Är allt det här fel?

Det var en analogi för att visa att allt som finns inte har materia.


Det är väl det faktum att universum har en början som gör frågorna relevanta.


Rätta mig om jag har fel. Men big bang är väl startskottet även för energin (fysik är verkligen inte mitt starkaste fält).

Jag tycker det är pinsamt att folk som säger sig vara kristna kan uppmana till homosexualitet.

Det finns inga argument som stöder åsikten att det på några villkor skulle vara okej med homosexualitet.

Det finns för övrigt gott om ställen i både NT och GT där homosexualitet fördöms in i det grövsta.tex:

Apg 15:28

Den heliga anden och vi har beslutat att inte lägga någon börda på er utöver följande oeftergivliga krav:

Apg 15:29

att ni avhåller er från kött som offrats till avgudar, blod, kött från kvävda djur och otukt. Om ni undviker allt sådant handlar ni rätt. Allt gott!"

I otukt ingår homosex som en opassande sexuell förbindelse, tillsammans med otrohet, incest, sex med djur etc.

Hycklare, kan jag bara säga.

Det är ju exakt samma mekanism som åstadkommer kleptomanen. Allt är nämligen en process hos exploranden.

Personen ifråga plockar till sig en knappnål. Sedan börjar det inre resonemanget där man för sig själv bortförklarar riskerna och föremålen som slinker ner i fickorna på denne blir större och större, åtminstonde värdemässigt. Samvetet mattas ut och till slut ser man inte det man borde se. Syndens natur växer en över huvudet, så att säga, där man själv av begärelsen låtit sig fångas så till den grad att den orätta handlingen blir mera naturlig än den rätta och ursprungliga.

Jesus grät ju över Jerusalems innevånare:
"41 Då han nu kom närmare och fick se staden, begynte han gråta över den

42 och sade: "O att du i dag hade insett, också du, vad din frid tillhör! Men nu är det fördolt för dina ögon.

43 Ty den tid skall komma över dig, då dina fiender skola omgiva dig med belägringsvall och innesluta dig och tränga dig på alla sidor.

44 Och de skola slå ned dig till jorden, tillika med dina barn, som äro i dig, och skola icke lämna kvar i dig sten på sten, därför att du icke aktade på den tid då du var sökt."

Det finns således en tid då det går att rädda syndaren, men passerar man den finns ingen återvändo. Ditt sinne, ditt förstånd, ditt samvetes röst och din bedömningsförmåga har vuxit snett och det går inte att få tillbaka det ursprungliga och rena.

Därför heter det också: böjas i tid det som krokigt skall bli.
Eller: Vänj den unge vid den väg han bör vandra så viker han inte av därifrån när han blir gammal.

Att du under flera års tid släppt in tanken på henne utan att sätta ner foten och backa ut från den tankebanan ger den lön det förtjänar. Ogräset har slagit rot och nu blommat ut i full blom. Frösättninge är i full gång och dessa små frön sprider sig ut i alla dina tankemönster och din begreppsvärld är nu så smittad av eländet att det kanske inte finns någon återvändo. Att dina ursprungliga ögon som du såg mera klart med är för länge sedan grumliga och det du nu ser som sanning är inget annat än ren lögn.

Paulus, om jag nu får hänvisa till honom, påstår att den här typen av synd bottnar i att man tillbeder det skapade framför skaparen.
Eller med andra ord: man börjar tillbedja det goda man själv kan få ut av det framför det som är upphovet till det goda. Det finns således en förskjutning i synsättet, från att först ha tillbett skaparen av det goda till att tillbedja och dyrka det goda.

I dettta senare läge har man förlänge sedan passerat ursprunget, skaparen, och det goda får utgöra målet för ens tillbledjan. Då har inte längre den som skapde det goda åt en någon betydelse för en uatn man kan anlita vilken som helst till att ge en detta det här goda om så det vore djävulen själv, eller en massagestav. Att massagestaven inte kan befrukta dig spelar nu ingen roll för det är det goda du är ute efter - inte skaparen av det goda.

Normalt så skall ju man och kvinna dras till varandra. Men när förskjutningen av fokus sker faller motiveringen av vem som ger en det man fick inledningsvis och då har inte val av kön någon betydelse längre. Man har blivit en syndare i full bemärkelse.

Och kännetecknet på en syndare är just att han/hon inte ser det han/hon borde se. Man tror att synden är det absolut rätta, visserligen med en rätt så, till synes, insiktsfull argumentering som gard. Att fler är blinda i ett samhälle än de som är seende rättfärdigar inte eländet.

"Jerusalem, Jerusalem, du som dräper profeterna och stenar dem som äro sända till dig! Huru ofta har jag icke velat församla dina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar! Men I haven icke velat."

.

Det var minsann en stor blandning utav svar..

Jag kan ha förståelse för mycket utav hur ni tänker och har även jag tänkt att det är fel vs. rätt men hur kan egentligen det vara fel? Hon hade väl lika väl kunnat fötts till tjej? Om hon hade haft en snopp hade det varit rättfärdigat att älska henne då?

Jag går aldrig på stan och kollar in tjejer eller frestas av några andra kvinnor, det här har utvecklats från en riktig vänskapsrelation där hon är den person som står mig allra närmast.. Jag har haft ett förhållande på ett år med en kille och det kändes bara fel för jag kände att han aldrig skulle kunna ta 1a platsen!

