2008-04-14, 00:12
  #49
Medlem
Lavas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av frivol

Är du hobbypsykolog, eller? Jag uppskattar visserligen hjälp, men jag är ändå hyfsat mån om det privatliv jag har och vill inte ventilera allt för mycket här utifall fel ögon skulle se det. Jag vet inte om jag är mer bekräftelsesökande än andra, kanske. Svårt att svara på själv. Men eftersom jag sällan får hans bekräftele, så antar jag att det blir så.

Du skrev att du inte ville utlämna dig och syftet med frågorna från mig var inte att jag vill ha svar på dem.
Du får bolla dem med dig själv.
Citera
2008-04-14, 00:12
  #50
Medlem
Författare tjänar miljonbelopp idag på människors misär just för att människor har fått inbillningen att man kan uppnå ett perfekt tillstånd där inget ont händer en. Det är inbillning och vi köper bok efter bok om hur vi ska jobba med oss själva när vi i själva verket redan gör det på hög nivå i alla relationer vi är i, i alla situationer hela tiden. Det kan gör mig fruktansvärt irriterad, för även jag skulle kunna skriva en bok det är jag övertygad om. Men är jag rätt man att ge andra råd, har jag löst mina egna problem? Den dagen jag har det och verkligen fått en djup insikt i alla problem då skriver jag boken. Innan dess blir jag en hycklare som många andra, enbart strävan efter pengar.

Vi lever i en tid då man kan skriva en bok om vad som helst för alla har problem, även författaren som utger sig vara så perfekta har problem. Sen blir vi imponerade och börjar jaga nåt som inte ens dessa människor har funnit och vet nånting om. Vi köper böcker som heter personlig utveckling även om vi knappt vet den personen är speciellt insatt. H*n kanske bara var jäkligt smart och såg sin chans att tjäna pengar.

Jag håller fast vid vad jag sagt innan att det finns saker att lära och dessa saker hade du aldrig lärt dig varken hos en psykolog eller med vänner eller i en bok. För där triggas djupare saker i oss när vi interagerar med det motsatta könet. Vårt självförtroende sätts på hårt prov då och det är bara då det sker, så ja det kommer ta tid och man måste jobba på det. Men det är just det du redan gör så därför ska du inte tänka på det så mycket.

En dag har det gett med sig men viktigt att komma ihåg är att där finns ingen brådska för det går inte fortare än det gör. Man måste läka succesivt, människan har blivit väldigt bortskämd, lever i en tid då allt ska gå snabbt trots universum inte har nån brådska. Hur gammalt är det nu igen, ja just det oändligt gammalt, oändligt gammalt och här kommer vi och ställer krav på våra ynkliga sketna 70 år ca vi ska vara här att det ska vara perfekt. Luta dig tillbaka och njut av åkturen, för du lär få åka den mer än en gång för att bli färdig.

Det är alltid människorna som upplevt minst som kommer med dom mest konkreta råd på hur livet ska levas. Men i slutändan vet dessa människor väldigt lite om hur hårt man egentligen kan prövas i livets skola och hur man tar sig ur det för då hade deras tonläge varit annorlunda. Jag nämner inga namn men *host* Lava är ett bra exempel på en sådan person.

Där finns saker att lära vare sig vi gillar det eller ej och ibland är enda sättet för oss att stanna och kämpa med brister i oss själva också att där finns enormt mycket kärlek som sänds till oss från det högre. När kärleken är borta stannar vi ju inte kvar i något dåligt speciellt länge.

Man kan säga kärleken är bränslet som får oss att orka gå igenom hårda prövningar. Utan den hade vi ju bara gått från den ena vackra relationen till den andra och aldrig lärt oss riktigt tunga och viktiga saker för att göra oss kompletta som människor.

Jag hade inte varit 1/1000 av den jag är idag om jag inte mött det jag mött, ska jag då resonera som Lava att mitt liv skulle bara ha varit vackert om jag vetat medlen att undvika allt jag erfarit genom böcker och terapi? Det låter som en självisk tanke, en väldigt mänsklig tanke för människor är själviska men ändå helt fel. Vi kan bättre än så och när vi förstår att vi är del i något större så släpper den stress och krav vi har på livet och människorna i det.

