Varför är sydeuropeer så fega och falska?

Något jag har börjat fundera på är hur det kommer sig att folk söderöver är så fega och falska? Det är ju allmänt känt att de gläfser och morrar rätt mycket men sen händer det inte så mycket. Här uppe i norr har vi ju en stolthet och en säkerhet som gör att vi vågar stå för vad vi lovar t.ex. på ett sätt som är i stort sätt okänt söderöver (tänk, italien, grekland, balkan etc).
Hur kommer det sig att folk söderöver inte vågar säga som det är när någon ställer en fråga?
I Sverige och norden är det ju självklart att om någon frågar: "Jahapp, när kommer den här leveransen att vara klar då?" så svarar man sanningsenligt och vet man med sig att det kommer att bli förseningar så berättar man detta och försöka lösa det hela.
Söderöver resulterar förseningsdilemmat i skrik, vilt viftande, spottande och fräsande och sedan följer en lång teaterpjäs där alla försöker skylla ifrån sig på varandra.

Så vad tror ni det beror på?

Haha, det fenomenet låter inte helt obekant.
Att kalla alla sydeuropeér för fega och falska är väl lite att ta i, däremot stämmer det att pappersarbete, kontrakt, leveranser osv tar längre tid där än här i Sverige.
Fenomenet är kulturellt betingat och har med de gamla "tjänst-gentjänst" traditionerna. Istället för att göra allt enligt reglerna hjälper man gärna bekanta först och de utan "kontakter" blir lidande. Här i Sverige har man en annan syn på arbete och tycker inte att någon ska få gå före i kön, alla ska få hjälp på lika villkor. Beror förmodligen på Lutherska lärorna som än idag sitter kvar i svenska kulturen.

jag vet inte vad dina värderingar grundar sig på men jag har aldrig upplevt detta.

Intressant spörsmål, i vilket sammanhang menar du?

I Italien är det ett arv i från det Romerska riket. Tvärt om vad många nazister och andra idioter tror så var de antika Romarna aldrig någonsin särskilt ärliga. Romariket, både republiken och kejsardömet var mycket korrupt och senatorer, kejsare, generaler och andra med maktbefogenheter blev ofta mördade, mutade och utsatta för komplotter av olika slag.

Det gick helt enkelt inte att överleva i Rom om man inte var lite "furbo" vilket betyder lurig på italienska. Italiens historia är formad av många olika kulturer och folkslag samt religioner. Människorna på halvön, Sicilien och Sardinien har haft svårt att känna samhörighet med varandra och man har därför blivit "ärlig" mestadels mot sin närmaste familj.

Saker har ju givetvis förändrats genom historien med industrialismen osv. Vissa idioter tror kanske att det har med någonting genetiskt att göra men svaret går nog att finna i historia.

Allting förändras även genom tiden och i dag verkar det som att Norden helt tappat den "ärlighet" som fanns på 50-70 talet. Man har ju sätt på Achbergs program om mc-gäng, myglare, ekobrottslingar, fotbolsfirmor, falska bilmekaniker, skatte och bidragsfusk...mm.

När det gäller feghet vet jag faktiskt inte om det stämmer. När svenska tjejer blir brutalt våldtagna på gatan så är det ingen i samhället som reagerar. I fängelset är det ingen som sätter svinet på platts. När han blir utsläppt finns det ingen som vågar ta till våld mot en sådan ynklig person.

Om en utlänning och särskilt utomeuropè hade våldtagit en italiensk kvinna i Italien så hade reaktionerna blivit mycket kraftigare. Särskilt på Sicilien.

En samling "arga italienare" attackerade och knivhögg t.ex. en rumänsk byggnadsarbetare som bevisligen hade våldtagit en italienska kvinna. Var ser man det i Sverige?

Sedan har jag aldrig riktigt lyckats förstå varför man gång på gång jämför olika länder hur som helst.

Bara för att vi är Européer så betyder inte det att det måste finnas några större samhörighetskänslor och likheter.

Det latinska Europa(Frankrike, Italien, Spanien, Portugal) har nästan ingenting gemensamt med Norden och Tyskland mer än närheten i geografi.

Vi är av två helt olika världar med helt olika livsmentalitet och synsätt på världen.

Det intressanta här är ju faktiskt ordet "samling", eller en mobb som också skulle kunna säga? Det är ju utmärkande även för grova misshandelsfall här i Sverige. Är det någon som blir påhoppad och brutalt misshandlad av ett gäng så har ju medlemmarna i gänget nästan alltid utländskt påbrå. Så det stärker väl snarare mitt påstående om feghet hos sydlänningar, att man måste gå ihop i stora hyenaflockar för att våga agera.

Kultur.

Det var det rätta att göra i våldtäktsfallet, mobb eller inte mobb.

Måste hålla med. Man brukar tjafsa om att svensken är feg, kall och knyter handen i fickan. I själva verket upplever jag det som ärlig, eftertänksam och handlingsduglig. Sydlänningar och MÖ-folk däremot, har ofta en äckligt falskt leende från kind till kind och använder fraser som "ok kompiiiiiis" men skulle inte dra sig för att sätta kniven i ens rygg. För att inte tala om den löjligt överbevisade gängmentaliteten

Jag vet inte om jag håller med om hela din beskrivning. Men jag skulle säga att det beror på att dessa länder har ett hårdare samhälle. Och därmed har folk mer av en överlevnadsmentalitet. Man gör vad man kan för att gynna sig själv och de sina, helt enkelt.

Dessutom är det i många fall betydligt farligare att skaffa sig fiender i dessa länder. Både för att det finns en tydlig gräns för när man måste vedergälla en oförrätt och för att en fiendeskap vanligen består hela livet, ibland i generationer. Detta gör att man både måste avskräcka folk från att eskalera konflikten tills hedern kräver vedergällning och vara allmänt listig för att undvika problem med fel personer.

I Sverige däremot, upplever jag att många är fullständigt grundlurade i sin syn på samhället och staten som en välvillig fadersgestalt. Jag tror att många svenskar inte förstår när de blir analt penetrerade av staten, arbetsgivaren eller andra institutioner. I min mening är det en myt att tex. korruptionen skulle vara mindre i Sverige, den sker bara på andra sätt. Påpekar man detta så blir svensken arg. Han försvarar den som knullar honom. Ett beteende som jag personligen nog aldrig kommer att kunna förstå.

Jag håller med babianen för första gången någonsinn. Att staten vill oss väl är en vanligt förekommande och mycket skadlig vanföreställning.