte rättvisa. Amerikansk engelska är lättare att härma. Så jag pratar hellre bra amerikansk än lite halvtaskig brittisk.

Dock skulle jag naturligtvis föredra RP om jag var duktig på det.

Skriver Engelskt, Pratar Amerikanskt, gördet för att jag hatar verkligen brittisk engelska. Tex

Pavement(Uk) - Sidewalk(Us), Så låt säga, brittisk engelska har mycket jobbigare ord än den Amerikanska engelskan enligt mig

Jag uttalar alltid ordet "ACE" med brittisk engelskt uttal.

Talar amerikansk engelska. Är som många andra uppväxt med amerikansk TV/Film och musik så det är den dialekten man har hört mest och lärt sig av. Tycker även det låter bättre i mina öron.

Australiensisk engelska. Och det är INTE så som Steve Irwin och Crocodile Dundee pratar. Tänk er cockney från femtiotalet, fast snabbare och slarvigare. Försök prata huliganbrittiska utan att öppna munnen, ungefär så låter det.

I skrift blir det någon form av blandning mellan australiensisk och brittisk engelska, med så få z som möjligt. Annars skulle folk kunna tro att jag är amerikan

Brittisk engelska, med blandad dialekt mella de brittiska öarna. Snackade dagligen med några polare där förut och det satte sina spår.

Brittisk engelska. Var till 99% den engelskan jag fick lära mig i skolan och sedan dess har jag hunnit med att besöka landet alldeles för många gånger, bo där och jobba med britter på några olika ställen i Europa. Pratar något som är färgat av London/Sydöstra England med enstaka amerikanismer (känns nästan ofrånkomligt med tanke på det populärkulturella) och lustiga skandinaviska uttryck. Var givetvis bättre när jag bodde där även om det förmodligen var otydligare för icke-britter också.

De flesta icke-britter tar mig för engelsman. För britter tar det väl vanligtvis 5-10 minuters skitsnack på puben innan det går upp ett ljus. Har lyckats springa på folk som har snackat skit om utlänningar under de minuterna och det brukar alltid sluta med något i stil med: - Oh? Well, you lot don´t really count. Scandinavians are ok.

Jag talar amerikansk (http://en.wikipedia.org/wiki/General_American) engelska, för det är vad massmedia lärt mig; den brittiskaktiga svengelska skolan lär ut tycker jag väl inte är så mycket att hurra för. Skriver gör jag i regel på kanadensisk engelska, men ibland blir det brittisk och ibland amerikansk i stället – omväxling sägs ju förnöja.