God utan Jesus, kristendomens mest kända passage är inte kristen

Nej, det är inte bra att göra ett bankrån - din självbevarelsedrift säger dig att du kan åka fast, och den universella handlingen är inte rätt, eftersom du själv inte skulle vilja att din bank rånades, eller att dina pengar försvann.

Samma sak med bruden på smällen. Det icke bra för din självbevarelsedrift, eftersom någon kan bli förbannad och du kan få dåligt rykte - dessutom (universellt) tycker du ju inte att det är rätt att någon gör din brud på smällen, eller din dotter, eller mor... så där faller det.

Moral från självbevarelsedriften är sann eftersom DU vill göra på ett sätt som är bra för den, och därmed bra för dig och alla andra. Det är ingen moral som tvingas på dig utifrån - den finns inbyggd i dig, och bättre moral än så får du leta efter.

I Matteus skärper ju Jesus lagen med fokus på att lagens bokstav inte hjälper, endast om lagen bor i hjärtat - tja, det håller jag med om. Moral måste komma inifrån. Sedan kan vi kalla det "hjärtat" eller självbevarelsedriften eller vad som helst.

Ja moral förutsätter ett övernaturligt väsen, högre stående än människan.


Jag har svårt att se hur du räknat ut sannolikheter gällande övernaturliga väsen. Dela gärna med dig av din kunskap.


Fast det är ofta omoraliska handlingar man gör för att säkra sin överlevnad.



Jag tycker Gud är ganska aktiv i GT.


Fast om man är kristen brukar man inte tro att människan levt i 100 tusen år. Det är väl darwinisterna som brukar tro det.


Men kanibalismen är inte "fel" då moralen är subjektiv. Vill vi ha det så?

Hur kan du se det så? Paulus pratar en del om rättskipning och menar att överheten ska hålla svärdet - ingen tidig kristen ansåg att mord, våldtäkt och liknande inte skulle straffas, de menade bara att DE inte skulle utföra straffet.

Om någon riktar ett vapen mot din dotter för att mörda henne är det knappast en omoralisk handling att oskadliggöra eller döda den som står i begrepp att utföra detta dåd.

Din självbevarelsedrift tvingar dig till att agera, och ingen medmänniska vid sina sinnes fulla bruk anser att du gör fel som skyddar din dotter i det läget.

Vad jag menar med farisé tror jag framgår på grund av sammanhanget d.v.s. att förhäva sig i sin skriftkunskap ända till högmod.

Ett bra exempel på detta är att du lägger större vikt vid om Jesaja är en eller två människor.
Vad har det för betydelse om Gud talar genom en eller två människor. Han är väl fortfarande en?

Jag tror ändå att Jesaja är en och densamme Amos son.

Att ni otroende inte tror på profetens förmåga att profetera om både det närliggande och ända till tidens ände förändrar inget.
Det finns så många paralleller mellan Jesajas profetior och Jesus profetior i Uppenbarelseboken att jag är övertygad om att han talar om yttersta tiden.

När han i kapitel 2 talar om "domen genom en Herrens dag" talar han om den yttersta tiden:


Han talar inte om en isolerad händelse utan han talar om "över allt stolt och övermodigt och över allt som är upphöjt (syft syft), "över alla höga berg och alla stolta höjder" och att Han "allena skall vara hög på den dagen".

Något sådant har inte varit sen Noa's dagar.

Det finns även - av naturliga skäl - många paralleller mellan Jesajornas profetior och det som hände i deras egen tid att det kanske är rimligt att anta att det som beksrivs är jesajornas samtid? Det ligger ju nära till hands, eftersom jesajorna var mycket politiskt skarpa personer som mycket väl visste vad trotset mot assyrien/babylonien skulle innebära - det vill säga sitt folks och rikes slut, ett lidande för folket.

Det var så det funkade på den tiden: en erövrare kom och besegrade att folk, och lät dem sedan bestämma över sig själv - men de betalade skatt.