Vem älskar sig själv mest, en som haft underbara relationer och alltid fått höra hur fin och bra den är sen barnsben, eller är det personen som fått höra hur skit den är sen den var liten och i alla relationer tills idag. Men ändå rest sig upp och sagt till själv "Jag är den jag är och jag älskar mig för det oavsett vad andra tycker". Det är lätt det sistnämnda och hur gärna än människor vill säga att dom älskar sig själva så har få byggt en stark grund som håller.

Om du inte har upplevt dessa hårda saker så vet du inte heller om det du känner är sant. För vilka föräldrar peppar inte sina barn, de flesta gör, inte mina direkt men de flesta. Har man sen flytet att träffa några fina partners med så växer detta köpta självförtroendet ännu mer. Men det är inte äkta, det är viktigt att komma ihåg att det är givet till dig av andra och är inte hållbart.

Det frivol gör nu är att bygga denna grund till sitt tempel jäkligt stabilt så det ska hålla, hon går inte genvägen utan vet att endast hårda prövningar gör henne stark och tålig i längden. Det finns inga genvägar för det kommer lämna en bitter eftersmak i munnen, man får ta itu med ett fuskvunnet självförtroende förr eller senare.

Man kan säga att frivol undermedvetet prövar sig själv för att testa sin styrka, när hon märker att hon inte blivit starkare blir hon arg. Därav kommer känslorna att bara vilja gråta, slita sitt hår och skrika rakt ut, för hon har misslyckats, hennes grund är inte stark nog och hon blir ledsen. Men hon kommer ösa på tills en dag när hon står emot och då går hon vidare som ingenting och undrar vad det var innan som fick henne att stanna.

Detta är min åsikt, inget nån ska ta personligt, Brandbil kommer väl attackera varannan mening i mitt inlägg så jag förtydligar att detta är hur jag ser på det och absolut inte ristat i sten. Och jag är mäkta trött på att folk benar isär inläggen och letar fel, se helheten, fatta den för det finns där i skriften.

Sen till Lava, om du fick välja en mening, en visdom som du alltid ville folk i hela världen skulle se, vad hade den varit?

För du har redan valt den och det står "Jag föredrar killar som har så pass stor kuk att de inte behöver kompensera sin otillräcklighet genom att knulla mig i arslet.

Det har du valt att världen ska se, det säger en hel del om din personlighet, var du står i din utveckling och hur långt du kommit i din medmänsklighet.

Over and Out!
Citera
2008-04-14, 00:15
  #51
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av Späk
Är du masochistiskt lagd? Isf finner du ju självklart svaret där..

Hur tror du att det hade sett ut med en "elak" kille, dominant, manlig och sådär lite lagom ftw som var snäll mot dig och behandlade dig väl?

Som du kanske inte vet riktigt var du har, men du vet var han har sina känslor och sin lojalitet.

Hade det varit lika roligt då? Tror du att du hade varit lika fast på en sådan kille ifall han alltid behandlade dig väl och du visste att han kommer att stanna hos dig?

Jag har iaf stor erfarenhet av sådana killar. Jag är en sådan kille

Hur vet man om man är machochistisk? Jag gillar inte att bli fastbunden, med klädnypor i bröstvårtorna och en gagball i munnen medan någon master smiskar mig med en läderpiska och kallar mig för nedvärderande ord.

Det skulle vara trevligt om en man med dylika kvalitéer kunde uppvisa artigt och ett lite mer vänligt beteende. Självklart vill jag bli bra behandlad, men det skadar ju inte om han är dominant vid vissa tillfällen.
Citera
2008-04-14, 03:36
  #52
Medlem
Späks avatar
Citat:
Ursprungligen postat av frivol
Hur vet man om man är machochistisk? Jag gillar inte att bli fastbunden, med klädnypor i bröstvårtorna och en gagball i munnen medan någon master smiskar mig med en läderpiska och kallar mig för nedvärderande ord.

Det skulle vara trevligt om en man med dylika kvalitéer kunde uppvisa artigt och ett lite mer vänligt beteende. Självklart vill jag bli bra behandlad, men det skadar ju inte om han är dominant vid vissa tillfällen.

