Måste livet ha mening?

De flesta(?) känner nog någon slags mening med sina liv. Alla har en åsikt om vad som är acceptabel mening med liv. Även för andra människor än dem själva, konstigt nog, det är en annan sak som förbryllat mig länge.

En del säger att kärlek är meningen med livet, underförstått att man inte är ensam (för då blir man ju automatiskt deprimerad!)
En del vill göra någonting intressant och fylla sitt liv med upplevelser.
En del har som mening att överleva eller övervinna svåra förhållanden.

Men måste man ha mening med livet? Varför strävar man efter en mening?
Är det för att man tror att när man är 73 år gammal så drabbas man plötsligt av insikten att man inte gjort någonting av sitt liv? Är det denna rädsla som driver fram en önskan om mening med livet?

En 73-åring som arbetat och gjort rätt för sig hela livet, kanske han haft familj, kanske inte. Hans största intresse var att titta på TV på fritiden.
Hade hans liv mening?

En läkare som åkt runt till jordens fattigaste hörn och räddat livet på många människor. Hade hans liv mening?
Vem avgör om ens liv har mening?

Tror ni att en människa kan leva ett liv utan mening? Notera att jag inte frågar om DU kan leva utan mening, utan jag undrar om det är någon slags naturlag som kräver att en människa hittar meningen med livet.

Jag tror att en människa kan leva bra och utan att ta livet av sig (vilket då tycks vara den "logiska" konsekvensen enligt konsensus) utan att ha mening med sitt liv så som omgivningen i västvärlden definierar mening. Tänker då på klicheérna som jag nämnde ovan.

Jag tror inte att det finns någon mening med livet. Som människa har man ingen uppgift eller funktion att fylla. Vi existerar, var och en får göra som de själva vill under lämpliga förutsättningar. Alltså svaret på din fråga, kan man leva ett liv utan mening? Ja, alla människor lever utan mening. Vill också påpeka att det inte är något tragiskt med det. Tvärtom.

Jorden är ett dockskåp. Du har ingen mening. Går en docka sönder, införskaffas det en ny.

Det finns en bok av viktor frankl som besvarar frågan i din rubrik. Den heter "livet måste ha en mening".

Efter ha läst en hel del biologi och psykologi, har jag fått en uppfattning av vad som kan vara livets mening.

Jag minns inte vem det var som sa detta, men personen kortfattade det hela med tre ord: "survival and replication". Med det menade personen att vår mening med livet är att överleva för att kunna föra vårt genom ( =arvsmassa =gener) vidare till generationeer efter oss. Vi som människor är bara "robotar"/verktyg för cellerna så att de skall kunna fortsätta finnas.

Meningslösheten är något som jag sedan länge accepterat och ställer mig totalt likgiltig till. Jag tar varje dag som den kommer och försöker leva i nuet så gott det går. Dock lättare sagt än gjort ):

Meningen med livet skapar du själv. Det är inget som dagstidningar och reklambroschyrer förser dig dagligen med i brevlådan. Samhället är uppbyggt på så sätt att vi ska få vår mening i handen via de som styr och ställer. En kollektiv hjärntvätt för att få vårt destruktiva samhälle att gå runt.

Men du finner meningen med ditt liv om du gör så som hjärtat vill. Problemet är bara att samhället idag är uppbyggt på så sätt, att de som vill lyssna till hjärtat måste lägga ut dryga pengar för att förverkliga sina drömmar och finna en mening. De har medvetet sett till att du inte ska ha råd att finna din mening. Och vi fungerar ju så... vi bara finner oss i allting idag, och försöker inte ändra på något. Vår säkerhet ligger i det samhälle andra byggt upp åt oss. Utan det vore vi som psykpatienter utan någon verklighetsförankring, när det i själva verket är så att samhället är det som avskärmar oss från verkligheten.

Att uppfatta evolutionen som meningsfull skulle då aldrig jag kunna göra. Evolutionen är ett maskineri utan egen vilja. Den är bara ett system och kan således inte innefatta mening.

Jag skulle tro att meningen med livet är våra känslor. Det är som David Hume konstaterade: "Förnuftet är och bör endast vara passionernas slav, och kan aldrig göra anspråk på någon annan ställning än att tjäna och lyda dessa."

Känslor är det som får oss att vilja saker medan intellektet tillhandahåller
utmärkta medel för nå målen. För att återknyta till evolutionen så är det naturligtvis så att den har slipat fram känslornas innehåll. Framgångsrik reproduktion osv...

Det är därför vi har religion, tro, osv., eftersom människan har bestämt sig för att livet måste ha en mening. De som agnostiker eller ateister hittar säkert andra orsaker, men i slutändan så är den en allmän uppfattning.

Dock jämför vi aldrig oss med andra varelser, dvs. hur deras liv ser ut. Min katt, t ex, äter, sover, dricker, bajsar, sover, äter, bajsar igen. Tror ni att han tänker på livets mening? Han verkar inte vara orolig i alla fall.

Eftersom människans liv "verkar" så komplex, mer komplex än en katts iaf, så skulle vi gärna tro att detta komplexitet borde innebära någonting. Närlivet inte verkar så komplex som vi vill gärna tro så begår vi självmord, eller blir deppig iaf.

Men när man förenklar saker till den graden att man kan börja jämföra vanor med en katt så är vi inte så himla annorlunda. Frågan, som jag ännu inte har fått svar på, är då hur kan vi acceptera detta faktum?

Där har du ett gemensamt beteende med katter, vi är i slutändan inte så annorlunda. Så varför hakar vi upp oss på att söka livets mening då?

Och kanske var det 73-åringens mening med livet?
Jag tror alla människor vill ha någon mening med sitt liv, sedan varierar det vilken mening de söker och har. Nu kanske inte alla uttrycker det så att de vill ha en mening med livet, men om någon bara försöker festa och ha kul livet ut, då är ju deras mening att ha roligt.
Inget fel i det. Passar inte alla bara.

Frankl menar att det finns tre sätt att finna mening i livet:

1. En kreativ handling

2. Kärlek

3. Lidande

Den tredje punkten är kanske aningen kontroversiell och talar emot alla våra utilitaristiska ideal. Som Auschwitzöverlevare menar han att även ett hjälplöst offer kan höja sig över sin plågsamma vardag och på så vis finna mening, allt handlar om inställning. Vidare menar han att det inte spelar någon roll om livet har en mening objektivt sett, som människor måste vi alltid uppfinna en mening om livet ska kännas värt att leva.

Det finns ingen mening med livet, så se till att hitta nått kul å göra medans du är här