Vad förlorar man egentligen om man GÅR UR facket?

Vet inte om detta är rätt forumdel för detta, but here we go. Något jag funderat på länge.

Idag är jag med i Unionen. För detta pröjsar jag ca. 300 riksdaler i månaden. Jag är anställd på ett företag som inte har kollektivavtal. Först och främst kan jag tillägga att jag trots detta har det jättebra även om Unionen då och då skickar hem brev om vilket svin min arbetsgivare är som inte tecknat avtal.

Jag är egentligen en stark motståndare till fackföreningar. Anledningen till att jag ändå är med är för att jag är uppväxt med en gammal socialdemokratisk klyscha som säger att det alltid är bra att vara med i facket. Det är de som står på din sida när det börjar blåsa. Alltid. Även om du blir arbetslös har du deras hjälp till förfogande. Plus att du har en massa andra försäkringar du inte kan få hos någon annan. Sägs det.

Jag vill nu få veta svart på vitt, vad förlorar man om man går ur facket? Utan att nämna orsaker som att facket är skit, det vet jag redan om. Eller om man vänder på det, finns det egentligen något positivt med facket?

Jag vet att det är många som undrar detta, så kör på ni som vet.

En del fackförbund, som Sveriges Ingenjörer, har en extra inkomstförsäkring utöver a-kassan som gör att man kan få 80% upp till 100 000 kr i månaden i 6 månader om man blir arbetslös.

Blir det nåt större trubbel kan man ha mycket hjälp av facket. Jag känner t ex en kvinna som blev sparkad från sitt lärarjobb pga att hon tagit tag i en elev. Det hela skedde mycket raskt och utan att hon kunde göra nåt, eftersom hon inte var med i facket. Hade hon varit med i facket hade det däremot blivit ett jäkla liv.

Sossarna har förstås ordnat det på så sätt så att alla ska vara med i facket.

Själv skiter jag i ev nackdelar med att inte vara med i facket för jag kan inte förmå mig själv att vara med i en sån motbjudande organisation.

En facklig organisation är helt nödvändig som motvikt mot arbetsgivarens särintresse. Saknas fackligt engagemang på arbetsplatsen bestämmer arbetsgivaren i praktiken ensidigt och godtyckligt.

Ett annat viktigt skäl till medlemskap i facket är det egna rättskyddet på arbetsplatsen. Uppstår en tvist med arbetsgivaren, oavsett skäl, tvingas den oorganiserade att betala en advokat för att driva en process i domstol mot arbetsgivaren. Vid förlust riskerar han dessutom att betala skadestånd och rättegångskostnader till arbetsgivaren. En dyrbar historia, och när den oorganiserade inser detta avstår han självfallet att väcka talan, vilket innebär att arbetsgivaren kan bryta mot reglerna utan att riskera påföljder.

Den organiserade vänder sig till naturligtvis till den egna organisationen.

Det finns all anledning att vara kritisk mot det system som tvingar en att slanta upp hundratals kronor i månaden, förmögenheter på ett par års sikt, till svenskfientliga politiska kamporganisationer som fackföreningarna.

MEN

om du inte är med, så är du helt rättslös mot din arbetsgivare. Då kan du få sparken utan minsta anledning. Och det är något som förr eller senare inträffar, förr eller senare får man en chef som är rövhålet från helvetet och då MÅSTE man ha hjälp.

Visst, du kan gå till advokat och betala privat. I teorin. Det handlar då om tiotusentals kronor på löpande räkning - mer än vad fackföreningsavgiften skulle ha kostat, om du inte är pensionsmässig. I värsta fall är också advokaten ett arbetsskyggt rövhål, som först tar dina pengar och sedan ungefär meddelar "det här var inget för mig". Då kan du ju alltid skriva till Advokatsamfundet, så slänger de din inlaga i papperskorgen.

Som nationalist så måste man, för att ha möjlighet att göra något för Sverige, vara etablerad med bostad, jobb och försörjning. Det innebär oundvikligen att stoppa pengar i fiendens fickor. Men tror man att man kan komma undan, så är man inte smartare än VAM-stollarna som trodde att de skulle kunna RÅNA ihop till kampen (de stoppade mest pengarna i fickan likafullt). Då blir man uteliggare som får fokusera 100% på att överleva varje dag. Vad kan man göra för kampen då? ALLA rörelser som har lyckats genomdriva samhällsförändringar har opererat från en materiell bas. Kan fienden svälta ut en, så har han vunnit. Men kan man bara hänga i och hänga kvar, så förlorar fienden förr eller senare.

Bli kvar i facket, behåll jobbet och driv kampen vidare. En vacker dag har vi makten, och då ska vi lagstadga om rättigheter på arbetsmarknaden som inte inbegriper påtvingat fackmedlemskap - precis som i länder med civiliserade politiska system.

