Möte med huggorm!

Intressant info. Så dom simmar även i skärgården! I saltvatten?
Jo, kom just på att ormar t.o.m. äter fisk dom fångat. I varje fall snokarna. Tror det var vid kusten.
Jag har sen barndomen erfarenhet av simmande huggormar och snokar i en liten insjö. Vi barn trodde inte dom kunde bita när dom simmade - så vi hade simtävlig med dom. (Visst gör väl alla barn sina dumheter )
Ja, vi höll helt enkelt till där dom hade bo, utan problem. Dom var troligen trötta på oss och ville bara komma undan. Dom biter först när dom känner sej hotade.

Jodå, det är ju dock Östersjön så bräckt vatten är nog en bättre benämning (så inte Västkustisarna blir sura) än saltvatten även om det innehåller lite salt.

De simmar dessutom ganska långa sträckor, har stött på ormar långt ute i havsbandet där närmaste ö är uppemot 3-400 meter därifrån.

På tal om "ormhistorier" så såg jag för många år sedan när en huggorm födde sina små espingar, ormen låg uppe i ett träd ett par meter upp och ner damp ungarna en efter en. Fascinerande och även lite otäckt (man vill ju inte råka hamna under en och få en unge i skallen). Har hört att de föder från träd pga att ungarna är så aggressiva och kan bita mamman men vet inte om det stämmer?

Haha så de släpper ner ungarna från trädet så de bara slängs ner i backen?

Japp, så gjorde den vi såg iaf... Det var dessutom berg nedanför men fallet var ju inte så högt, max 2½ meter.

Roligt att få bekräftat! Detta var vad jag trodde en historia men fick "lära" mej det redan vid mycket ung ålder! Trodde inte på det då.
Det sas att espingarnas gift kunde döda mamman då det var så starkt. Har sen hört att det inte alls var så...? Men allt i naturen lär ha en mening.
Men min gamle far hade mycket att lära mej om naturen så då kanske det låg en del sanning i det också, likväl som i allt annat jag fick lära mej.
Fler kunskaper du kan dela med dej av?
Hvh

En mycket bra gärning! Ormar är skitcoola!

Min ickeproffisionella åsikt säger att det är en huggorm. Detta är dömt utifrån huvudformen som är ganska platt och brett.

Ser ut som en vanlig snok.

Det är en snok, lägg märke till de gula runt huvudet. Kroppstypen skriker snok ockxå.

Sen om de alltid gör så eller om det tillhör ovanligheterna vet jag inte men att det inträffar kan jag gå i god för eftersom jag (tillsammans med min morbror) såg det på ett par meters avstånd.

Tilläggas kan att i skärgården (speciellt i Finland) är ofta huggormarna helsvarta utan den klassiska "sicksack-mönstringen". Den vi såg i trädet var dock en klassisk variant med sicksack-mönstring.

Jag ryser i hela kroppen när jag läser detta. Var ute på en långpromenad med mina elever för några veckor sedan och bestämde mig för att ta mig ett dopp i en liten insjö ute i skogen. När jag hade simmat ut 50 meter så fick jag en kuslig känsla i kroppen (vet inte varför) och vände mig om mot land (där jag kom ifrån). Där ser jag en j-a orm komma simmande mot mig, bara 7-8 meter bort. Med huvudet en bit ovanför övriga kroppen dessutom (?).

Nu är man avskuren från den enda reträtten man hade och har dessutom ormfobi...jag är alltså hysteriskt rädd för ormar.

Jag tog då ett djupt andetag och dök ner i det mörka vattnet snett åt sidan, för att sedan vända mot stranden efter ett par meter. Hela tiden tänkte jag... simma inte upp till ytan, simma inte upp till ytan...allt medan syret tog slut..

Till slut var lungorna helt tomma och jag var tvungen att simma upp mot utan, varpå jag hysteriskt crawlade vidare mot land direkt när jag bröt ytan och fick luft. Jag vände mig aldrig bakåt för att se, utan simmade bara allt jag hade de 40 metrarna in till land. Efteråt skakade hela kroppen och hjärtat slog med en sjuk rusningspuls.

Om någon fattar vad det innebär att ha fobi för ormar, så kanske man kan sätta sig in i den situationen.

Jag bestämde mig för att dyka för att ormen var vid ytan... men ormar kan väl gå ner under ytan (dyka) också va?

Fy fan vilken hemsk känsla att vara så utlämnad till en av ens största rädslor.

Som uppväxt i mellansverige upplevde jag för det mesta väldigt mörka huggormar som sicksackranden knappt syntes på. Men givetvis en o. annan i bruna nyaser.

Cracker-Jack:

Jag är förskonad från fobier i vuxen ålder och i synnerhet för ormar då det på vår gård fanns i stora mängder. Det enda jag fick höra vara: se var du sätter fötterna och trampa inte på dom. Vi sprang oftast barfota till stranden.
För en del år sen åkte jag med en släkting till en stuga i ett naturskyddsområde. Plötsligen ringlade en snok upp på vägen. Tokig som jag är hojtade jag :stanna!! Ur bilen och tog upp den i händerna. "Åh så skönt, den klarade sej, bara lite skrapad" - vänder mej till släktingen som stod kritvit i ansiktet och höll sej i bilen..insåg att jag nog skrämt upp honom fullständigt. Nåja, la den under några täta grenar i skogskanten och kollade senare på em och då var han borta. Så han var nog endast chockad.
Men jag kan tänka mej att du upplevde situationen skrämmande - första gången är den säkert det. Om du upplever ormar med stort obehag kanske du skulle göra ett besök på något terrarium med reptiler? Det finns så många åsikter och kalla,slemmiga äckliga ormar - som inte stämmer med verkligheten. Dom är växelvarma så det är den temperatur dom lever i som gäller. Torra och fina i skinnet.
Att jag skriver här beror det på att du skriver du var ute med dina "elever".
Jag får då känslan att du förmedlade skräcken till dom? Det är synd då ormarna inte gör oss något om dom inte känner sej hotade. ÄVen om du inte kommer att tycka dom är vackra i framtiden - så kanske du kan få lite mindre fobi av mer kunskap?
Mvh