Och det här med att det inte är fel att bli frestad och att man skall leva ensam, det känns superkonstigt. Jag tycker faktiskt att jag ahr fått utstå en hel del redan i mitt liv så varför skulle denna eventuella Gud ge mig mer att bita i genom att jag inte får vara med den jag älskar, inte kunna prata med någon om det och vara ENSAM som alltid? Isåfall förstår jag mig INTE på honom. OM han nu älskar oss, borde han inte vilja att vi var lyckliga? För det är det jag är när jag är med henne, LYCKLIG! Har aldrig haft så kul och varit så glad som när jag har vistats här med henne...

Allting bara känns så förvirrande.. Och inte har jag någon relation alls med Gud... Ska jag ge upp mitt livs kärlek för någon som jag inte ens vet om han finns???

SICKET SKITPRAT! "BOTENS SAKRAMENT"! DE KRISTNAS SÅRSALVA! VÄRDELÖST SKRÄP SOM PRÄSTSKALLARNA LJUGIT I DOM!

DU UPPMANAR HENNE SÅLEDES ATT FORTSÄTTA I SIN SYND SOM OM INGET HAR HÄNT! OCH ATT JESUS SKULLE RÄDDA HENNE TROTS ATT HON LEVER KVAR I SIN SYND NÄR DET UTTRYCKLIGEN STÅR ATT DEN SOM GÖR VAD STYGGELIGT ÄR OCH LÖGN ALDRIG NÅGONSIN SKALL KOMMA DITIN.

SNACKA OM SATANS DJÄVLAR, MEN DU TAR FAKTISKT PRISET. MEN ALLT BOTTNAR VÄL I DITT SUPANDE, DU ÄR INTE NYKTER DIN DJÄVUL! DET ÄR DÄRFÖR SOM DU SPYR UR DIG SLIKT GALLA.


21 Och en väldig ängel tog upp en sten, lik en stor kvarnsten, och kastade den i havet och sade: "Så skall Babylon, den stora staden, med fart störtas ned och aldrig mer bliva funnen.

22 Av harpospelare och sångare, av flöjtblåsare och basunblåsare skall aldrig mer något ljud bliva hört i dig; aldrig mer skall någon konstförfaren man av något slags yrke finnas i dig; bullret av en kvarn skall aldrig mer höras i dig;

23 en lampas sken skall aldrig mer lysa i dig; rop för brudgum och brud skall aldrig mer höras i dig — du vars köpmän voro stormän på jorden, du genom vars trolldom alla folk blevo förvillade,

24 och i vilken man såg profeters och heliga mäns blod, ja, alla de människors blod, som hade blivit slaktade på jorden."

Nu tar vi det lilla lugna och pratar med små bokstäver.

Hela ditt sataniska dilemma bottnar i falska förespeglingar och lögnaktiga teser man stoppat in i din skalle.

Skulle då djävulen tycka det är fel att mörda sin nästa? Djävulen är ju den han är därför att han älskar att vara det. Det är ju hans sanna natur att stå emot Gud. Att du börjat hata Gud bara därför att du inte får synda som du vill vittnar ju om hur processen tagit fäste hos dig. Det är ju din begreppsvärld som smittats av den sjukdommen. Botemedlet är nu, som det alltid förut varit, gör bättring! Gör sinnesändring! Om inte du reser dig upp i från svineriet och går hem till din Fader för att tjäna honom kommer du att gå under med de där grisarna.

Jag tänker sannerligen inte stryka dig medhårs som vissa andra kristna utan min uppgift til ldig är sanningens evangelium. Och vill du inte följa det så blir du per automatik bortstött och förvisad till grämelsernas boningar. Det är den som älskar Fadern och som håller hans bud som Fadern kommer att älska. Men om du går emot Fadern och lever i synd är du förtorkad och alla sådana grenar i trädet kommer att brytas bort och kastas i elden.

Sen vad beträffar din Gudsbild har jag mycket att säga, men det får jag ta en annan gång. Nu gäller det för dig att analysera din uppgift här på jorden och se om det finns något du behöver korrigera.

Att tycka om sin nästa är inte fel, men låt det inte gå dig till huvudet så att förståndet trängs ut...

.

Jodå, sitt still i båten du.

Men du jag tar inte order från dig. Jag har en Herre och det är honom jag tjänar. Inte syndarnas parti och överstepräster!

Jag har aldrig påstått att jag hatar Gud, för jag vet inte ens om han finns.. Hur skulle jag då kunna älska eller hata honom? Jag vill inte synda med flit om det jag gör nu verkligen skulle vara synd! Vad jag säger är att jag inte kan förstå hur detta kan vara mer synd än att älska en man? Män är oftast svin, de vill bara en sak.. Jag har då aldrig hittat en man som inte skulle tränga sig på och nästan tvinga en till sex!! Det har då aldrig min vän gjort.. Vi skulle klara oss bra utan sexet!

En till fråga är kramar och närhet också "fel" då? Pussar?

Den diskussiionen behöver jag inte ta upp med dig, den finns redan inne i dig, där det råder full storm...

Det du har att göra är att böja dig för Jesu egna ord. Inget annat.

Hur menar du då? Skulle gärna vilja ha det i klartext? Full storm? Ja i det fall att jag älskar henne ja! Jag känner absolut inget behov utav att ha det sexuella med henne, även om det är det finaste jag haft med någon även sexuellt, jag kan avstå.. Men är det då fortfarande fel om vi skulle leva tillsammans? Jag kommer aldrig hitta en kille som kan betyda lika mycket för mig.. Och än mindre ha sex med en kille! Aldrig mer...

Jesu egna ord, ja om han kommer ner o talar om för mig så ska jag då minsann hålla mig till det han säger... !