Angående helvetet.

Börjar med att slå fast att jag är och alltid har varit en lugn och sansad ateist, men det gör ju inte att man inte kan roa sig åt religionens små påhitt ibland.

Till saken. Helvetet innebär ju som bekant en evighet av lidande, men vad jag förstår så anser många kristna att det även finns flera nivåer i helvetet (jag tänker då främst på Dantes skildring i "Den gudomliga komedin").

Rent intuitivt så skulle man ju alltid välja en evighet av ett lite mindre obehag framför en evighet av förblindande smärta, men om vi antar att båda bara är olika nivåer på samma skala, gör det då någon skillnad vilket man väljer rent logiskt? Jag menar, en evighet multiplicerat med vad som helst blir ju alltid en evighet.

Man skulle förstås lika gärna kunna ta himlens njutning som exempel, men religiösa är väl sällan lika måna om att gradera den eviga saligheten.

Du ställer en intressant fråga; den har jag funderat på också. Väntar spänt på intressanta inlägg.

Är en evighet av enbart lycka inte tråkigt? Eller som man säger; alla intressanta människor är ju ändå i helvetet. Tar inte livets lidande i himlen slut, eller rent av, om meningen med livet är att komma till himlen, vad är då meningen med livet i himlen?

Får jag ta hissen ner om jag tröttnar?

Buddisterna använder förvisso termen 'det kontinuerliga hellvetet' där evigheten inte begränsar lidandet med bara en evig tidsrymden, utan det är själva essensen att det inte finns några begränsningar för lidandet i sig. Varje ny tidsrymd är fylld av högre lidande som får den förra smärtan och sorgen att blekna i jämförelse. Det finns ingen nivå som man efter en viss tid vänjer sig vid, dvs. den mildare smärtan kommer relativt alltid vara mildare än den värre, om båda höjs i relativ grad till varandra.

Kan man inte då tänka sig ett motsvarande efterliv av evig lycka som alltid eskalerar, som ständigt tar en till en högre nivå av lycka? En evig belöning för ett 'gott' leverne i jordelivet.

I en given temporal sekvens skulle man ju alltid sträva efter att minimera smärtan (intensiteten), är inte det uppenbart?

Det skulle man kunna göra, dock känns lösningen onödigt tillkrånglad. Varför inte isf bara säga att man i himlen/helvetet är så beskaffad att man faktiskt inte tröttnar på sin evighet. Dessutom tror jag inte att kristna skulle vara så förtjusta i tanken på att man blev less på guds eviga kärlek efter ett tag.


Ja, och vid varje tidpunkt så skulle den som är dömd till en högre smärta ha en större sammanlagd smärta än den som är dömd till lite mindre, och denna skillnad skulle hela tiden öka, och alltså bli oändligt stor. Det låter ju kanske uppenbart, men jag är inte helt övertygad. Hur kan man jämföra två oändligheter med varandra? Visst kan man jämföra två "temporala sekvenser", men borde det inte vara helheten som räknas?

Person A hamnar i helvete nummer 1, den mesigaste versionen. Han får leva hur länge som helst, men blir tvungen att leva med en mycket svag huvudvärk i all evighet.
Person B kommer bli flådd levande varje sekund i all evighet.

Tror du inte att person A kommer vara lyckligare?
Sen har varken person A eller B levt i all evighet, oavsett vilken tidpunkt du väljer. Deras levnadstid är fortfarande ändlig. De kommer aldrig kunna påstå "jag har levt oändligt länge", oavsett hur länge de väntar.

De måste vänta oändligt länge för att ha levt i en evighet.

Tror ni inte att helvetet är ett enda stort party, med DJ-Satan. Jag menar, alla sköna personer finns ju där, medan torrbollarna som inte får knulla, dricka, svära, lyssna på rock-musik, får komma till himmelen. Detta visste kyrkan men hittade på massa lögner om att man blev plågad all evighet nere i helvetet, för att avskräcka folket från att leva livet.

Finns ju ingen logik att man ska bli plågad för sina synder, man är ju på Satans sida. Varför skulle han göra guds jobb? Nej, det är bara bullshit enligt mig. Jag vill till helvetet och bli piskad av sköna demonbrudar i latex. Mums!

Där har vi svaret på TS fråga.

Noterbart är att protestanterna i Sverige eller bibeln för den delen inte pratar om
någon evighet av lidelse. Snarare om evigt förkastning efter skärselden och
vad evig förkastelse innebär är högst oklart.

Bilden av ett brinnande helvete där människor hängs upp kedjor och plågas i
all evig tid är väl knappast en bild som de kristna ställer sig bakom.

Jag är också ateist.

Detta förutsätter ju att man tar sin fysiska kropp med sig till helvetet, vilket inte ens kristna påstår att man gör. Så den smärta man talar om måste vara icke-fysisk, typ ångest och ruelse, men var den ska kännas vete fan. Det är ju till stor del genom kroppen vi upplever även psykisk smärta?

Resonemanget om himmel/helvete håller alltså inte för en närmare logisk granskning utifrån den verklighet vi lever i på jorden. Men visst, det finns säkert svar på detta också.

Anledningen till nivåerna i helvetet är att helvetet använts för att hålla folk i schack och skrämma dem till lydnad. Samtidigt får man ju inte skrämma dem så mycket att de blir sjuka i huvudet och tappar lusten att arbeta eftersom de ändå kommer att brinna i helvetet för att de stal en brödskiva som 5-åringar, så då fick man införa skärselden, där man kan renas för petty crimes och arvssynd i allmänhet, och sedan införa en helvetisk straffskala, där självmördare t.ex. straffades lika hårt som mördare i allmänhet.

Muslimerna har nivåer i paradiset. Buddhisterna har också en slags karriärstege, där Nirvana är målet, hinduerna likaså. Men för kristna ska det vara nog att komma till himmelriket och betraktas som jämställd med Moder Theresa och Franciskus av Assissi. Märkligt. Det kristna eftersträvar är tydligen det klasslösa varandet för snälla gossar och flickor.

EDIT: Maxieboy, i enlighet med religiös logik kommer Satan att visa sig vara en bedragare som plågar alla urskiljningslöst, även trogna anhängare, så det du möjligtvis kan se fram emot är att bli piskad med kokt spaghetti av din gammelmormor klädd i raffset

Det lustiga med helvetet enligt Bibeln, är ju att det är konstruerat för att straffa syndare - trots det är Djävulen, som styr helvetet, ond och vill att människor ska synda. Borde man inte således bli belönad av Djävulen när man kommer till helvetet?

Nja, du vet att den som gör en deal med djävulen bara ska njuta så länge de lever på jorden men sen ska de få skit i all evighet. Vad som sedan är fel/synd och inte varierar ju grovt på bara några hundra år så att vara syndare idag kan mycket väl vara god imorgon, något sådant blir också svårt att arbeta med, gränsdragningen. Därför är det svårt med ett hållbart helvete/himmel.