Ursprungligen postat av Sputniko
Hejsan. Läs gärna, behöver råd.
Jag vet snart inte vad jag ska göra längre. Jag känner mig bara så jävla tom innuti, har gjort det sedan jag var 13-14 år, är snart 20 år nu. Det är något som saknas hela tiden, vet inte vad. Det ligger i bakhuvudet och bankar, styr mig, kontrollerar mig. Ungefär som ett pussel där en bit saknas, jag saknar någonting. Vet inte vad, har alltid känt det. Tomhetskänslan har i princip tagit över mig helt nu, är inte deprimerad, känner nästan ingenting. När jag var i yngre tonåren så brukade jag gå ut och döda djur för att bli av med tomhetskänslan, gör fortfarande det ibland på sommaren, nu är det inga ute. När jag var mindre tog jag på mig mina latexhandskar, tog med ett par skalpeller och dödade. Katter, sköt fåglar osv, allt för jag hade tråkigt.
Har aldrig riktigt haft något riktigt socialt umgänge, jag är däremot jävligt bra på att vara trevlig samt social. Folk som ser mig tycker alltid jag är en så trevlig och alert person, men ack. Jag hatar det sociala spelet mer en allt annat, trots att jag är så bra på det. Jag genomskådar hela mönstret direkt känns det som, så jag får fejka alla mina känslor, skratta, le, vara trevlig. Men jag hatar det, vill bara kräkas. Hatar verkligen folk, blir så fruktansvärt äcklad av alla jävla parasiter som finns överallt, känner mig helt nersmutsad. På bussen, på gatan, dom finns överallt. Jag vill bara ta upp ett vapen och skjuta huvudet av alla, men så dum är jag inte. Jag behärskar mig helt enkelt.
Men nu har det gått riktigt jävla långt, inatt insåg jag det. På mina dagar sitter jag vid datorn, enbart med mitt förvridna splittrade psyke, jag och mitt psyke. Letar efter någon som jag, men vet att jag inte kommer hitta någon. Redan i mina yngre tonår så kände jag så här, vissa genomskådade det och tyckte "det var något konstigt" med mig. Dessa personer stötte jag genast bort. Alla som kommer för nära in på mitt liv stöter jag bort.
Sitter hemma med papper, pärmar och dylikt på väggar och skrivbord. Inte vilka papper som helst, seriösa mordplaner på anhöriga, har kartlagt folks vardag, deras rutiner, tider, förhållanden, vilka tider dom går ut osv. Är beredd att mörda, jag måste bli av med tomhetskänslan, måste bli av med allting.
Jag är alltid ensammen, jag har vänner att ringa till, men jag vill inte umgås, har aldrig riktigt velat. Alltid hatat det helt enkelt.
Aldrig i hela mitt liv har jag pratat med någon, alltid hållt det dolt, detta är första gången. Har suttit och funderat på om det verkligen är vettigt att skriva detta, ni får hata mig, ni får tycka illa om mig.
Jag kommer dö så här, jag och mitt ensamma psyke, som enbart har mord, hat och sadism i tankarna. Vet inte vart jag har mig själv längre, känns som min onda sida kommer ta över mig helt jävligt snart, hela jag är splittrad. Sitter och skakar, bara stirrar och har tomhetskänslan sköljande över mig, som ger mig impulser om mord. Jag menar, jag har ju mordplanerna, bara välja vilken som helst, dra på mig handskarna, har förberett allting.
Snälla, vad i helskotta ska jag göra?
