Utilitalirism och liberalism

Jag fattar ingenting, jag blir förvirrad och vet snart inte vad som är upp eller ner och vad som är höger eller vänster! Skälet till min förvirring är att folk som kallar sig liberaler (både här på FB och i politiken) är också utilitarister!

Liberalism= Jag har rätt till att leva mitt eget liv efter mitt eget huvud, så länge jag inte kränker någon annan,

Utiilitarism= De som bestämmer har rätt att bestämma över mitt liv, t o m offra det för samhällets bästa eller något liknande

Jag kan inte få liberalism och utilitarism att gå ihop. Blir förvirrad.

Kan man vara liberal samtidigt som man är utilitarist?

Nej, det går inte ihop. Så vadan denna förvirring?
Visst, så länge man inte behandlar utilitarismen som en offeretik, dvs. så länge man underställer den rättigheter. Exempel på ärliga liberala utilitarister är ju Ludwig von Mises eller den unge George Reisman. (Reisman övergav dock utilitarismen efter att ha diskuterat den med Ayn Rand - på goda grunder.)

Hur kommer man fram till att den tesen är bra? Genom utilitarism. Liberalismen kan endast rättfärdigas genom utilitarism. Du kan inte ha ett (fungerande) liberalt system utan utilitarism.

Nej, utilitarism och liberalism går verkligen inte ihop. Liberaler har fasta principer och utilitarister har som mål att uppnå maximal lycka (vad det nu må vara). Alltså kan du tvingas offra dig om det innebär att den totala lyckan ökar. Oliberalt!
Men jag fattar inte, vill du att dessa ska gå ihop eller vad?

Jodå, det kan man. Men då ska man ställa rättigheterna över allting och acceptera de negativa konsekvenser som de leder till (sätta barn iskogen, skjuta folk som råkar komma in på ens mark, incest, slavkontrakt, osv).

Det förvirrande är att liberalerna inte väljer, antingen ska rättigheter respekteras för att deras konsekvenser är bra eller för att de är av gud/naturen/förnuftet givna, men det gör de inte för då måste de ge antingen mig eller Krenek rätt.

Ställ dig följande fråga:

Om du var utilitarist, vilket typ av samhälle tror du genererar mest lycka totalt? Ett socialistiskt eller ett liberalt?

Som sagt finns det välvilliga utilitarister som inte anser det vara moraliskt legitimt att mörda oskyldiga. Men så finns det också andra utilitarister, som otåligt väntar på att få öppna upp de lyckomaximerande gaskamrarna. Ett exempel är Torbjörn Tännsjö, som anser att terrorism är moraliskt neutralt, och att man bör hålla oskyldiga människor fängslade så att man kan skörda deras organ. Användaren Krenek håller åtminstone med om det tidigare. Och anser man att terrorism är moraliskt neutralt, då är man så långt ifrån liberalism som man kan komma. Godwin-exempel ligger nära till hands.

Och så kan jag förstås vara påpasslig med några länkar.

Först till min egen lilla text under rubriken "Utilitarismens lyckoparadox":
http://www.equil.net/?p=528
Sedan till Per-Olof Samuelssons reaktion på denna text, och diskussionen som följde på den: http://www.nattvakt.com/nnv/080520utilitarism.htm
Och sist men inte minst några citat av Krenek, så vi vet var vi har honom:
http://www.equil.net/?p=547

Du är ganska intressant, för du verkar vilja föra någon form av debatt. Men du blockerar större delen av alla kritiker som någonsin försökt föra en debatt på din blogg. Du citerar dessutom dina meningsmotståndare på bloggen utan att låta dem ha en chans att försvara sig. Du feltolkar dessutom dina meningsmotsåndare och drar slutsatser som inte stöds av den information som finns.

Jag har förövrigt redan bemött dina länkar: http://www.flashback.org/showpost.p...19&postcount=5

Objektivisterna är enkla att förstå. De tror att de har den absoluta sanningen, alltså kommer konsekvenser, inkoherenser osv. enbart ses som att kritikerna är ute efter att förstöra och är onda. Systemet är perfekt, alla invändningar måste därför vara fel.

De övriga har nog bara inte tänkt igenom det och dragit de naturliga slutsatser som deras egna system leder till.

Jag kan kanske utveckla det hela lite. Ta vetenskapen som exempel. Inom vetenskapen är det allmänt accepterat att det finns väldigt lite belägg för existensen av en allsmäktig gud.

Vetenskapen säger dock inte att det är omöjligt att gud existerar. Det kan mycket väl vara så, även om det idag förefaller vara extremt osannolikt.

Med andra ord, vi kan titta på tänkbara hypoteser kring hur universum är.

Hypotes 1: Ingen gud.
Hypotes 2: Allsmäktig gud.

Vetenskapen erkänner att båda är möjliga, men säger samtidigt att sannolikheten för dem är enormt olika.

----------------------------------------------------------------

Utilitarismen kan ses i samma ljus. Om vi har två tänkbara samhällen:

Samhälle 1: Ej offra folk lite hur som helst.
Samhälle 2: Offra folk lite hur som helst.

Utilitarismen erkänner att båda är möjliga, men sannolikheten för att de leder till maximal lycka är enormt olika. Sannolikheten för att Samhälle 2 skulle leda till mer lycka än Samhälle 1 är extremt liten.

Utilitarismen är en offerideologi på samma sätt som vetenskapen är gudatroende.

Utilitarismen är en pseudoreligiös vidskepelse eftersom den uttalar sig om det omätbara och obevisbara, nämligen människors "nytta". Preferenser är ju ytterst subjektiva och kan bara existera inom en individ. När en människas negativa rättigheter kränks, så förhindras dennes strävan efter det goda och nyttiga.

Det finns med andra ord ingen anledning att tro att en frysande och svältande jude i ett koncentrationsläger är mer olycklig än ett barn som skrattande leker på en äng en vacker och solig dag?