Du tjänar en helt onödig utgiftspost, groteska pengar för att
smygunderstödja socialdemokraterna, samt feta ombud(s)män.

Allt bjäfs om "lägre hemförsäkring" etc är historiskt bla-bla-bla, det
erhåller man till likvärdiga eller lägre kostnader om man orkar leta lite.

Återstår den arbetsrättsliga delen. I en knivig situation kan man ha
nytta av juridiskt/arbetsrättskunnigt stöd. Men det gäller normalt inte
gemene arbetstagare, utan personer med rättshaveristiskt och illojalt
beteende. Sällan råkar "medelarbetstagaren" ut för illegala eller avtals-
stridiga aktioner från arbetsgivare. Lagstiftningen och avtalen är till-
räckliga i sig för uppkommande situationer.

*Sammanfattning*: Gå ur facket, det är en av de större inkomstförstärk-
ningarna du kan gynna dig själv med.

Både fel och rätt! Visst, "engagera sig tillsammans med andra för bättre arbetsvillkor", "billig hemförsäkring" - allt detta är skitsnack. Det är inget som facket bryr sig i.

Men jag står för att man kan bli uppsagd helt utan minsta skäl om man inte är med i facket, och att man då måste stämma privat, vilket innebär löpande advokatkostnader som knäcker de allra flesta löntagare, och dessutom risk för konkurs om man förlorar eftersom man då också får betala motpartens rättegångskostnader. Till allt detta kommer att man står utan inkomst under den tid som allt detta pågår och alltså än mindre kan slanta upp förmögenheter.

Allt det här vet facket. Det finns ingen rätt och inget skydd och ingen rättvisa på svensk arbetsmarknad för den som inte är med och subventionerar (s)-politrukerna i facket. Det är inte mycket olikt skatten som afghanerna fick betala för att finansiera Sovjets ockupation.

Bli kvar i facket, behåll jobbet och driv kampen vidare, rösta SD och vänta ut ett vettigare samhällssystem! Det kommer.

Men är man verkligen rättslös? Det finns fel lagar som reglerar huruvida mitt företag får sparka mig eller inte, och av vilken anledning.

Du får det att låta som att arbetsgivaren kan sparka mig när som helst, men rätta mig om jag har fel, detta kan de inte enligt lag?

Och har de fel, betalar de mina rättegångskostnader och ger mig skadestånd. Med andra ord, sköter du dig på jobbet så behöver du inte facket?

Precis det jag menar, att det måste finnas lagstiftning som förbjuder arbetsgivaren att göra som de vill? Dessutom kan man ju nuförtiden teckna bra försäkringar själv, men.... jag har sökt på detta och faktiskt inte hittat billigare alternativ än det som Unionen ger mig.

Visst finns det ideologiska orsaker om facket är bra eller inte, och det är lite därför jag startade denna tråd. Hur mycket jag än vrider och vänder på det kan jag inte komma på om facket är bra eller dåligt.

Har du inte hittat någon försäkring som kostar mindre än den du får via Unionen + 300 kr? En hyfsad hemförsäkring kostar knappast mer än max 200 kr/månad såvida du inte bor i villa.

Lagstiftningen ger dig inget skydd på arbetsplatsen så länge inte någon utöver tillsyn över reglerna och sanktionerar vid brott. Du har aldrig några som helst garantier för att din arbetsgivare tänker följa reglerna. När han bryter mot reglerna, och sparkar dig i strid mot lagen, saknar du som oorganiserad rättskydd eftersom du inte klarar av att sanktionera brott mot lagen.

Helt rätt wildhorses! Torchs fråga är uttömmande besvarad utan min medverkan. Arbetsrättsjurister brukar beskriva situationen med orden "det finns ingen motpart". Är du med i facket, så är facket motpart. I det ytterst sällsynta fall att facket rakt av skiter i ditt fall, så kan du gå till Expressen för att sätta fart på dem, redaktionsmedlemmarna är kända fackföreningsätare och de sätter gärna rubriken "Facket svek Roffe, 48..." eller så.

Lita på att fienden har byggt systemet med omsorg och utan luckor. Han har snart haft 100 år på sig...

Utan jobb är du inte andra klassens, utan sjunde klassens medborgare. Du har möjligen och med nöd rätten att existera, ingenting annat. Min bedömning är att det finns få länder med en lika oförsonligt fördömande inställning till arbetslösa i praktiken som Sverige. Du får ingen bostad, du får inte hyra något större än en jordfräs, du får fan anamma inte ens teckna telefonabonnemang.

Det är precis samma utfrysning, utmobbning och utsvältning som i det historiska Ryssland och för den delen också i Sovjet. Lyd eller dö, är det enkla budskapet. Lita på att facket skulle ha typ 8 % av de arbetsföra som medlemmar om det vore den egna ideologin facket hade att locka med.