Måste livet ha mening?

Ja kanske är det så...eller si.

Jag är iallafall nöjd nu efter att ha fått skällt lite slentrianmässigt i difus riktning. Jag har en kexchokladkaka här nu. Det får duga som mening så länge.

Jag skiter i din jävla kexchoklad, jag vill ha svar ang livets mening. Kul att man kanske har sått ett nytt frö i ditt huvud ang livets mening. Nästa gång du grubblar någon natt och hittar en ny lösning har du då lust att delge det via PM till mig? Jag är ju också en sökare och vill ha nya infallsvinklar.

Jag kan ge dig det redan nu.
Svaret på livets mening finns inom dig själv. Då man når det innersta så imploderar universat in i dig själv och föds sedan ur självet.
(Se: Alla skärpta andliga mästare genom historien.(Inklusive Jösses, fast feltolkad så det skvätter på väggarna))

För lekmannen så kan man säga att gåtornas gåta inte går att hålla som en intellektuell idé i sinnet eftersom vardagssinnet är en produkt och effekt av det man vill förstå. Det blir en omöjlig kullerbytta. Receptet på succé är, som det alltid har varit, "know thy self".
Den uppmaningen rungar oförminskad genom tidsåldrarna, i olika ordklädnad och konceptuell skepnad. Kärnan är den samma.

Men det drar och sliter i en från alla håll ideligen så det är inte det lättaste att ta beslutet. Det tas dock alltid till sist.

Edit: En korrekt äten kexchoklad kan vara Zen. Bara så du vet.

Det är ju det jag redan nämnt, min sanning är att hitta den inre friden, kärleken och lyckan längst inifrån. Jag jobbar med den processen varje dag och jag närmar mig själslig nirvana steg för steg. Är nirvana det slutgiltiga svaret? Är det slutgiltiga svaret att meningen med livet är att hitta sitt djupaste innersta? Att hitta det själsliga rena?

Nu förstår jag dig bättre. Jag projicerade min fördom om skogspromenader, trevligt umgänge och en givande hobby när du nämnde att meningen finns inom en själv. Det du beskriver nu låter mer djuptgående.
Jag är typen som anser att självet är kärnan till hela tillvaron. Frågan är dock vilket själv man snackar om. Via meditationsövningar så kan man om man har tur få glimtar av ett själv som skakar upp ens gamla lunk ganska så rejält.

De etablerade gamla yogateknikerna handlar alla till syvende och sist om sökandet efter denna kärna av varande. Den är kristallklar i sitt eviga kall men sinnet hör bara det triviala bruset som hör tiden och förgängligheten till.

Med tanke på de yttre omständigheterna, med denmna eviga gåta kring tillvaron i fokus så skulle man kunna drista sig till att säga att mänskligheten befinner sig i ett psykostillstånd.
Jag menar, sci fi-zooma ut en bit ifrån jordplätten och allt "viktigt" belyses från ett nytt håll, i vilket det obönhörligen förringas och framstår som ytterst trivalt.

Samma manöver kan genomföras åt andra hållet, genom hängiven meditation och medvetenhet i tillvaron.

Jag brukade gå på bramha kumaris förut, en indisk yoga där det går ut på att meditera med öppna ögon för att på det sättet öppna upp själens ögon. Efter 10 minuter hade jag gått så satans djupt in i mig själv att jag kunde styra mig själv där jag gick igenom olika "rum" djupt inne i mig själv och det var som att jag vart "ren" i själen och upptäckte nya dimensioner i mitt medvetande. När musiken stängdes av var det som att dras ur ett 15 meter djupt hål och jag gick hem som på moln och bara log och kände mig fri i vetskapen om att jag kan nå djupare än vad jag trodde var möjligt.

Skönt att vi ligger på samma nivå.

