Citat:
Ursprungligen postat av HusvagnSvensson
Det är inte min önskan att hacka på dig jag med, du får en hel del elakartade kommentarer ändå, märker jag. Men det kanske är precis här som grundproblemet med dina resonemang ligger.
Det mesta som du skriver har en stark bismak av utopiskt världsräddande och av att "förbättra verkligheten". Det är därmed i samklang med den politiskt förhärskande feministiska ideologin, oavsett var nu du personligen står på den feministiska skalan. En hel del av din retorik verkar lånad från diverse avhandlingar i genusteori.
Självklart är det varje människas rätt att försöka förbättra sin egen situation eller tillståndet i världen omkring henne, men att försöka styra och omskapa själva verkligheten är ett projekt som innehåller stora faror och som i slutändan brukar innebära fler nackdelar än fördelar. Verkligheten är allför komplex för att försöka styra med enbart politiska instrument, den kan inte omskapas precis på vilket sätt som helst. Den måste tas hänsyn till.
Visst bör man vara optimist och handla så som man vill att saker och ting borde förhålla sig. Våldtäkter borde i en perfekt värld inte förekomma och man kan också handla på ett sätt som om de inte gjorde det. Men en människa som gör så måste också vara realist och inse att om jag väljer att kasta all försiktighet åt sidan, så kommer antagligen något ont att drabba mig. Det är priset jag är beredd att betala. Ett sådant handlande anstår ett helgon eller en martyr, men bör nog inte praktiseras utan sådana ambitioner.
Det leder fel att säga att ett offer har skuld till att bli utsatt för ett brott. Kan man istället säga att han eller hon har ett ansvar för att inte handla huvudlöst?
Man bör i slutändan inte ta för givet att världen är ond och att alla män är våldtäktsmän men man bör inte heller ta för givet att världen är god och att man ska lita på alla människor. Det som ligger där emellan kallas verkligheten.
Fast det låter lite som något som alla kan skriva under på och är därför kanske ett meningslöst påstående?
Min egen åsikt är att det är förfärligt att kvinnor blir våldtagna.
Inga kvinnor förtjänar att bli våldtagna.
Kvinnor har ingen skuld till att de blir våldtagna.
Synen på kvinnor hos män kan förbättras och vi kan på så sätt få färre våldtäkter.
Samtidigt så är det min åsikt att våldtäkter också är biologiskt betingade, inte enbart socialt. Oavsett samhällsystem får vi dras med att våldtäkter och våld mot kvinnor förekommer, allt annat är farliga utopier.
Eftersom så är fallet måste det alltid finnas ett personligt ansvar hos individen att undvika att bli ett brottsoffer. Ger det inte färre brottsoffer, så har det i alla fall konsekvenser på individplanet.
Väl skrivet, jag håller med om att individen rimligen inte kan agera som om han/hon levde i en utopisk värld. Det får en hel del dåliga konsekvenser.
Samtidigt anser jag att M Canadians argumentation är principiellt den rätta.
Problemet som existerar idag är just det att ett moraliskt och juridiskt ansvar läggs på kvinnor som utgått från att män är ok människor. För att du ska anses ha blivit våldtagen får du alltså inte ha agerat för naivt.
I synnerhet får du inte ha velat ha sex och sedan ändrat dig.
Jag anser att:
- det är inte en 16-årig killes fel att han blivit misshandlad för att han uppehöll sig i närheten av bajens stamhak och hade en AIK-halsduk på sig.
- Det är inte butiksägarens fel att han blir rånad för att han har massor av lättsålt guld på hyllorna.
- Det är inte mitt fel att min bil blir stulen för att den är dyr och inte står i inomhusgarage.
Däremot är det bra att lära sig om riskvärdering både för att slippa bli våldtagen, misshandlad, bestulen, ramla ned för ett berg, krocka osv.
Personligen så har jag många gånger gjort saker som innebär ökad risk att få spö. Ibland för att jag inte vetat om den ökade risken, ibland för att jag bara tyckt att folk verkade ha så trevligt, inga aggrovibbar i luften.
Faktum är att jag har blivit rånad, två gånger, då jag var yngre. Jag kan tycka att det var naivt att promenera hem ensam från efterfest i Nice men jag har aldrig tänkt att det var mitt fel eller att jag omedvetet ville bli rånad.