Känner mig så fruktansvärt tom

Har aldrig någonsin känt kärlek till något eller något förutom min andra sida. Jag har försökt så mycket olika strategier för att känna mig mera levande så jag knappt kan räkna dom. Umgås, träna, promenera, försökt med förhållanden, har även tagit droger under en period förut för att se om det hjälpte. Vilket det inte gjorde. Det enda som hjälpt är som sagt mina små stunder med blod. Men jag mår inte dåligt på något sätt av detta, alltså. Jag känner mig inte "nere" eller något, utan som sagt tom. Jag kan uppleva det som jobbigt någon gång ibland att inte kunna känna något "på riktigt", så varför ska jag då söka hjälp undrar jag.

TS, kan allmänt säga att det första du skall göra är att ta kontakt med psykiatrin. Att ställa en diagnos över nätet är omöjligt för en proffesionell, och att människor på FB skulle kunna bringa reda i dina tankar är inte möjligt. Istället bör du söka rådgivning och förklara att du har långt gångna planer på mord och våld. Du kommer få hjälp och något kan göras, förmodligen med medicinering i kombination med talterapi. Dina föreställningar om hur man "bör" känna kan också vara felaktiga. Sök hjälp, lycka till!

Och nej.. du skall INTE gå ut och döda mässa människor. Det kommer inte hjälpa. Det kommer öka tomheten och känslan av att "något fattas", samtidigt som ditt liv kommer bli ett helvete och du kommer bli frihetsberövad. Gör inte det.

En sak är klart. Du har alvarliga problem. Eftersom att du har haft denna tomhetskänsla så länge verkar den inte gå över. Tycker du skall söka hjälp för hur mycket du än försöker kommer det inte bli bättre om du vandrar helt själv. Du påminner mycket om en fiktiv person som heter Dexter Morgan, jag rekomenderar dig att se serien Dexter eller läsa boken då du säger att du vill hitta någon som du.

Om du nu absolut inte vill söka vård och om du inte kan hålla tillbaka "det mörka" så är mitt tips att du iallafall riktar ditt hat. Eftersom att du redan är tom har du inget att förlora. Du kan göra stora samhällstjänster genom att "städa upp" de som förpestar livet för andra. Du kan se till så att våldtäcktsmän, pedofiler och mördare försvinner en efter en.

Jag brukar ofta fantisera om hur jag tar lagen i egna händer. "tyvärr" så har jag ett samvete och kan inte göra detta. Men du har en styrka. Din tomhet.
Du skall dock inte mörda någon oskyldig, då jag absolut tror att det kommer få dig att känna dig ännu mer tom.

Det kan inte vara så att TS redan gjort det och baserar sin berättelse på den/dem?
Fick nästan den känslan.

Annars så borde det bästa alternativet vara professionell hjälp.

Dexter? Hmm.. Är det en gammal serie, eller går den på tv? Heter bara serien Dexter?

I vilket fall, ta lagen i egna händer känns en aningen naivt, och jag kommer knappast lyckas särkilt länge med tanke på att jag har skrivet om mina problem här.

Jag tror du fantiserar ihop allt. Ditt första inlägg om din "tomhet" låter som en tonårings fantasier om en seriemördares känslolov, delvis baserad på sin egen pubertala tonårsensamhet och sitt pubertala "förakt" för vuxenlivet (som egentligen döljer ett desperat trånande och längtan efter kärlek och samhörighet). Du är en pubertetskille som sitter och fantiserar om att du är psykopat - fast du egentligen mycket ofta dras in i känslornas värld.
Ditt senaste inlägg riktigt sprakar av gymnasial gotisk skräckromantik - och jag tror du läst alla böcker av såväl Stephen King som Dean R Koontz, ocn där identifierat dig med någon av deras ensamma antihjältar.

Lycka till, allt blir bättre om några år, serrö. Då har du mognat lite och börjat träffa tjejer och slutat runka så mycket.

Jaså, jag har aldrig sett mig som så värst sjuk, jag har aldrig fantiserat om att jag vill bli en seriemördare. Sen har jag knappt läst en bok i mitt liv förutom när jag gick i skolan. Jag har ett yrke, visst. Jag är ensammen. Som sagt, jag har ingen sexuell lust i princip. Känslor och känslor, givetvis kan jag liksom du blir förbannad ibland, eller bli ledsen om jag skadar mig. Men jag tycker inte du ska uttala dig så mycket angående hur jag är som person, jag har och kommer aldrig försöka fantisera ihop något bild av mig själv som "Mr.Icecold - Psykopat". Jag har känt så här sedan jag var 14 år, i snart 6 år d.v.s. Men jag klandrar dig inte, du får tro vad du vill, och föra dina amatöriska resonnemang hurvida jag känner eller inte. Jag kom inte hit för att få någon häftig "psykopatstämpel" utan att söka råd och vägledning vad jag ska göra.
Tror du inte jag försökt tagit mig samman och intalat mig själv att det bara är fantasier, illusioner eller överdrifter. Så många gåner har jag försökt slagit iväg tankarna och tomheten, trott att det kanske är ganska vanligt att uppleva så. Men icke, nu har jag känt tomheten och frustrationen så pass länge, att jag nu kan verifiera att det inte är någon tillfällig "pubertal genomgång".Jag vet bäst själv hur mitt sinnestillstånd är, och för att vara ärlig bryr jag mig inte ett skvatt vad du tycker om mig.

gör det på en skola nära kead så han stryker med också.

Har nu bestämt mig att inte söka hjälp, men jag får tacka för alla svar, eran tid och samarbete.

Ja, men jag kan bara jämföra med människor som befinner sig till på gränsen till den nihilistiska insikten. Där kan man uppleva en hotande tomhet, ett farligt intet, som man upplever måste aktivt bekämpas.
Men det är först när man accepterat denna realitet som man kan lära sig leva med den och inse att den inte alls behöver vara så farlig.

Så jag anser faktiskt att det går, t.ex. via KBT-tekniker att lära sig fungera trots tomhetskänslor. Men det kan du bara göra via professionell terapi.

Fast att få hjärnsläpp och sätta igång och mörda människor är helt kontraproduktivt. Det garanterar att du blir inlåst på psyket på en obestämd (kanske t.om. livslång) framtid. Inte det minsta trevligt för någon.

Det är helt enkelt ett funktionshinder du har, sök rätt hjälp, ta tag i det så kan du se att det går att övervinna.

Varför säger ni att han kommer sitta inlåst om han mördar någon? Om man tar sin tid och inte är dum så borde det inte vara så svårt att komma undan med några mord.