Skatteparadis - bevisfrågor - bevisbördans placering mm

Ett förslag:
Jag vet inte om www.SE46.se säljer sina produkter till privatpersoner men om de gör det skulle det nog vara väldigt bra.

Antivirus är alldeles för taffligt (imho). Antivirusföretagen hänger helt enkelt inte med i svängarna. Det kommer för mycket nytt och vid riktad attack av en institutionell motståndare så skulle jag vilja påstå att man inte har en chans att upptäcka virus (alltså i den bemärkelse som närvaron av ett antivirus antyder).

SE46 är en Whitlistlösning vilket innebär att endast känd och godkänd kod får/kan exekveras i datorn. På så sätt kan inte datorn komprometteras av virus/trojan eller motsvarande. Sasser eller något sådant (knäppt anrop till legitim process som får datorn att välta får brandväggen ta hand om).

Notera: Detta säger jag inte för att dryga mig mot antivirus. Det fyller in funktion osv etc. Men i det här sammanhanget skulle jag hellre använda SE46 än antivirus.

Grundrekommendationen om diskkryptering är mycket bra (både McAfee, fd Safeboot och Checkpoints lösningar går att köpa som privatperson, TrueCrypt (GNU) funkar för den kanske aningen mer tekniskt intresserade.

Grundrekommendationen om regler för användning låter också mycket sund. Nuförtiden surfas det mesta eländet hem.

I senaste nyhetsbrevet från Öhrlings PWC:s skatt tas frågan upp, se http://ohrling.webhotel.qd.se/Agarle...er-utdelning-/

Skatteverket driver ett ”Holdingbolagsprojekt” avseende svenskar som äger utländska holdingbolag. Syftet med projektet är bl. a. att pröva under vilka förutsättningar som transaktioner, betecknade som lån, i själva verket är att anse som utdelning - en utdelning som beskattas med ca 57 %. Ett antal länsrättsdomar har avgjorts där domstolen delar Skatteverkets uppfattning avseende den verkliga innebörden av transaktionerna och betraktar lånen som utdelning.

Konsultupplägg via Belgien
Ett av avgörandena avsåg en man som äger ett belgiskt bolag som äger svenska dotterbolag, vilka i sin tur äger andelar i ett svenskt kommanditbolag. Pengar har förts över från det belgiska bolaget till mannen. Överföringarna har betecknats som lån. Skatteverket anförde att överföringarna kommer från utdelningar från dotterbolagen som i sin tur har möjliggjorts genom vinster genom innehavet i kommanditbolaget. Enligt Skatteverket har mannen, som är verksam och anställd i kommanditbolaget, haft stor betydelse för vinstgenereringen i kommanditbolaget. Mannen beskattades för överföringarna som utdelning med tillämpning av de s.k. fåmansföretagsreglerna.
Länsrätten håller med Skatteverket. Eftersom mannen inte har lämnat upplysningar i sin deklaration har han lämnat oriktig uppgift som utgör grund för eftertaxering och skattetillägg.

Detta avgörande är ett av flera som har avgjorts till följd av Skatteverkets holdingbolagsprojekt.


Kommentar från Öhrlings PWC:s skattejurister

Ett (förbjudet) lån som en svensk aktieägare erhåller från ett svenskt aktiebolag beskattas enligt huvudregeln som löneinkomst. Den svenska skatteregeln gäller endast lån från svenska aktiebolag varför det formellt är möjligt att låna från ett utländskt bolag som aktieägaren äger. Skatteverkets uppfattning är att man i vissa fall kan ”se igenom” lånet från det utländska bolaget och beskatta ett lån såsom utdelning.

En gemensam nämnare i de aktuella fallen är att det utländska bolagets enda verksamhet är att äga det svenska rörelsebolaget och mottaga utdelningar som sedan lånas ut till den svenska ägaren. Som grund för att bortse från lånet (och det utländska bolaget) har anförts att eftersom det inte finns ett reellt tvåpartsförhållande mellan ägaren och det utländska bolaget finns möjlighet att erhålla lånevillkor som inte är marknadsmässiga avseende ränta, amortering och säkerhet. Det utländska bolaget är i många fall ett s.k. brevlådeföretag utan egen verksamhet. I de länsrättsavgöranden som finns har domstolen bortsett från det utländska bolaget. I vissa fall har det funnits brister i formalia t.ex. brister i upprättade handlingar och ibland har räntebetalning och amortering inte skett i enlighet med låneavtalet.

Regeringsrätten har i mål 54-05 den 8 december 2008 prövat ett ärende där en person har sålt aktier via ett av honom ägt belgiskt bolag till en extern förvärvare. Domstolen fann där inte anledning att ”se igenom” det belgiska bolaget.