Det behöver inte handla om enbart sexuella handlingar för att man ska vara masochist.. Vissa saker du skriver får mig att tänka att du kanske kan vara det. Om du hade gillat den där gagballen och repet så hade det kanske varit lättare att förklara en del grejer dock..

Men vad tror du, hade du viljat ha en sådan kille som jag beskrev? Eller hade du tröttnat efter ett tag? Jag kan ju säga att min erfarenhet är att så många, så många tjejer INTE vill ha en genomsnäll, laglydig, helylle svärmorsdröm med ett rakt igenom gott hjärta. Kvinnor gillar svin. Så enkelt är det.

Somliga av den anledningen att de tror att de ska kunna ändra på honom och hans små "egenheter" andra för att de helt enkelt bara går igång på den där oborstade rebelltypen. De vill ha lite fart och de gillar på något plan att de aldrig vet riktigt vad de har att vänta..

Nu generaliserar jag grovt och "svin" är väl inte den bästa benämningen egentligen, men hey klockan är 03.36..

Du är iaf inte den första kvinnan som dras till den här typen av killar och som jag anknöt till precis här ovan så står dessa kvinnor inte ut med en "snäll" kille, trots nit efter nit med typer som du beskrivit. Det är ett välkänt fenomen.
Citera
2008-04-14, 10:16
  #53
Medlem
Sartres avatar
Bara för att jag tycker du verkar vara en vettig person, kommer jag vara helt seriös, läs inte in ironi i detta inlägg som inte finns där. FYI.

Alla människor har kapacitet att skada och göra andra människor illa. Det finns egentligen inga goda eller onda människor, men det handlar väldigt mycket om vad man kan tänka sig att uthärda. Snälla människor är oftast jävligt tråkiga, det blir inget äventyr, ingen charm. Man vet vad man får, man vet vad man har. Spänningen i vardagen är som bortblåst.

Jag hade förmånen att tidigt i mitt liv träffa ett riktigt jävla stolpskott till kvinna. Hon definierade allt öht som är dåligt med kvinnor. Jag förmodar att du också har en sådan low-point s.a.s. Jag kom fram till att ifall jag aldrig någonsin vill träffa en sådan kvinna igen var jag tvungen att ta till med drastiska åtgärder.

Gör en lista, den skall innehålla alla pros and cons med den här mannen som störde dig ända in i själen. ALLT SKALL MED. Även saker du inte vill se på pappret eller saker som är rädd för att se i tryck. Det är dags att skaffa sig relations-självinsikt nämligen. Sedan när du har listan, så kollar du på alla jävla saker som du störde dig på, leta efter dessa saker hos män och dessa väljer du bort. Lät enkelt va?

Det är sällan så jävla enkelt att man kan göra en lista. Det svåra i den här ekvationen är randvärdet = hur mycket styrs jag av känslor? Hur mycket styrs du av känslor?

Ifall du styrs för mycket av känslor och du inte kan tänka rationellt, umgås inte med personen ifråga då. Skaffa dig disciplin, litet jävlaranamma och bli tough as nails. Du lär behöva det ifall du ska bli en vinnarskalle på relationssidan.

Sedan kan inte alla bara välja bort känslor man har för folk, men det är jävligt praktiskt att kunna tvinga sig själv att ta bort kärlekskänslor för människor som det av olika skäl inte vore så kul att vara kär i. Emotionellt störd? Praktiskt? Vem vet, det skadar ingen iaf att undvika dåliga förhållanden.
Citera
2008-04-14, 16:51
  #54
Medlem
Brandbils avatar
Citat:
Ursprungligen postat av ÅsaNisse
Detta är min åsikt, inget nån ska ta personligt, Brandbil kommer väl attackera varannan mening i mitt inlägg så jag förtydligar att detta är hur jag ser på det och absolut inte ristat i sten. Och jag är mäkta trött på att folk benar isär inläggen och letar fel, se helheten, fatta den för det finns där i skriften.
Jag förstår dig och ska inte trötta ut dig i onödan. Jag tycker förvisso inte att man måste se sig själv som varandes Gud bara för att man vill dela med sig av tankar i en bok, eller att man ska jämföra sig själv med universum, eller att du är stark bara för att du "fått höra hur skit den [du] är".

