Måste livet ha mening?

Frågan: Måste livet ha en mening, skulle jag vilja besvara med ett ja - livet måste ha en mening annars vore det meningslöst. Och ingen människa orkar leva i total meningslöshet.

Det som kan verka meningslöst för utomstående behöver inte upplevas som meningslöst för den det berör.

På samma sätt som när utomstående upplever att en människa lever ett meningsfullt liv, medan den det berör upplever en meningslöshet och väljer att ta livet av sig.

Vad som är meningen med livet kansle har en objektiv sanning - det har jag inte en aning om. Men om det inte finns en subjektiv mening så tappar man gnistan att vilja leva...

Vi har det locked down, no doubt. Men eftersom vi inte kommer nedsvepande ifrån en orolig åskhimel på chariots of fire så får vi för stunden betraktas som "bryggseglare"

Njae. Jag har varit inne på det där du beskriver och jag hör dig, men jag tycker att jag flyter runt en hel del nu. Jag kan ingenting göra. Stjärnorna talar och jag rättar mig.
Nej. Så är det inte så klart. Saker händer och stjärnorna beskriver. Men men. Jag är inte inne i en kuddfas nu. Det är mycket hit och dit.

Här är en fin bit som beskriver situation och emotionellt tillstånd.

I'm on the grind. I'm on the grind. I'm on the grua-grua-grua-grind.
http://www.youtube.com/watch?v=PYyYo5UhyLk

Fundamentet, min livssyn bär jag dock alltid med mig. Det är min klippa.

dagens visdomsord

Alla subjektiva meningar med livet kan summeras thus:
Sökandet efter att bli tillfreds. Uppfylld.

Du kan analysera trädets myriad av grenar. Hundshow här. BDSM där. Måleri här. Skogspromenader där. Barnens väl här, Musik där. Golf här, självmordssekt där.
Allt kan summeras ner till roten vilken är önskan om att bli uppfylld och tillfreds. Det finns inget annat motiv, vilka omvägar denna längtan än tycks ta sig uppe i grenverkets virrvarr.

Taget ur sitt sammanhang så blir det ju riktigt komiskt!

Men för att bli lite allvarligare så tycker jag att det ofta går att belysa ett problem genom att ställa ett motsatsslut.

Det kan tyckas som en självklarhet men hur självklart är det egentligen?

Jag tror inte att själva sökandet är tillräckligt för att känna mening. Känslan av att vara uppfylld av något tror jag däremot är the main key. Här och nu, behöver jag känna mig uppfylld för att känna mening. Det kan i och för sig innebära att jag är uppfylld av en livslögn - men den lögnen kan dock ge mitt liv mening.

Sökandet orkar jag ägna mig åt när jag väl är uppfylld - inte annars...

När man är törstig så är man intresserad av att DRICKA vatten, inte diskutera dess intrikata detaljer.
Jag kanske formulerade mig otydligt. Jag menar att önskan - längtan - begäret efter att bli uppfylld är motorn i allt. Sökandet blir en naturlig åtgärd då man upplever avsaknad av tillfredsställelse. Det kan handla om ett krogragg, en kall cocacola från seven eleven eller en resa till ett tempel i Tibet.

Men håll med om att det kan kännas meningslöst att tvingas söka efter vatten?

Nej du formulerade dig inte otydligt. Jag menar att om du inte känner någon mening med livet så är du inte intresserad av ett krogragg med mera...

Rent spontant dök några tankar upp:

Döden är vad som ger livet mening. Livet är vad som ger döden mening. Livet och döden är två lika stora mysterier.


Ingenting varar för evigt och ingenting går förlorat. Din existens likt universum är under ständig förändring. Du kommer för alltid att påverka framtiden.


Allt är meningen med din existens och meningen med allt är din existens.

Jag kan inte alls hålla med dig om att livet är en motsats till döden och vice verca! Livet är inte ett resultat av död - men död är ett resultat av liv...

Det som fyller resultatet av liv mellan resultatet av död är det som ger livet mening. Ibland är vi inte kapabla att se (fyllas av) denna mening. Då infinner sig meningslöshetens känsla.

Det betyder inte att vårt liv defacto är menningslöst. Det bara känns så...

Jo man kan ju bli blasé på hela skiten men det inträder oftast då¨folk upplever sig ha uttömt alla yttre källor till tillfredsställelse. De kommer till ett avgörande där de inser att inget av det yttre kan skänka tillfredsställelse. Detta är en nyttig skiljeväg. Man kan vända på steken i det läget och vända sökandet innåt istället.
Det är dock inte alltid så lätt eftersom man kan vara försvagad och paralyserad av apati.

Då har du helt enkelt börjat använda "apati" som en synonym till meningslöshet! Jag är benägen att hålla med dig...