Alla ord är metaforer

Har funderat en viss tid rörande en intressant sak.

Egentligen, är alla ord metaforer för någonting annat. Ett träd är inte egentligen ett "träd" utan det endast är. Om man applicerar detta argument rörande sanning och lögn, finns det då någon egentlig sanning eller lögn? (Eftersom alla ord som vi kan, eller kommer lära oss endast är metaforer för någonting annat).

Vad skulle detta kunna leda till? (Finns det brister i min argumentering)

jag fattar verkligen inte ett dugg av det du skriver
ursäkta mig, men kan du förklara bättre?

Du säger något som är självklart, givetvis så är alla ord metaforer. Vi gav objekten namn så vi vet vad vi ska kalla dem, egentligen så är ju allt bara en massa partiklar.

Klockan är inte ens 18.00 och du har redan plockat fram stråromen?

Ja, och människor är egentligen bara celler som sitter ihop.

Alla ord är inte metaforer.

Endast ord som används för att likna något vid något annat (oftast abstrakt) är metaforer.

Ordet "träd" är inte en metafor för tinget "träd" - det är snarare en benämning. En metafor för träd skulle kunna vara "jordens armar" eller något liknande.

Fullt sant. Begreppet "metafor" används slarvigt här. Våra begrepp är en samling symboler eller ljud som vi förknippar med ett visst koncept.

Men kan inte träd vara en metafor för just jordens armar då då?

Alltså att man till exempel menade att träd just skulle betyda jordens armar.

Indianerna är väl väldigt bra att använda ett metaforiskt språk? Någon som kan något om det här? Ett metafor-drivet språk?

Ja ordet metafor är nog inte lämpligt i detta sammanhang.

Men eftersom det är vi själva som hittat på alla dessa namn och koncept. Hur blir det egentligen med logikens regler och sanningen - samt falskhet?

Om både sanning och falskhet är rena koncept som vi själva hittat på, finns då sanning och falskhet? Kan man lita på språkkommunikation ihuvudtaget?

Jag har för mig att folk insåg detta tidigare och då försökte överföra språkliga argument till matematiska, dock så kom Kurt Gödel fram till sin kända ofullständighetsteorem och hela idén föll.

Nja...metaforer brukar inte vara så konkreta som "träd" utan oftast abstrakta och gärna lite poetiska.


Mycket möjligt. Deras namn är ju oftast beskrivande , målande...

Vårt språk använder vi till att beskriva både reella och abstrakta fenomen. De reella är inte så märkvärdigt - man bestämmer att apa ska heta apa. När de gäller det abstrakta kan man kanske fråga sig - skapas fenomenet i och med att vi benämner det?

Jag skulle svara nej på det. Även innan den dagen någon skapade begreppet "sanning" fanns sanningen i sig. Men först när det finns ett ord för något går det att förhålla sig till det på ett rimligt sätt.

Jo, det är helt sant.

Men att använda starka metaforer i det vardagliga livet blir ju tämligen ohållbart. "Träd" kanske uppkom genom en smart jävel som fick ett hallucinogenrus och ville förhålla sig till det på ett praktiskt sätt.

Då på detta sätt, som TS menar, så är väl metaforer det enda sätt språk kan ha skapats på? Fast ja, simpla metaforer då. Inte riktigt i dagens mäktiga definitioner.