Men ska vi försöka se på den stora bilden så är vi inte jätteoöverens. Böckerna kan greppa efter (för) mycket, perspektiv till livet är bra och du har säkert funderat ett par vändor kring dig och ditt liv i universum.

Kram
Citera
2008-04-14, 17:23
  #55
Medlem
apoteks avatar
Citat:
Ursprungligen postat av frivol
Självkänslan är högst föränderlig, ibland på topp, ibland farligt låg.

Man brukar säga, att självkänslan aldrig kan försvinna när man väl har fått den. Om man upplever det som att självkänslan sjunker eller försvinner, så hade man den aldrig över huvud taget.
Själva grejen med självkänsla, till skillnad från självförtroende, är ju att den är oberoende av prestationer. Tvärtom, har man självkänsla så låter man inte yttre faktorer ändra hur man känner för sig själv. Tyvärr lättare sagt än gjort det där.
Citera
2008-04-14, 17:56
  #56
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av ÅsaNisse
Författare tjänar miljonbelopp idag på människors misär just för att människor har fått inbillningen att man kan uppnå ett perfekt tillstånd där inget ont händer en.

Vi lever i en tid då man kan skriva en bok om vad som helst för alla har problem, även författaren som utger sig vara så perfekta har problem. Sen blir vi imponerade och börjar jaga nåt som inte ens dessa människor har funnit och vet nånting om. Vi köper böcker som heter personlig utveckling även om vi knappt vet den personen är speciellt insatt. H*n kanske bara var jäkligt smart och såg sin chans att tjäna pengar.

Nu tycker jag att du löper amok lite väl mycket, självklart finns det överdrivet säljande och kommersiell smörja som bara skrivs för att tjäna pengar på andras vilja att bli bättre, men jag är en bokälskare av stora mått och finner det mkt bra och lärorikt i att läsa om saker som intresserar mig. Alla människar har ju erfarenheter av livet och skriver man en bok om personlig utveckling så har man i de flesta fallen åtminstone grundstenarna.

Citat:
Ursprungligen postat av ÅsaNisse
Jag håller fast vid vad jag sagt innan att det finns saker att lära och dessa saker hade du aldrig lärt dig varken hos en psykolog eller med vänner eller i en bok. För där triggas djupare saker i oss när vi interagerar med det motsatta könet. Vårt självförtroende sätts på hårt prov då och det är bara då det sker, så ja det kommer ta tid och man måste jobba på det. Men det är just det du redan gör så därför ska du inte tänka på det så mycket.

Det är alltid människorna som upplevt minst som kommer med dom mest konkreta råd på hur livet ska levas. Men i slutändan vet dessa människor väldigt lite om hur hårt man egentligen kan prövas i livets skola och hur man tar sig ur det för då hade deras tonläge varit annorlunda. Jag nämner inga namn men *host* Lava är ett bra exempel på en sådan person.

Det är nog ingen som vare sig vill eller tror att man kan förändra ett beteendemönster eller destruktiva vanor bara genom att läsa en bok. Men man kan ju läsa böcker som handlar om en speciell problematik för att få syn på sina egna svagheter och brister och få hjälpsamma råd etc utifrån dessa böcker. Sen att all teori måste omsättas i praktiken för att den ska vara välfungerande är ju självklart. Vad gäller Lava har jag ingen som helst aning hur hon är som person, men de flesta människor har upplevelser bakom sig och så även hon. Man behöver inte alltid uppleva något för att förstå och dra slutsatsen att det inte är helt hälsosamt.

Citat:
Ursprungligen postat av ÅsaNisse
Jag hade inte varit 1/1000 av den jag är idag om jag inte mött det jag mött, ska jag då resonera som Lava att mitt liv skulle bara ha varit vackert om jag vetat medlen att undvika allt jag erfarit genom böcker och terapi? Det låter som en självisk tanke, en väldigt mänsklig tanke för människor är själviska men ändå helt fel. Vi kan bättre än så och när vi förstår att vi är del i något större så släpper den stress och krav vi har på livet och människorna i det.