Länsrättens i Stockholms län domar den 7 januari 2008, mål nr 9983-9985-07, 9914-07, 9917-07, 9919-07, 16110-07, 16118-07, 16120-07, 16123-07-16125-07

...........................................

Mål nr 9983--9985-07; advokaten Börje Leidhammar är ombud:
- Erik Olsson driver fastighetsförmedling i Sverige. Han startar ett bolag i Holland via First Alliance Trust; han blir 100 % ägare till bolaget med företrädare från trusten i styrelsen;
- Holländska bolaget köper det svenska AB, AB ger utdelning till det holländska bolaget som sedan lånar ut pengarna till Erik Olsson:_
- länsrätten gör genomsyn bl.a. lånet har ingen säkerhet, inga räntor eller amorteringar har gjorts, holländska bolaget har ingen annan verksamhet samt styrelsen utgörs av konsulter som enbart sysslar med offshoreupplägg:
se vidare http://ohrling.webhotel.qd.se/upload/9983-9985-07.pdf

Mål nr 9914, 9917, 9919--07; skattejuristen Peter Nilsson på Advice är ombud:
- Ulf Enander driver reklambyrå i KB. Han startar ett bolag i Belgien via Corporate Service Belgium som även tillhandahåller styrelse;
- Bolaget i Belgien förvärvar det rörelsedrivandet AB som äger andel i svenskt KB;
- utdelning går från Sverige till Belgien och det Belgiska bolaget lånar tillbaka pengarna till Ulf Enander;
- detta sker utan säkerhet, ingen ränta eller amortering görs samt faktum att det Belgiska bolagets har bara den verksamheten tillsammans med styrelsen dvs ett brevlådeföretag - länsrätten gör genomsyn:
se http://ohrling.webhotel.qd.se/upload..._9919-07_0.pdf

Mål nr 16110-07, 16118-07, 16120-07, 16123-07-16125-07; ombud är Carl Jonas Agrén på Svalner Skatt är ombud;
- Michael Werner och Håkan tranvik driver tillsammans ett mediaföretag, var och en startar ett Belgiskt bolag via LWM i Luxemburg som även tillhandahåller styrelsen, bolaget har endast en uppgift - äga svenskt rörelsedrivande aktiebolag och därefter slussa lån;
- här har man lagt in ett KB mellan det Belgiska bolaget och privatpersonerna Michael resp Håkan;
- länsrätten gör genomsyn med samma motivering som ovan; syftet är enbart att förfoga över resultatet i det rörelsedrivande AB och lånetransaktionerna är annan innebörd pga ingen säkerhet, ränta eller amortering har betalts.

Synpunkter på domarna:
- använd inga professionella styrelseledamöter som leder tankarna till "skatteupplägg"
- om lån skall göras sanolikt så skall även ev säkerhet ställas t.ex. borgen, ränta och amortering skall betalas (här har det angetts i avtalen men aldrig följts);
- bra om bolagen även kan vissa annan verksamhet t.ex. kan man dela offshore eller holdingbolag med flera
- i dessa fall ville man styra betalningarna till Holland och Belgien för betalningar ditt inte var kontrollvärda i jämförelse med t.ex. Panama; frågan är om det varit någon skillnad?
- förstår inte varför man använder "ombud" bara att ha ett ombud där domstolen vet att vederbörande måste betala 3000 kr/h utgör väl ingen grund för "rent mjöl i påsen". Enligt min mening är det bättre att ombuden spökskriver och vid förhandlingen så har man ombud som offentlig förpackar och strukturerar upp målet för länsrätten

Hur är det med sponsors pengar då, är det skattepliktigt? Om ett svenskt/utlänskt företag ger en idrott/sport-utövare 200.000 kr i sponsring, måste denne skatta för det?

Du måste skatta för dina inäkter - sponsorintäkter - vilket gör att många aktiva skriver sig utomlands där dessa intäkter är skattefria. För givaren eller sponsorn så är det ofta svårt att få igenom sponsoring dvs företaget får inte avdrag. I princip måste bolaget bevisa vilket värde exponering motsvarar för att få avdrag t.ex. jämföra med annonsering. Om företaget sponsrar ett dambasketlag så skulle man kunna se hur många gånger basketlaget förekommit på bild i tidningen, omtalats med sponsorns namn, hur man synts i deras sammanhang t.ex. vid matcher (hur många besökare) etc. Gränserna för sponsring finns i RÅ 2000 ref 31 och för aktiva skulle jag rekommendera http://gupea.ub.gu.se/dspace/bitstre...03/1/20069.pdf

Om vi utgår från fallen nedan så är problemet FÅAB-ägaren och om vi istället skulle sätta någon "annan" som ägare ändras förutsättningarna?

