Tråden om Englas mördare, Anders Eklund

För oss som inte följt detta i detalj, hur stor del av texten citerade LS
i den första rättegången? Han lär väl knappast ha läst upp hela novellen?

Fråga Tuesday i ett pm!
H*n har jättekoll på det!

Varför via pm? Fler kanske vill veta samma sak? Fråga Tuesday här i tråden istället!

Ibland kan en advokat tvingas "förolämpa" en målsägare av det enkla skälet att målsägaren kanske misstänks ljuga eller överdriva. I det här fallet tycker jag inte att det handlar om en kränkning. Att du tycker att Silbersky borde fällas för brott visar att du har noll koll på vad rättsäkerhet är.

Jag tycker att det var idiotisk av Silbersky att citera Dagerman eftersom texten saknar på hela taget relevans...nu påverkar den ändå ingenting ändå för Eklund. Jag anser dock, och där håller nog vem som helst som är en anhängare av rättsäkerhet med mig, att det är advokatens fria val vad han vill säga och inte säga. Ett beskärande av den rätten beskär rättsäkerheten.


Ta på dig kalsingarna igen. Jag menar att det finns inte en chans att Dagerman eller något förlag kan få Silbersky fälld för upphovsrättsbrott. De anhöriga kan yrka på ideellt skadestånd men å andra sidan så har jag mycket svårt att tro att de skulle nå någon framgång...domstolen räknas dessutom inte som någon större publik osv. De skulle få några futtiga tusen på sin höjd.

Inser du problematiken om ombud inte får citera verk eller delar av sådana i rättsalen?

En advokat får naturligtvis säga precis vad han vill (nästan) i sitt försvar av sin klient.

Vad brottsoffret tycker går givetvis inte att ta hänsyn till. De flesta brottsoffer tycker säkert (som någon redan sagt) att det är obehagligt att överhuvudtaget behöva se eller höra gärningsmannen.

Det betyder inte att vi ska avskaffa rättegångar.

Gärningsmannens rättstrygghet väger helt enkelt tyngre än huruvida brottsoffret tycker rättegången är obehaglig.

Däremot var det en idiotisk plädering av Silbersky av den simpla orsaken att det förvärrade för hans klient.

Reaktionerna nu är: "Jaha... nu vill grisen Eklund att vi ska tycka synd om honom också... hoppas han blir ihjälslagen på Kumla..."

Silbersky misslyckades i sitt uppsåt; som var att väcka viss empati för Eklund från allmänheten.

Istället för att mildra hatet, så förstärkte han det.

Otroligt klantigt!

Eklund skulle kunna skött sitt försvar bättre själv.

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen.

Silbersky är en dålig advokat!

Han tar bara fall som garanterat kommer ge livstid. På det sättet kan han aldrig lyckas. Och då är det ingen som ser att han alltid misslyckas.

Jag tycker att han bara tar fall som ger maximal utdelning i media.

Men, du läser inte vad du skriver. Du klipper i andras inlägg. Så vad du gör är OK för du är så klok, är det så?
Förklara gärna, jag är lite enligt dig. Men du kan ju börja med ditt påstående om vilka som ska vara neutrala. Läs noga det första inlägget jag hänvisade till. Sedan ditt andra inlägg om neutraliteten.


Du är för magstark - Jag är ohederlig för jag gör som du, visar delar av inlägg. (Jag länkade även till ditt inlägg)
Anders Eklund är hedervärd för han sa förlåt enl din idol LS

Frågan är vad man har en försvarare till. Jag har i min enfald alltid inbillat mig att en försvarare är någon som biträder en tilltalad i en juridisk process, och på bästa sätt tar tillvara den tilltalades intressen i den processen.

Däremot är det inte alls självklart att en försvarare ska tjäna som någon den tilltalades PR-agent visavi den allmänna opinionen. Om en försvarare tar på sig en sån uppgift, så är det fullständigt frivilligt - och bör strängt taget ske pro bono, och inte belasta fiscus. (PR-agenter skulle ju vi medborgare behöva lite till mans; varför just tilltalades PR-agenter skulle behöva betalas av statskassan är skäligen dunkelt.)