Vem älskar sig själv mest, en som haft underbara relationer och alltid fått höra hur fin och bra den är sen barnsben, eller är det personen som fått höra hur skit den är sen den var liten och i alla relationer tills idag. Men ändå rest sig upp och sagt till själv "Jag är den jag är och jag älskar mig för det oavsett vad andra tycker". Det är lätt det sistnämnda och hur gärna än människor vill säga att dom älskar sig själva så har få byggt en stark grund som håller.

Jag tror inte det finns särskilt många människor som aldrig stött på en motgång och föddes med guldsked i mun. Oavsett hur man lever så stöter man på problem, vissa stora andra små. Däremot så tror jag att man faller lättare om man inte varit med om så mkt, man går på fler nitar helt enkelt, tills man lär sig att förhindra dessa på bästa sätt. Sen fungerar människor olika, vissa tar den trygga vägen framför den osäkra och vissa gör tvärtemot.

Citat:
Ursprungligen postat av ÅsaNisse
Det frivol gör nu är att bygga denna grund till sitt tempel jäkligt stabilt så det ska hålla, hon går inte genvägen utan vet att endast hårda prövningar gör henne stark och tålig i längden. Det finns inga genvägar för det kommer lämna en bitter eftersmak i munnen, man får ta itu med ett fuskvunnet självförtroende förr eller senare.

Man kan säga att frivol undermedvetet prövar sig själv för att testa sin styrka, när hon märker att hon inte blivit starkare blir hon arg. Därav kommer känslorna att bara vilja gråta, slita sitt hår och skrika rakt ut, för hon har misslyckats, hennes grund är inte stark nog och hon blir ledsen. Men hon kommer ösa på tills en dag när hon står emot och då går hon vidare som ingenting och undrar vad det var innan som fick henne att stanna.

Nja, inte riktigt. Men vi kan säga så.
Citera
2008-04-14, 18:10
  #57
Bannlyst
Alltså, det blir lite orättvist känner jag nu, han är ingen psykopatisk kriminell knarklangare, utan en helt vanlig kille med vissa karaktäristiska drag som gör honom speciell i mina ögon.

Jag är ingen ängel själv och har nog i perioder ett ganska märkligt beteende, något jag inte börjat reflektera över förrän på senaste tiden. Han har fått mig att börja fundera på hur jag själv beter mig, och även om det var längesen sist så känner jag igen vissa saker från förr, som hela tiden återkommer när jag känner mig osäker i en relation. Det är så jävla lätt att skylla ifrån sig och skylla sin egen olycka på någon annan, men jag har börjat inse att det är fel väg att gå. Jag har också brister, skavanker och konstiga saker för mig, precis som honom. Jag blir lite av ett känslomässigt monster som häver ur mig precis allt som poppar upp i huvudet utan någon censur och just den där odistansierade ivrigheten och say-it-all attityden måste jag jobba bort i relationer. Jag tror det skrämmer faktiskt. Ibland verkar jag kunna gå så långt att jag enkom skapar en konflikt, spelar eller producerar medvetet fram en osund maktobalans för att jag vill känna eldlågorna piska mig i ansiktet. Jag vill kunna kontrollera tillvaron, men inser ju att det inte går att kontrollera en annan person eller ens kontrollera sig själv när jag medvetet (eller omedvetet?) beter mig som en jävla treåring, som lägger sig på golvet i ICA-butiken och gallskriker när hon inte får som hon vill.

Jag vet inte, jag vill bara så jävla mycket och det är skitfrustrerande att känna att det inte går att nå fram. Hade gärna sett att den här tråden låstes nu, för det är en pina för mig att framstå som något offer, medan han är den stora stygga vargen och jag någon liten oskyldig rödluva. Det är bara bs. Han är visserligen ingen mjukis med silkeslen tunga, men det är inte jag heller. Jaja, det är inte lätt när det är svårt och jag uppskattar er hjälp.
__________________
Senast redigerad av frivol 2008-04-14 kl. 18:26.
Citera
2008-04-14, 18:53
  #58
Bannlyst
Mönster är alltid svåra att bryta, så lätt blir det nog inte. Men du har kommit en bra bit på vägen genom att börja fundera över det. Inte alla som tar tag i det som du gör så det är ju positivt. Hoppas du har kraften att fortsätta så du kommer ur det "de destruktiva förälskelserna". Lycka till med kämpandet.
Citera
2008-04-14, 22:26
  #59
Medlem
Sillberts avatar
Citat:
Ursprungligen postat av frivol
Alltså, det blir lite orättvist känner jag nu, han är ingen psykopatisk kriminell knarklangare, utan en helt vanlig kille med vissa karaktäristiska drag som gör honom speciell i mina ögon.

