Det var sent, sent en kväll,
Jag var blott sjutton år.
Sebastian min vän,
Ni vet han med kort hår.
Vi dela en cider och snackade skit,
När han plötsligt väste och stöna ”kom hit!”
Jag såg hur hans byxor sakta gled av,
Och tänkte att nu blir det äntligen av.
Jag såg då en fläck på kallingen hans,
Jag stod som förstenad, precis som i trance.
Han rörde sig mot mig med sensuell gång,
Och plötsligt i handen jag hade hans stång.
Det som förut känts konstigt och äckligt och svårt,
Går enklare över om man håller nåt hårt.
I famnen jag bär nu min böglyftskamrat,
Oviss om Flashback och allt deras prat.
Min framtid är dunkel, jag är ännu ung,
Min handled den doftar så ljuvt av hans pung.
Om vi nu i Klippan framöver skall bo,
Pirrigt det blir kring vad grannarna tro.
Nassar och äldre och allt annat pack,
Får höra att Sebbe var bara ett fuck.
Men han vet ju bättre än att tro på sånt prat,
För han är Sebastian – min böglyftskamrat
Haha, skön dikt och skön bildserie !
Jag skulle kunna ge vad som helst för att se hans min när han ska in på bilddagboken och ser alla gästboksinlägg. hahaha
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!