Äga sina barn?

Hur menar du vetenskapen egentligen? Dom flesta svenska statsvetare är väl socialister och liknande? Och varför skulle dessa vetenskapsmän inte sätta sina intressen framför andras?

Det bästa sättet att låta samhällen utvecklas harmoniskt (utan en massa "kränkningar") är att införa demokrati. Då avlöses spänningarna och ett stabilt politiskt system växer fram enligt principen om "trial by error", med tiden.

Där måste liberaler motarbeta "härskare". Och helst styra. Men inte ens ett "liberala" företrädare går att lita på helt. Nu blir det lite off topic ...


Det tvivlar jag på ...

Vad förbinder föräldern till att ta hand om barnet? När barnet är fött är det som vilken annan människa som helst och har samma rättigheter som alla andra. Det har aldrig funnits något avtal om att föräldern skall ge barnet mat eller dylikt. Barnet får klara sig själv och skaffa mat på egen hand vid behov. Eftersom ingen aktiv handling har begått mot barnet har man inte inkräktat på barnets negativa rätt till liv.

Nu pratar vi om de matematiska fundamenten, att individuella forskare kan ha tomtar på loftet är en helt annan sak.


Absolut, utilitarismen genomsyrar demokratin. Men genom strikt applicering av utilitarism kan vi undvika mycket av allt tokstolleri som sker i dagens demokrati. Vi får klarhet i vad vi gör och vad vi bör göra.


Det är en ren matematisk egenskap, systemet är byggt på det sättet. Om du använder det matematiska systemet kommer dina beräkningar att vara konsistenta. Det hela är uppbyggt från logiken och rigorösa bevis finns.

Det faktum att man har avlat fram och fött det.


Nej, barn kan till exempel inte ta hand om sig själva, eller ens äta själva.


När man skaffar barn så är man ju medveten om att det innebär att resultatet blir en mun till att mätta. Det är ett ansvar man väljer att ta på sig. Vill man inte göra det kan man överlåta barnets omsorg till någon annan, typ en fosterfamilj, ett barnhem, en förälder, etc - men att lämna barnet att dö är fel, och en kränkning av barnets rättigheter.

Följer inte ur systemet. Om du tror det ber jag dig visa vilka premisser du kan härleda det ifrån.


Fundamental bygger inte på individens förmåga utan på individens art-tillhörighet. Att barnet inte kan ta hand om sig själv är irrelevant om vi utgår ifrån systemet.


Finns många som inte väljer att ta på sig det ansvaret. Det är inte givet inom systemet att det följer. Återigen, nu pratar vi om vilka slutsatser vi kan dra ifrån systemets premisser, inte vad vi INTUITIVT tycker och tänker.

Vilket system pratar du om?


Vilket system?

Jag utgår ifrån det rättighetssystemet som ger negativa rättigheter till liv, frihet och egendom. Jag är osäker på om det finns en klar definition av det eller inte.

Okej, ja, men i det liberala rättighetssystemet ingår ju också ansvaret för externa effekter och ansvar för sina handlingar. Alla har rätt till liv, men barnet kan inte själv skaffa mat, fast då barnet är resultatet av en medveten handling mellan två människor så ligger det på deras ansvar att se till att barnet får mat. Det är möjligt att det inte är helt vattentätt, å andra sidan så finns det inga teorier som har vattentäta svar på varje tänkbart moraliskt dilemma.

Det enda som följer ur systemet är att endast om de brutit mot barnets rättigheter har barnet rätt till kompensation. Eller om de har ingått i ett avtal med varandra där föräldrar förbundit sig till att ge barnet mat. Inget av detta är dock uppfyllt i vårt fall. Eftersom hela systemet bygger på att INDIVIDEN har rättigheter enbart i egenskap av människa, oavsett förmåga, så blir det helt irrelevant att barnet inte kan ta hand om sig själv. Gillar man inte det får man ändra systemet till att ta sådana saker i beaktning.


Även om utilitarismen ligger bra till så har du i stort sett rätt. Problemet med rättighetssystemet är att de teoretiska fundamenten är väldigt problematiska och det hela håller inte ihop. Det krävs stora förändringar för att man skall få ett system som fungerar.

Ur systemet kan vi också härleda ansvar för det man skapar och vilka effekter detta får. Gör man ett barn får detta följder, bland annat att barnet har rätt till liv, och eftersom barnet inte kan äta själv åligger det föräldrarna att ge barnet mat.


Som jag ser det ingår man ett sådant avtal när man avlar fram, föder och behåller ett barn. Eller som Khepera skriver,

"Om man är vårdnadshavare till ett barn (som behöver mat), då har man ju faktiskt valt det. Det är implicit i själva vårdnadshavandet, att man tar ansvar för barnets hälsa och välmående. Vill man inte mata ett barn så slipper man, genom att helt enkelt inte skaffa barnet ifrån första början."

http://www.equil.net/?p=421


Fast detta handlar inte enbart om rättigheter, utan även om ansvar. Men jag är inte främmande för att se hur olika rättighetsparadigmer kan användas i olika fall.


och problemet med utilitarismen är ju vilka man ska räkna med när man tänker på största möjliga lycka. Jeremy Bentham förespråkade ju att även djur borde tas med i beräkningarna, eller som han skrev 1789,

"It may come one day to be recognized, that the number of the legs, the villosity of the skin, or the termination of the os sacram are reasons equally insufficient for abandoning a sensitive being to the same fate? What else is it that should trace the insuperable line? [...] the question is not, Can they reason?, nor, Can they talk?, but Can they suffer?"

"An Introduction to the Principles of Morals and Legislation", sid 236, finns på Google Books.

Rätten till liv är negativ. Ansvar för det man skapar ligger på att inte inkräkta på andras rättigheter. Vill du införa positiva rättigheter är det dock fritt, men då får du bygga in det i systemet.



Man behöver inte välja det, det finns inget som tvingar en till det. Man kan lika gärna välja att inte vara barnets vårdnadshavare efter man fött det. Vill man sätta ut det i skogen då finns det inget hinder.


Vill du bygga in ansvar i systemet är det en mycket god ide. Rättigheter i sig självt fungerar helt enkelt inte, vilket vi kan se i dessa fall.


Det är inget problem utan en av dess styrkor. Att man ser till en egenskap och inget annat leder till att man slipper problem med alla olika scenarios med utomjordlingar, barn, vita, svarta, djur etc. Allting följer samma enkla princip. Man behöver inga krystade konstruktioner som "tillhörande av art där minst en individ har uppnått rationell förmåga" som ert system dras med. Rättighetssystemet gör exempelvis ingen skillnad på ett spädbarn och en vuxen, vilket kanske inte är helt lyckats osv.

Föraktar du dina föräldrar som var inskränkta och såg till att du fick växa upp, istället för att vara stringent liberala och sätta ut dig i skogen när du skrek för mycket?