Jag är ingen ängel själv och har nog i perioder ett ganska märkligt beteende, något jag inte börjat reflektera över förrän på senaste tiden. Han har fått mig att börja fundera på hur jag själv beter mig, och även om det var längesen sist så känner jag igen vissa saker från förr, som hela tiden återkommer när jag känner mig osäker i en relation. Det är så jävla lätt att skylla ifrån sig och skylla sin egen olycka på någon annan, men jag har börjat inse att det är fel väg att gå. Jag har också brister, skavanker och konstiga saker för mig, precis som honom.
Uhhh, jag fick lite dåliga vibbar när jag läste det du skrev. Det här låter otrevligt likt det resonemang som brukar höras från misshandlade kvinnor. "Han är snäll egentligen", "Ni förstår inte", "Jag provocerade honom". Nu kanske jag övertolkar vad du skriver, men det kanske ändå kan vara en varningsklocka. Oavsett vad så är knappast relationen så mycket att bygga på om ni redan måste tassa på tå runt varandras destruktiva sidor.
Citera
2008-04-14, 23:25
  #60
Medlem
Sartres avatar
Citat:
Ursprungligen postat av frivol
Alltså, det blir lite orättvist känner jag nu, han är ingen psykopatisk kriminell knarklangare, utan en helt vanlig kille med vissa karaktäristiska drag som gör honom speciell i mina ögon.

Jag är ingen ängel själv och har nog i perioder ett ganska märkligt beteende, något jag inte börjat reflektera över förrän på senaste tiden. Han har fått mig att börja fundera på hur jag själv beter mig, och även om det var längesen sist så känner jag igen vissa saker från förr, som hela tiden återkommer när jag känner mig osäker i en relation. Det är så jävla lätt att skylla ifrån sig och skylla sin egen olycka på någon annan, men jag har börjat inse att det är fel väg att gå. Jag har också brister, skavanker och konstiga saker för mig, precis som honom. Jag blir lite av ett känslomässigt monster som häver ur mig precis allt som poppar upp i huvudet utan någon censur och just den där odistansierade ivrigheten och say-it-all attityden måste jag jobba bort i relationer. Jag tror det skrämmer faktiskt. Ibland verkar jag kunna gå så långt att jag enkom skapar en konflikt, spelar eller producerar medvetet fram en osund maktobalans för att jag vill känna eldlågorna piska mig i ansiktet. Jag vill kunna kontrollera tillvaron, men inser ju att det inte går att kontrollera en annan person eller ens kontrollera sig själv när jag medvetet (eller omedvetet?) beter mig som en jävla treåring, som lägger sig på golvet i ICA-butiken och gallskriker när hon inte får som hon vill.

Jag vet inte, jag vill bara så jävla mycket och det är skitfrustrerande att känna att det inte går att nå fram. Hade gärna sett att den här tråden låstes nu, för det är en pina för mig att framstå som något offer, medan han är den stora stygga vargen och jag någon liten oskyldig rödluva. Det är bara bs. Han är visserligen ingen mjukis med silkeslen tunga, men det är inte jag heller. Jaja, det är inte lätt när det är svårt och jag uppskattar er hjälp.

Du har precis förstått varför man inte skapar trådar i det här forumet. Vem fan vill att femtielva främlingar ska skärskåda ens liv och tro att de vet bättre än en själv hur det ska levas? Det är dock oerhört kul att läsa vad folk skriver.

Den här meningen kommer jag sno av dig. "för att jag vill känna eldlågorna piska mig i ansiktet."
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in