Tennistråden

Tennisen var en mindre sport för 20 år sen.

Det kan ju vara värt att påminna sig om att det är fler klassiska tennisnationer än Sverige som har stora problem för tillfället.


Jag tror inte att de australiensiska tennisfansen heller är särskilt nöjda för tillfället.

Utan att veta exakt hur det ser ut i juniortennisen just nu, misstänker jag ändå att läget trots allt måste vara bättre för Australien än för Sverige på några års sikt. De senaste åren har ju knappast några svenskar ens deltagit i junior-GS-turneringarna och jag kan helt enkelt inte tro att det kan se lika illa ut för Australien på lite sikt.

Dessutom tjänar väl det australiensiska tennisförbundet stora pengar på Australian Open varje år, medan det utfattiga svenska tennisförbundet tvingas betala böter p g a att Malmös kommunalpolitiker leker utrikespolitiker.

DC-finalerna mellan Sverige och Australien 1983 och 1986 känns onekligen avlägsna idag, men eftersom Australien vann sin senaste DC-match kanske vi kan lottas mot dem i kvalet till nästa års elitdivision.

Slutsats: Kom igen, Berta!

Australien har Bernard Tomic också. Han är 16 och vann en match i Australian Open tidigare i år, har också vunnit en challenger.
Känns som Berta är en bit ifrån såna resultat just nu.

Eller lika stora träningsnarkomaner som Davydenko som till och med var tvungen att träna på sin självaste bröllopsdag

Dock är det alltid lika trist att se extrema talanger slänga bort sina karriärer. Nalbandian som slagit Federer flera gånger och pressade nyligen Nadal i en tuff match ids inte träna tillräckligt. Han hade säkerligen vunnit nån slam om han gett sig manken till det.


Men i Sverige var det en desto större sport. Minns på 80-talet då vi en period hade 5 spelare på topp 10 listan. Helt sanslöst bra! Uppenbarligen måste det komma en ny Borg eller Edberg för att intresset ska öka. I dagsläget väljer barn hellre att börja spela trendiga sporter som innebandy. Men vad gör förbunden för att locka till sig nya utövare? Dom borde göra mycket mer. Framförallt hålla sporten tillgänglig och inte riva tennisbanor som dom gjort där jag bor. Medierna borde skriva mer om tennis också och inte bara om hockey och fotboll hela tiden.

Sen är det så att den nya generationen med Söderling och Pim Pim i spetsen pga diverse orsaker inte förmått att ta över stafettpinnen. Pim Pim som var rankad 9 som bäst hade säkerligen kunnat bli en stabil topp 10 spelare om det inte vore för alla skador som satte stop för karriären. Hans serve var lika bra som Roddicks om inte bättre. Sen hade han grymt tryck i grundslagen.

Vi får fortsätta att glädja oss åt Vinciguerras comeback i Rom. Han har bara tappat elva game på tre matcher. Underbart!


http://sydsvenskan.se/sport/article428135/Andreas-Vinciguerra-klar-for-semifinal-i-Rom.html

Wilander, Edberg, Pernfors, Nyström, Järryd, Sundström och Carlsson var alla rankad som topp 10 spelare 1985-87. Som mest tror jag att vi hade Wilander, Edberg, Nyström och Järryd samtidigt på topp tio.

Det verkar som att det stämmer att vi aldrig hade fem spelare på topp tio samtidigt. Den 9 juni 1986, det vill säga omedelbart efter finalplatsen i Franska Öppna 1986 klättrade Pernfors från 27:e plats till 15:e. De bästa svenskarna var då:


Pernfors fortsatte sedan att klättra under sommaren 1986 och nådde topp tio för första gången den 22 september 1986. Då hade dock Anders Järryd redan ramlat ut från topp tio och fortsatte sedan att rasa på rankingen under hösten 1986. De bästa svenskarna var vid denna tidpunkt:


Jag har inte lusläst ATP-rankingarna, så jag kan ha missat något, men jag tror inte att vi någonsin hade fem svenskar samtidigt på topp tio. Däremot hade vi bevisligen fem svenskar på topp tio under 1986, dock inte vid ett och samma tillfälle.

Utan att ha kollat hur det såg ut under 1987, verkar det ologiskt att vi skulle ha haft fem på topp tio någon gång under det året, eftersom Pernfors, som jag minns det, ganska snabbt ramlade ut från topp tio.

Detta är för övrigt en annan riktigt trevlig ranking:



Och nog sjutton smäller tre på topp sex minst lika högt som fem på topp tio?

Lagidrotter har sin speciella charm, Sverige segrade ihjäl sig helt enkelt i både
tennis och bordtennis på herrsidan.

Antar att det bara har av akademisk betydelse. Men för oss tennisnördar kan det vara intressant att veta sådana detaljer. Vet att jag läst någonstans (?) att vi hade 5 svenskar på topp tio, men jag tror inte heller det var samtidigt. Det svenska tennisundret var makalöst bra iaf.

Man blir ju alldeles tårögd när man läser "Halfrunts" inlägg om svenskarnas framfart på rankingen på 80-talet.

Men 90-talet var ganska roligt det också. Om vi bara kunde få fram en enda spelare som kunde vara med och slåss i grand slam-turneringarna så vore jag nöjd, men det verkar omöjligt.

Det är länge sedan Thomas vann Aussie Open nu.

Visst, och apropå "Halfrunts" nostalgi-tripp (tack för den , f ö!); lika imponerande som toppen (småländskt grand slam -88!) var ju bredden på den tiden! Jonas Svensson, Henke Sundström, Janne Gunnarsson etc etc - det var ju ett tvåsiffrigt antal direktkvalificerade t varje GS, helt jävla otroligt, i världens största individuella bollsport! (ofta brukar Ingo nämnas som den största fadäsen i bragdguldets historik, men hur bar man sig åt för att missa DC-laget, valfritt år?)

Sticker mellan med en god nyhet från Rom. Vinciguerra är klar för final efter seger mot Volandri, 6-2 3-6 6-1. Mycket starkt gjort. Volandri är en erkänt bra grusspelare (omän lite på dekis) med flera segrar mot bra motstånd. Bl.a. slog han Nadal i Cagliari 2003.