Hur blir man lycklig i dagens världsordning?

jag har kommit fram till att man får helt enkelt inse att världen är skit.. mår helt ok med det. man kan inte haka upp sig på saker som man inte har så stor chans att påverka.

Ja mänskligheten förbrukar jordens resurser i mycket högre fart än vad som återskapas. Vi lever i ett konsumtionssamhälle där produktion och konsumtion är det allra viktigaste. Samhället och massmedia stereotypiserar människor samt framhäver en bild som säger att materiell rikedom är vägen till lycka. Men detta ger ingen djupare eller långvarig lycka. Det är inte så konstigt att psykiska problem och depression med mera är så vanligt. Problemet är att hela det ekonomiska systemet bygger på just produktion och konsumtion. Om mänskligheten fortsätter i den här riktningen kommer systemet snart att krascha. Den som är beroende av den nuvarande standarden av materiell rikedom för att vara lycklig kommer nog att bli ganska deprimerad i framtiden.

Mitt enda tips är att blunda för alla problem, du kan ändå inte göra nåt åt dem. Gå ut i skogen och plocka svamp, jaga eller bara njut. Inga problem angående världskrig, svält eller katastrofer. Titta på rådjuret som tar hand om sina kid och lever på ett helt naturligt sätt, som de var skapade att leva. Då inser du även hur sjukt det är att vi människor sitter inne större delen av dagen och jobbar, utan att bli lyckligare av det.
Kanske lite långt men det här är iallafall hur jag klarar av vardagen. Man blir rädd för vad människan är kapabel till (att döda ett annat levande djur ser jag som högst naturligt då det är så det fungerar)

Ibland känns det hopplöst, men samtidigt som världen är på väg åt helvete kan man också se tecken på att den är påväg åt rätt håll! Samtidigt som fler människor slutar tänka och bara lever på i denna fake-värld, är det fler människor som reser, flyttar på sig, hittar sanningen. Och med internet blir det också svårt att ljuga för folk i längden.

Folk måste se saker ur ett större perspektiv. Man kan ju börja med att kolla på jorden t.ex. Tittar man på jorden från rymden ser man inga landsgränser och då kan man dra slutsatsen att länder inte finns, och så kan man ta det vidare därifrån och lista ut hur mycket i världen idag och i mänsklighetens historia som är uppbyggt på lögner och missförstånd.

Detta är inte ens några åsikter utan SANNINGEN.

Det bästa man kan göra är att tända en holk och hoppas på bättre tider

Jag är glad att jag inte levde i Sovjet på 20talet. Vissa bonde familjer blev galna av hunger så att dom offrade familjemedlemmar för att lindra hungern. Familje cannibalism med andra ord.
Visst är det lite deprimerande att höra alla domedagsprofeter och alla politiker som vill offra människor på grund av alla möjliga konstruerade hot. Men man kan alltid stänga av tven och göra något som gör dig glad. Kanske köpa en pitsa av närmaste turk.

Man lever lyckligt genom att finna kärlek, lycklig kärlek, genom att ha äkta vänner, som står upp för en, och har man oturen att inte hitta dessa så har jag svårt att svara på vad som kommer få dig att inte bli socialt nerbruten. Vi är beroende av socialt umgänge och det är de som får dig att må bra. Sedan ska du dedikera dig till det du gillar och alltid försöka nå ens mål. Man ska inte spela en roll man inte platsar till, för det brukar sluta dåligt..

Borskämda snorungar och välfärdsnarkomaner kan nog inte vara lyckliga trots att vi har det bättre än någonsin i historien. Medellivslängden har aldrig varit högre. Barnadödligheten har aldrig varit lägre. Fler sjukdomar har aldrig kunnat botas. Andelen fattiga har aldrig varit lägre. Vi har aldrig behövt arbeta så lite per dag, och aldrig haft det så bra materiellt. Vi kan resa snabbare, billigare och miljövänligare än någonsin. Vi kan hämta allt vi behöver för att överleva i en butik efter bara en kort stunds arbete i ett varmt kontor eller en ren fabrik. Vi kan kommunicera nästan gratis med hela världen och har tillgång till enorma mängder kunskap och information via internet.