Men detta betyder också att om en försvarare av fullständigt eget val ger sig på rollen som den tilltalades PR-agent, så är det helt och hållet hans eget dumma fel om han misslyckas - eftersom det allltså inte finns någonting som tvingar honom att ta på sig denna PR-roll. Att Silbersky gav sig på att citera Dagerman berodde ju inte på att han hade en "svår position", utan just därför att han, på eget initiativ och i oträngt mål, ville spela just rollen av Eklunds PR-agent.

Som abstraktast tänkbara princip har du naturligtvis rätt. Men att beskära advokatens rätt att återanvända andras litterära verk i helt andra sammanhang skulle i sig leda till en rättsäkerhetsförlust som rimligen är epsilon. I vilket sammanhang skulle det kunna leda till mätbara rättsäkerhetsförluster om advokater vore förhindrade att göra uppenbara citat från upphovsrättsbelagda verk som inte har materiellt samband med målet?

Med "upphovsrättsbrott" menar du här, eftersom du drar in förlaget i det hela, uppenbarligen brott mot materiell upphovsrätt. Att Silbersky skulle ha kränkt denna har ingen någonsin hävdat. (Observera särskilt att jag inte lägger till någon whoco-smiley när du blandar samman de två typer av upphovsrätt som jag ansträngt mig för att läsarna ska hålla isär.)

När ideell upphovsrätt kränks, är det oftast inte skadeståndets storlek som är viktigt för upphovsrättshavaren, utan att den som kränkt rätten fästs vid skampålen genom att en domstol fastslår att den ideella upphovsrätten är kränkt. Jag tror att ett skadestånd på en spänn skulle vara helt tillfredsställande för upphovsrättshavaren i de flesta fall.

Som jag har skrivit ovan har jag svårt att inse att det sker några som helst rättsförluster av att advokater skulle förhindras från att göra t ex Frödings, Karin Boyes eller Hjalmar Gullbergs ord till sina egna. Att det av och till har materiell relevans att citera en upphovsskyddad text i ett mål är ju en helt annan sak.

Jag har haft citatet i min signatur sedan den dagen. Så nej, LS läste inte hela novellen, och det handlar heller inte om hur många rader han läste utan i vilket sammanhang de lästes. LS upprepade och lade in novellhintar flera gånger. Många reagerade på sättet han länkade till Dagerman, och hur han använde Att döda ett barn. Hur LS lindade in verket i ett längre stycke, till synes utan någon som helst begriplig röd tråd att döma av reaktionerna i salen. Även de mest luttrade vände sig i stolarna, gav blickar och tyckte uppenbarligen att det var genant/ett lågvattenmärke i en svensk rättssal. Det blev så fel att höra på när AE samtidigt satt några meter ifrån oss i rättssalen.

Leif Silbersky började sin slutplädering i juli med att berätta att han förgående kväll hade läst Stig Dagermans novell Att döda ett barn. Som av en slump, försökte han få det att låta. Han låter oss förstå att han tycker om Dagermans kortnovell.


Direkt därpå drog han pratet om att AE har en god och en ond sida.

Då har vi fått svaret, Silbersky citerade Dagerman i endast någon mening. Upphovsrättsfrågan är hårklyverier, påståendena om att Silbersky har frammålat Eklund som ett oskyldigt offer är lögn.

Allt Silbersky menade med Dagermandikten är att den som haft ihjäl ett barn är förlorad.

Hamilkar kan ta på sig stålmannenkalsingarna igen och Tantalora kan ta en kopp té och invänta nästa Aftonbladetrubrik att uppröras över.

Ok, tack för info. Eftersom Parvix kan en del om upphovsrätt vill jag nog då bara konstatera att mitt omdöme blir "jävligt smaklöst och faktiskt rätt korkat med tanke på vad novellen handlar om, men knappast ett brott mot upphovsrätten".