Ordet random och dess nya(?) betydelse

Om vi bortser från eventuella i svenskan utvecklade bibetydelser och en viss överanvändning av ordet, kan man väl tänka sig att ordet "behövs" därför att det inte finns något riktigt bra svenskt ord med samma betydelse. "En random gubbe på stan" kan väl knappast ersättas med "En godtycklig gubbe på stan ..." och den närmaste motsvarighet jag kommer på "En gubbe vilken som helst på stan" är alldeles för omständligt.

Medelsvensson?

Just i fallet "random gubbe på stan" kanske, men knappast (för att sno från Egon3) när det gäller "random fågel vid fågelbordet".

För att de betyder olika saker.

Man förstår väl i regel av sammanhanget att det är vilken fågel som helst och inte en speciell fågel? Att använda "random" är alltså onödigt. Jämför:

• Igår frågade en gubbe mig efter vägen till centrum.
• Igår frågade en random gubbe mig efter vägen till centrum.

Det kan allt som oftast ersättas med "en gubbe på stan".

En slumpmässig......är väl den svenska översättning.

Avledningarna »randomisera« och »randomisering« finns i SAOL-12+13. Nu är det dags att adoptera adjektivet »random« och etablera ett böjningsmönster.

Den första frågan är förstås betoningen, om vi avstår från försvenskande ändelse. Jag hittar inte ett enda svenska adjektiv som slutar på -om, men ordet polyfon med -on skulle kunna utgöra mönster. Det innebär dock betoning på och förlängning av sista stavelsen i »random« {rando:m}. Alternativet är adjektivisering med ändelse -isk efter modell av symfonisk: »randomisk« {rando:misk} — eller -lig efter gudomlig: »randomlig« {rando:mlig}.

Antag att vi avstår från adjektiviserande ändelse men väljer traditionell böjning av adjektivet:

en random kotte
ett randomt enbär
två randomma kottar
de två randomma kottarna

Vad säger stämman?

Allmän notering om svenska ord: Från denna månad och fram till dess Svensk ordbok (SOB, utgiven av Svenska Akademien) kommer i en fri upplaga på webben så gäller en svår ojämlikhet vad gäller tillgång till referensmaterial. Motsvarande har förstås gällt under den långa tid när Nationalencyklopedins ordbok varit belagd med årsavgift. Är det någon som har tillgång till en nytryckt (SOB) och kan vittna huruvida »random« till äventyrs redan funnit nåd inför redaktionen. Bakåtsträvarna kommer i så fall att se akronymen SOB som ett ödets pekfinger i valsen.

De betyder olika saker därför att du har bestämt att de betyder olika saker? Jag säger inte att du har fel, bara att man lika gärna kan tolka det hela på följande sätt:

"Vi snackar i en halvtimma, sen när jag frågar om bild/MSN/något annat random/vad som helst"
"Random/Vilken som helst odling utomhus"
"kängor/mörka skor, jeans, en vanlig jävla svart skidjacka o nån random mössa/mössa vilken som helst"
"Menar du att du aldrig sett någon random person/person vilken som helst med stånd?"

Kanske finns det mer text runt omkring som du inte citerat som stärker din tolkning.

Jag är själv ingen anhängare av att använda (eller överanvända) en massa engelska ord stup i kvarten och försöker oftast undvika "random", men det hindrar inte att det kan vara ett mer praktiskt ord än de svenska möjligheter som står till buds ("slumpmässig", "vilken som helst", "första bästa", "godtycklig", "arbiträr") när man verkligen vill uttrycka något. Det du säger är ju i princip att även de svenska orden/uttrycken för ungefär samma sak kan slopas. "Det var bättre förr, fråga random gubbe/vilken gubbe som helst på stan" uttrycker t.ex. något lite annat än "Det var bättre förr, fråga en gubbe på stan". I det första fallet läggs betoningen mer på att man kan fråga vem som helst, i det andra mer på metoden, att man ska fråga en gubbe.

Ibland, men det passar väl inte alltid? Kan man använda "slumpmässig" om en person? "En slumpmässig gubbe" låter ganska komiskt i mina öron i alla fall.

Lagom är ju adjektiv också. Men tror du inte att det redan är hopplöst att försöka försvenska uttalet? Till det krävs nog mer än bara lite random mod och morske män.

Lysande med »lagom« som mönster. Numera avhålles allmogen från att böja adjektivet »lagom« både i potentiellt kongruent situation och i adverbial position. När SAOB-artikeln skrevs 1939 fann redax anledning nämna -t-formen som »folkligt språk«. Det uttrycket betraktar jag som rasistiskt. Vad skall vi ha språket till om inte för att kommunicera som folk?

Nåja, jag är ganska säker på att jag har hört barn böja ordet »lagom« under en period i sin språkutveckling.

— Det blir lagomt.
— Dom här byxorna är lagoma.

Efter gängse stavningsregler skulle det väl bli lagomma.