Vad är en "medgångssupporter"?

Ja, det slängs ju ofta med begreppet "medgångssupporter" i diverse olika diskussioner, men vad är det egentligen? Vad definierar en "medgångssupporter"?

Beror det på vilka matcher supportern går på?

• Är det en supporter som främst går på matcher laget förväntas vinna?
• Är det en supporter som främst går på matcher efter det att laget vunnit tidigare matcher?
• Är det en supporter som främst går på matcher som är derbyn/rivaliteter?
• Är det en supporter som främst går på matcher som är av avgörande karaktär?

Beror det på hur supportern blev supporter?

• Är det en supporter som valde ett lag som det gick bra för för tillfället?
• Är det en supporter som valde ett lag som det gått bra för tidigare?

Beror det på hur supportern reagerar på motgångar?

• Är det en supporter som stöttar sitt lag när det går dåligt?
• Är det en supporter som buar ut sitt lag när det går dåligt?
• Är det en supporter som slutar gå på matcher när det går dåligt?

Beror det på hur aktiv supportern är i sitt supporterskap?

• Är det en supporter som inte ser alla allsvenska hemmamatcher?
• Är det en supporter som inte ser alla tävlingshemmamatcher?
• Är det en supporter som inte åker på allsvenska bortamatcher?
• Är det en supporter som inte ser på träningsmatcher?

Eller är det något annat?

• Är det en supporter som byter lag när det går dåligt?
• Är det en supporter som inte engagerar sig mer än på matchen?

Är det en speciell kombination av ovanstående, eller något annat som jag inte nämnt?

Som ett exempel kan vi IFK:s guldmatch i höstas. Det var många (och då menar jag många) Blåvita i exil som tog sig ner till Göteborg fastän de kanske inte sett en match på hela säsongen. Bland annat åkte en farsa med son ned från Piteå enbart för den matchen. Han var Blåvit sedan länge, hade följt laget på alla möjliga sätt ett antal år men hade förmodligen inte sett en match på plats på flera säsonger. Är han en medgångssupporter?


Jag vill inte ha någon diskussion kring vilka lag ni tycker har flest "medgångssupportrar", jag vill höra hur ni definierar vilka som är "medgångssupportrar".

/feldgrau

Jag har följande definition. En medgångssupporter är en person som inte har tillräckligt djup kärlek till ett lag. Om det börjar gå bra i serien går de på alla matcher och spelarna är gudar. Skulle det börja gå sämre väljer personen inte att gå matcherna för att stötta laget. Istället sitter personen någon annanstas och klagar över usla laget är. Jag hoppas du förstår något av mitt dravel.
Egentligen tycker inte jag han från Piteå är någon medgångssupporter. Han har jiu mycket svårare att åka på alla matcher. Om han ändå följer laget på sitt sätt exempelvis TV är ju det OK.Det rör sig trots allt om säkert 115-125 mil enkel resa. Inte skulle jag åkt 240 mil för att titta på en risig match mot Trelleborg, om inte de inte hade hade funiits en chans för guld.

En medgångssupporter är en som bestämmer sig för att följa
ett lag (live eller via tv) beroende på att det har varit framgångsrikt
den senaste tiden.

Alternativt att man när guldet s.a.s är klart visar färg. Med det menar
jag att man inte på hela säsongen har visat något intresse men i slutet
på den samma blir hardcorefan.

För mig är en klassisk medgångssupporter någon som inte säger sig bry sig om "hemmalaget" när det går dåligt, och sen när laget börjat vinna helt plötsligt börjar gå på matcherna med en och prata som om dom alltid har hejjat på laget.

Fast det tycker jag faller på att det finns massvis med supportrar som en gång i tiden "valde" ett lag som det gick bra för, men som sedan har fastnat och är lika "hardcore" som vilken annan supporter som helst.

/feldgrau

Jo, men det är en annan sak. Jag menar mer dom som t.e.x blev
Elfsborgare för ett tag sedan i vuxen ålder.

Men det är en svår gräns att dra. Själv gick jag på min första MFF match 1987. Kan jag kallas för medgångssupporter eftersom jag började gå på matcherna när laget "dominerade" i Sverige?

edit: jag förstår ironin med tanke på att IFK vann Allsvenskan det året, men ni fattar vad jag menar? MFF hade en glansperiod där 85-89 när de vann serien.

Klart det är svårt. Men har du följt samma lag i 20 år är du knappast
medgångare. Hade du varit relativt ointresserad av fotboll t.o.m nu
och blivit Blåvit kan man anta att du var en s.k medgångare.

Nej, men däremot tröttnade jag på MFF förra och förrförra säsongen eftersom laget hade ett köpelag - starkast ekonomi, och spelade skitfotboll. Gick nog inte på alla hemmamatcherna 2006-2007, och det är här jag har anklagats för att vara medgångssupporter, eftersom jag tröttnade på MFF under denna period.

Dock måste jag förklara mig själv. Jag är lite av en lokalpatriot - och MFF känns inte som laget i mitt hjärta när alla spelare är 25+ fullblodsproffs som kommer från jordens alla hörn. Att laget med alla dessa gamla proffs sedan presterar det urusla spel som de hade, gjorde att jag inte orkade gå längre.

bara hela affären med Jon Jönnson (som var en av de få skåningarna i laget) gjorde att jag bojkottade någon match.

Hade laget dock bestått av spelare som kom max 60 km från Malmö så hade jag inte blivit besviken över ens en degradering så länge alla hade gett allt.