Jag har haft liknande upplevelser under meditation där jag närmat mig vad som kan beskrivas som andlig extas. De är guld värda de där tillfällena eftersom man bär med sig de känslor som förknippades med händelsen genom hela livet. Jag har också haft en del "utanför kroppen upplevelser" som det kallas populärt, och de har påverkat mig.
Huruvida det rör sig om utanför-upplevelser eller inte är ointressant eftersom de begreppen är ointressanta egentligen. Det handlar om medvetandetillstånd snarare.

Jag har ett tips till dig om du vill lära dig en solid yogateknik av en sansad "no nonsense" snubbe som pratar engelska totalt befriad ifrån new age flum. Hans farsa var en känd yogi och Maharaji i indien då det begav sig men Prem Rawat, hans pojk, har westernifierat kärnbudskapet och teknikerna och lär ut dessa till intresserade.

Jag har levt ett struligt liv de senaste åren så jag har inte tagit emot tekniken som kallas "kunskapen" ännu men jag har förutsatt mig att göra det i framtiden. Det handlar inte om någon mirakelmedicin alena saliggörande här utan gamla beprövade Yogatekniker (utan krav på gummikropp) som vänder sinnet från det yttre till det innre.
Det enda som behövs, men ack så klurigt för det mesta.

Här sån. (Jag bara tog en video slumpmässigt nu så läs inte in något.)
http://www.youtube.com/watch?v=n1FCzDz8npY

Intressant här dock. "What do you practice?".
Det är ju en beskrivning av vad man gör med sitt sinne varje dag. Man lär sig det man tränar sig på. Det Prem Rawat ofta säger är att för att en förändring och utveckling skall ske så måste någonting "ske". Någonting måste ändras, rörande vad man "utför"(practice) i sitt liv.
Det gäller även de tekniker som personer som han lär ut.

Indeed min vän. Att få gåvan att nå dit man aldrig trodde var möjligt är en gåva. Jag har också haft upplevelser som dina och likt dig har jag haft 30 år av strul bakom mig. Kanske ligger meningen med livet i själets djup. Jag vet iaf att jag känner mig i total nirvana när jag når så djupt inom mig själv. Och jag vet ju att bhuddisternas mål är just nirvana, så kanske är nirvana en del av svaret på världsalltet.?

Och tack för länken btw, jag håller med att man måste hänge sig åt sin resa om man skall hitta ens ett uns av sanning, man kan inte göra det halvhjärtat då det passar in i schemat. Jag har 1 timme för mig själv varje dag då jag sätter mig på en brygga eller i skogen och "går in i mig själv". Resan inom en föregås av total commitment.

Det går inte att diskutera det där i ord känner jag. Ett är dock säkert och det är att när man vänder sitt vanemässiga fokuserande utåt, och riktar det innåt (förbi egots babbel) så händer de mest märkliga ting.

Vi är ytterst sällan närvarande i oss själva. Ofta sitter vi fastspända på den falska kusksitsen bakom egot och kroppsimpulsernas fradgande hästspann. (Det finns en illustration av detta i Bhagavadgitan ) Vi slösar vanemässigt och utan reflektion oerhörda mentala resurser på att bibehålla vårt egos "integritet" och sammansättning i de yttre stormvindarnas förändringar. Det är där vi befinner oss 40% av tiden. 59% av tiden dagdrömmer vi. 1% av tiden är vi medvetna om vår plats i världsrymden.

Jag vet vad du menar, jag ville bara få fram lite av det som finns inuti så att du kan fortsätta på samma linje som mig med hängivenhet. Om som du säger på slutet, det händer mycket märkliga UNDERBARA saker med en.

Word up.

Det verkar som att du och jag med gemensamt tänk har listat ut livets mening ha ha. Så tråden kan väl låsas nu. Tack för gott samarbete.

Har du själv provat kumaris? Ett tips till dig är att skapa en själslig "frizon" från allt omkring i vardagens ytliga stress. Fixa till ett mysigt rum med yuccapalmer, dimmers, mjuka kuddar, soft musik och gör det till dina själsliga fristad då du behöver ladda ny medvetenhet.