Om man försökte bryta med erövraren kom de igen, och satte så in en sorts guvernör att styra - plus en höjning av skatterna.

Om man fortsatte att käfta (som judarna gjorde både mot assyrierna och mot babylon) togs ens självbestämmande ifrån en och man fick en rejäl dos övervåld mot sig. Det var helt enkelt "slutet" för riket och folket - världens ände, om du vill.

Detta var precis vad som hände, och som Jesaja bekskriver väldigt målande.

Jesajorna hade nog med bekymmer i sin egen tid utan att bekymmra sig om händelser som låg tusentals år in i framtiden.

Men, misstolka mig inte, jag är inte arrogant och jag ser inte ner på din tro. Jag är historiskt intresserad och diskuterar gärna bibeln utifrån ett religionshistoriskt perspektiv. Det intresserar mig helt enkelt. Jag har inget intresse av att racka ner på någons tro - enligt mig blir var och en lycklig efter sin fason.

Även om Bibeln är menad för de troende och endast kan förstås i trons ljus så skadar det inte att en exeget läser på.

Sannolikheten är den samma som för Russells tekanna och spagettimonstret. Det är därför det handlar om tro och inte vetande.

Sannolikheten för att budskapet är påhittat av människor är betydligt större då det som skrivits har skrivits av människor.
Om man håller sig till dina tidigare exempel som att stjäla från andra eller att göra andras hustrur på smällen torde med stor sannolikhet förkorta din tid här på jorden, i vart fall din tid i frihet. Empirin torde visa att tjuven etc drar det kortaste strået i det långa loppet och att ett ömsesidigt socialt kontrakt om att inte stjäla etc gynnar en själv också.

Iofs har mycket av moralen varit begränsad till klanen, stammen, Nationen etc men med ökad kommunikation och kunskap om att vi globalt har gemensamma intressen så har vi alla fall börjat se försök till universell moralkod som med nödvändighet måste vara sekulär för att omfatta alla och subordinera lokala övernaturliga väsen.
Även om en del undersökningar i USA visar på förvånansvärt hög andel som tror att jorden är sex tusen år verkar det trots allt som om de flesta kristna inte tar detta bokstavligt, har för mig att inte katolska kyrkan eller de stora protestantiska kyrkorna gör detta. Ted Haggart och liknande egendefinierade fundisar kanske tror det och det verkar vara i ökande med kreationisternas relativa framgångar under Bush och Blairs styren.
Uppenbarligen vill vi inte ha det så, kannibalismen är inte heller särskilt vanligt förekommande.

Vi läser Bibeln från två olika utgångspunter. Jag läser den som en exposé över människans plats i Guds plan från begynnelsen till änden.

Jag menar att genom att det är Gud som talar genom Jesaja så finns ingen gräns tidsmässigt och när han kapitel 9 skriver;
så är det inget tvivel om vem han menar.

Jag är vill inte heller racka ner på ditt religionshistoriska intresse och jag är även intresserad i frågan.

Ja det här forumet skulle behöva en fanatisk kristen här ala nutid, skulle säkert bli rolig läsning

Moral enligt wikipedia:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Moral

Summerar det jag tidigare skrivit ganska väl. Varför är kannibalism moraliskt fel? Människorna som upplevde händelsen i filmen "Alive". Handlade de omoraliskt eller handlade de "rätt" för sin överlevnad?

10 budorden är i sig 10 morala exempel vi bör följa enligt gud. Är det ALLTID omoraliskt att döda en annan individ? Inte ens kyrkans överhuvud (här på jorden) har ett enigt svar på detta....

Samariterna var en sort utstötta halvjudar. Jesus menade att till och med en samarit kunde vara en bättre människa än en fullblodsjude som bara tänkte på sej själv. Jesus predikade ju för judarna om nån glömt det.

Bara dom som vägrade motta Det heliga evangeliet. Ja, så kanske några till bara för säkerhets skull. Men vafan, det är ju ingen brist på judar.