Men i mångas ögon är man en medgångssupporter för att man inte orkar kolla på ett lag där knappt någon av spelarna kommer från staden, de flesta är dyra fullblodsproffs som inte ens vill svettas, och de egna talangerna aldrig får chansen utan lånas ut direkt till andra klubbar.

jag kan nog ses lite som en medgångssupporter. Jag älskar fotboll men älskar inget lag, tycker dock om och hejar på de lag som jag tycker spelar bäst fotboll. Tidigare när real madrid spelade fin fotboll hejade jag på dem, de senare åren har barcas fotboll tilltalat mig mer och nu håller jag på dem.

Kommer aldrig förstå supportar som hejar på sitt lag även om de spelar värdelöst under lång tid, det är ju fotbollen som är det fina, det är därför man tittar, man vill se bra spel. Äkta supportar är nog mer ute efter gemenskapen. Eller så är det jag som inte har nån själ

Att älska en klubb är lite som att älska ett företag, det finns ju t.ex. bilfanatiker som är helt sålda på ett märka "BMW är bäst, bäst teknik, bäst känsla" osv, men det finns faktiskt andra bra märken också.

För mig är en medgångare, precis som tidigare skribenter påpekat, en supporter som enbart supportar laget när det går bra. Om/när det börjar gå knackigt, ja då slutar man helt att bry sig om laget och tar istället sin tillflykt till Premier League eller någon annan form av europeisk toppfotboll. Sen när det väl/om det börjar gå bra igen då är denne helt plötsligt jätteinsatt och älskar allt som laget gör.


Inte enligt mig. Här har ni en Blåvit i exil, jag har runt 100 mil ToR till Göteborg och den enda hemmamatchen jag såg förra året var just Trelleborg hemma. Jag är dock Ängel sedan födseln och kommer så vara tills det att mitt hjärta kroknar, jag älskar verkligen IFK Göteborg. Det gör ont varje gång Blåvitt lirar och jag inte kan vara på plats, vilket tyvärr är allt för ofta.

Summa sumarum; En riktig supporter är en som följer laget i sitt hjärta på bästa möjliga sätt efter sina egna förutsättningar. Man håller på laget i vått och torrt.


* Fan detta vart nog rätt luddigt, någon kanske förstår vad jag menar.

För mig finns det två typer av medgångare:

1) Den oseriösa medgångaren
2) Den seriösa medgångaren

1) Den oseriösa medgångaren hittar man oftast i yngre åldrar, och den är mest framträdande hos killar med ADHD.
Den oseriösa medgångaren går aldrig kontinuerligt på matcher och när det väl sker (max 2-3 gånger per säsong, självklart på toppmöten) så är han i regel alltid en riktigt julgran. Han pryder sig inte med dessa attiraljer i ren kärlek utan främst för att förmedla, till alla i hans närhet, vilken hängiven supporter han faktiskt är.
Det som är i yttersta vikt för dessa är inte att följa laget, utan att kunna skryta om sitt lag för alla andra.
Han ska alltid göra sig hörd.
Argumenten är oftast grunda som vattenpölar.
Men, allt detta kan vända snabbt.

När vinden vänder så är det inte like roligt helt plötsligt. Dem andra barnen retas och den oseriösa medgångaren vill inte framstå som en loser - vilket han själv tror att ha ngör om han förknippas med lag som inte når 100% framgång, alltid, oavsett.
I motgångar så trycks flaggor, halsdukar, vimplar, matchtröjor och chockladmuggar långt in i garderoben, där solen inte når dem.
Den oseriösa medgångaren ligger i motgång väldigt lågt. Oftast växlar intresset till en annan sport. Det är mer aktuellt. Diskussioner om forna favoritlaget undviks liksom andra releterade diskussioner som kan tänkas föras på skolgården.

Men detta bryter inte ner den oseriösa medgångaren allt för hårt eftersom han lyckligtvis inte engagerat sig emotionellt. Detta gör att han tillskillnad från sina forna medsupportrar kan studsa tillbaka förhållandevis snabbt och anamma ett nytt supporterskap, gärna i en annan liga, till ett annat topplag.
Och sedan börjar karusellen om.

2) Den seriösa medgångaren är oftast äldre. Han går på matcherna - men bara om laget uppfyller hans kriterier.
Laget ska spela bra, laget ska spela attraktivt, spelarna ska varva tekniska nummer med grovjobb och resultaten ska självklart sitta.
Uppfylls inte dessa krav så är det plötligt inte lika intressant med fotboll längre. Detta beror på flera olika orsaker. Jobb, ungar, dagis, kvällsmat, ändtarmscancer m.m.
Hittar man inget att skylla ifrån sig på så vänder den seriösa medgångaren sig oftast till argument som "Jamen va fan ska jag betala si och så mycket när dom inte ens kan slå en pass på en halvmeter" eller "dem är så jäkla dåliga nu" osv.
Notera även den seriösa medgångarens användning av "vi" och "dem".
När det går bra så är den seriösa medgångaren en självklar del av framgången, och i synnerhet, laget. "Vi vann idag" "Vi är så jäkla duktiga nu" eller "fyfan va bra vi lira idag".
Även användningen av ordet "gubbar" förekommer oftast. Eller "grabbar" för att ytterligare förstärka gemenskapen.


Anledningarna till varför man blir medgång är oklart. Ibland kan det handla om att vilja hävda sig socialt och kunna backa upp det med att man faktiskt håller på det bästa laget. Man kan även bara handla om att vara bekväm och gå när det är som roligast att titta. Det kan även vara så att man använder ett supporterskap som ett sätt att definiera sin egen stil. Djurgården är ett ypperligt exempel på detta då anses oftast vara en inrättad sanning bland obildade att rika östermalmare håller på Djurgården. detta används då som ytterligare komplement till kotlettfrillan och dyra skärpet.