Är Gud ett hjärnspöke?

Såg precis Existens på SVT, det sista avsnittet av åtta, som tar upp frågan:

Är Gud ett hjärnspöke?

Det roliga är att jag gått och funderat på något som dom tar upp i programmet, under ett tag.. Var går egentligen gränsen mellan att uppleva något religöst och anses vara galen/psykisk sjuk? Hur kan man avgöra skillnaden på en religös upplevlse och en psykos?

Länk till den som vill se programmet:

http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=69735&from=program_ao

Jag som ateist tyckte det var mycket underhållande att få se riktiga forskare diskutera om hur det kan bevisas/är på väg att bevisas att hjärnan kan skapa dessa hjärnspöken, som jag faktiskt tror religösa upplevelser bara är..

Det är inte jätte djupt, men dom skrapar iaf mer på ytan än vanligt.

Martin Ingvar (pappa - David Ingvar - upp i dagen) m.fl. diskuterade mycket sakligt frågeställningen utifrån såväl det naturvetenskapliga kunskapsläget som det andliga/känslomässiga. Rekommenderas för såväl troende som icke-troende! För den som inte såg/hörde, går att se den på nätet - brukar ta någon dag. Häng gärna på med era synpunkter efter att ni lyssnat av, nätupplagan.

P.S.
Finns redan nu, eftersom programmet (avsnitt 8) var en repris:

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=69735&from=program_ao

Hm. Hinner inte se programmet ikväll men verkar helt klart vara intressant. Egentligen förstår jag inte uppståndelsen, hur ska vi möta Gud om inte genom våra hjärnor? Jag har aldrig sett kartläggningen av olika substanser i hjärnan som något hot gentemot metafysiska känslor, vart skulle de komma ifrån om inte ifrån hjärnan? Att en viss del av hjärnan aktiveras och prdoucerar någon substans eller liknande vid andliga tankegångar ser jag enbart som naturligt, jag ser inte själen som en kroppsdel utan som det sammantagna väsendet varje individ innehar, självklart utgår detta ifrån hjärnan.

Sen behöver vi väl inte gå in närmre på mina personliga tankar om vad som bör klassificeras som sjukdom eller ej i ett samhälle som ser normalisering och anpassning som något åtråvärt för både grupperingar och individer. Nu kanske jag upprör psykologerna (jag vet att vi har några aktiva här på religionsdelen), men enligt mig är många psykologiska definitioner på sjukdomar enbart beskrivning av beteenden som inte anses uppfylla det vi idag kallar för norm i det moderna samhället.

Sen när behöver vi fler bevis på det?

Skit i det du, din vidrige fan..

Edit:

Oh.. kom igen nu.. ge mig ditt vassaste svar, tant..

Moderator: Slå samman denna tråd med:
http://www.flashback.org/showthread.php?t=685466
Samma ämne:

Tyckte inte programmet gav så mycket, mest krafsande på ytan och hoppande mellan intervjuer. Att religiösa upplevelser manifesterar sig i hjärnan känns inte som något nytt precis, hur skulle det inte vara så skulle man kunna fråga sig, eftersom vi faktiskt registrerar upplevelsen och kopplar den till den religion som man kulturellt har tillhört.

Inom mystiken talar man ofta om att man finner sig själv, gud och sanningen inifrån, och det är ju självklart att det är i hjärnan det hela utspelar sig eftersom det är där vårt medvetande befinner huserar. Att försätta sig i djupmeditation, projecera mm handlar om att hantera sin hjärna, att medvetet koppla bort grundbruset av alla de otaliga intryck vi tar emot i varje sekund som vi omedvetet och medvetet analyserar.

Vad programmet främst tar upp var inte det du, av naturliga skäl, är ute efter. Det är fråga om motsatsen - att alla upplevelser sker inom hjärnans gränser utan behov av initiering utifrån. Istället för klyschan: "för Gud är inget omöjligt" kan man säga att: "för hjärnans 10^11 hjärnceller är inget omöjligt". Främst var det Martin Ingvars utläggning som skulle kunna tolkas så.

Värdelöst program. Inget nytt eller kontroversiellt. Dock kul hur troende förlöjligar sig genom sina "gudsupplevelser".

Vi är rätt många som tror att så är fallet ja..

Precis, jag tycker inte heller det känns så revolutionerande att religiösa upplevelser är mätbara hjärnaktiviteter.

Ett exempel är "god helmet", en hjälm med elektoder som stimulerar vissa valda delar av hjärnan för att framkalla religiösa upplevelser hos troende. Hjälmen används som ett argument att Gud inte finns och att upplevelserna är helt fabricerade av hjärnan. Detta trots att hjälmen enbart simulerar de fysiologiska verksamheter i hjärnan som gudsupplevelser framkallar. Det är lika lite argument mot Gud som att en hjälm som stimulerar syncentret i hjärnan så att vi tror oss se en gul stol är ett argument mot att gula stolar existerar.

Jag har inte sett programmet men ska göra det. Rent spontant tänker jag att Gud skapade människan hjärna som en helt fantastisk sak och självfallet så har hjärnan möjlighet att känna av och spåra Guds utsträckta händer. Vore ju konstigt om inte hjärnan i all sin prakt fick del av upplevelsen.