Kunde man vara lycklig i gårdagens samhälle? Barnen dog ofta före ett års ålder. Mödrar dog inte sällan i barnsäng. De som överlevde barndomen kroknade i leråkern före femtio och dog sedan i någon lungsjukdom. Blir man lycklig av död, sjukdom, fattigdom och allmän misär? Det är nämligen vad historien kan erbjuda i jämförelse med det som hänt under bara de sista 50-150 åren.

Vad får man för samhälle om man gör så? Semesterdagar som på 1910-talet? Spädbarnsdödlighet som på 1700-talet?

Bättre tider har vi hela tiden fått genom att skapa värden och göra det på smartare sätt från dag till dag. Rök gärna en holk för inspirationens skull eller för att vila eller fira, men om du vill ha förändring måste du nog börja hjälpa till själv.

Om alla rökte spliffs när dom kände för det, fick man nog ett samhälle som inte tog sej självt alltför seriöst, och som lärde sej att uppskatta livet, och inte bara pengar.

Angående förändring, sa Gandhi följande: "Be the change you want to see in the world."

Här är en utveckling av det tänket:

http://users.aristotle.net/~diogenes/worthles.htm
http://users.aristotle.net/~diogenes/insane.htm

Ciao

Kan vi inte ändra rubriken till det mer grundläggande Kan man bli lycklig i dagens världsordning?

Då kan vi ju bara svara: nej.

Men jag antar att man måste skilja på olika former av lycka som gör att man kan skilja på "falsk" lycka (exempelvis lycka av rus) och "sann" lycka.

Men eftersom dessa kategorier är problematiska så slår jag ett slag för "objektiv" och "subjektiv" lycka. Nu kommer folk att svara att det är människor som måste känna lycka och därför kan det inte finnas någon objektiv lycka - men de har fel. Anledningen är att lycka inte får bli ett så tomt begrepp att var och en kan få fylla det med sin egen uppfattning. Att var och en är sin egen lyckas smed är skitsnack.

Sedan följer två frågor: 1. bör man som samhälle eftersträva lycka, exempelvis som utilitaristerna gör? och; 2. varför är lycka eftersträvansvärt?

Vi vet sällan vad som gör oss lyckliga. Jag kom bara att tänka på den fina stalinistiska devisen som satt uppsatt i hotellrum i Sovjet: "med järnhand jagar vi mäsnkligheten mot lycka".

Det är en sådan uppfattning jag tror att man måste ha. Då kan vi sopa alla individualteoretiker av liberal modell från bordet och återgå till mer klassiska ideal där lycka och det goda livet är förnuftsstyrt och inte känslostyrt. Ty ingen kan väl komma och säga att den skeva värld vi idag lever i är förnufsstyrd eller speciellt lyckad (lycklig)?

Att folk är bortskämda är sant däremot borde de knappast vara tacksamma heller. De har förlorat en meningsfull syn på världen som du inte kan finna i det materiella eftersom meningsfullhet handlar om förståelse.


Man blir lycklig av att veta att det man gör är rätt. Lycka är aldrig något du kan destillera fram i ett laboratorium. Man måste ha en meningsfull syn på världen för att det ska fungera.

Idag blir vi intalade att vad som helst är möjligt bara man försöker. Det är lögn. Allt är inte möjligt. Däremot är det möjligt att axla sin roll i det hela, att göra vad man kan med sin lott, att ta sitt ansvar.

Ekosytem är det varpå allt vilar detta borde prioriteras allra högst av maktens män. Problemet är att maktens män är väldigt impotenta. De har konstiga ideal om frihet och fred när de egentligen borde vara mäktiga förvaltare.