Ex: Erik Olsson är anställd som fastighetsmäklare i svenskt AB. Det belgiska BV äger bolaget och en annan Mr X äger det belgiska BV. Utdelning slussas till det belgiska BV - ok. Pengarna lånas ut till Erik Olsson till marknadsmässig ränta. Han ställer säkerhet för lånet och lånet är amorteringsfritt de första fem åren. Han erlägger ränta kvartalsvis - räntan är avdragsgill i hans inkomstdeklaration. Detta leder till följande:
- reglerna om faktisk företrädare för bolag träder bara in vid företrädareansvar enligt skattebetalningslagen eller vid brottslig verksamhet;
- därmed är Erik Olsson inte att anse som faktisk företrädare i samband med frågan om utdelning eller ränta;
- vid skatterevision där man får rättshjälp av de belgiska skattemyndigheterna konstateras att BV ägs av Mr X och att bolaget endast har en verksamhet dvs ta emot utdelning och låna ut pengarna till Erik Olsson;
- Mr X skall inte beskattas då han inte fått några pengar;
- Erik Olsson är ju inte ägare till bolaget och kan således bara ha löneinkomster och frågan är om lånet varit en löneförmån? Mot detta talar det faktum att lånet är till marknadsmässig ränta, ställt mot säkerhet och räntebetalningar görs.

Hur räntan beskattas i Belgien har jag inte koll på men det framgår av skatteavtalet med Belgien och skulle inte ränteinkomsterna vara undantagna från beskattning skulle bolaget kunnat placerats där. Poängen är att utdelningsinkomster kan omvandlas till ränta om det är fråga om ett anställningsförhållande. Nu är det fråga om skatteupplägg och skatteplaneraren har inte funderat över detta. I det tredje fallet med lån till KB:et så finns den skatterisken men den är inte hanterad.

Risken för genomsyn? Finns det risk att man ändå skulle anse Erik Olsson som ägare eller den som väsentligen disponerar över resultatet i det svenska AB? Om han inte ägar bolagen och inte uppträder som avtalspart annat än i sin egenskap som anställd så borde Skatteverket ha bevisbördan för att Erik Olsson skulle anses vara faktisk företrädare. Praxis om faktisk företrädare finns som tidigare nämnts enbart i frågor som rör frågor kring företrädaransvar och det skulle bara vara aktuellt om bolaget brister i skattebetalning eller vid brott.

Vid tillämpningen av reglerna om företrädaransvar har som faktisk företrädare ansetts den som utan att vara formell ställföreträdare har ett bestämmande inflytande över ett företag och ett väsentligt ekonomiskt intresse av dess verksamhet (jfr NJA 1976 B 29, NJA 1979 s. 555 och NJA 1993 s. 740 och RegR 7627-2007 dom 2008-12-01 ). Det innebär att man t.ex. skriver under deklarationer, har fullmakt etc. Företrädaransvaret sträcker sig inte längre än den juridiska personens betalningsskyldighet. Fordran är således avhängig huvudfordringens bestånd och storlek. Om den juridiska personens skatteskuld sätts ned minskar företrädaransvaret i motsvarande mån. Om den juridiska personen har anstånd med betalning kan företrädaransvar inte göras gällande. Ingen ändring är avsedd i dessa delar. I normalfallet bör inte heller företrädaransvar göras gällande om inte den grundläggande skattefordran blivit fastställd genom beslut.

Därmed tror jag inte företrädaransvar och risken för att den faktiska företrädaren skall åka på ansvar för FÅAB-beskattning gällande omvandling av utdelning till lån.

I DI idag - 090209 - skriver tidningen att Lichtenstein har ett avtal med USA där banksekretessen inte gäller för skatteflykt. I annat fall är den enbart undantagen brottsliga bedrägerier. Denna diskussion att lätta på sekretessen förs mellan Lichtenstein och tyska skattemyndigheter mot bakgrund av LGT-skandalen. Generellt så är banksekretessen i praktiken under uppluckring inom OECD-kretsen bl.a. mot bakgrund av penningtvättregler. Även om du har ett offshorebolag som bankkund i en Lichtenstein så måste en "person" finnas som banken känner (finns särskilda formulär - detta är krav för att undvika penningtvätt dvs terroristfinansiering och maffia - som man inte kan runda). Får Skatteverket upp spåret till banken så är risken stor att uppgifterna för eller senare röjs. Även brittiska skattemyndigheter har köpt uppgifter av banker i Genevé och tyska skattemyndigheter sägs anlita privatdeckare som tar foton utanför banker i Zürich - så vissta är myndigheterna offensiva. Det finns alltid bankpersonal som är beredda att sälja uppgifter.

Om du säljer ditt företag för några hundra miljoner och flyttar till London samt sätter upp en stiftelse i Lichtenstein så är det inga problem. Däremot för FÅAB-ägare så är detta ingen lösning.

Lagen omfattar - förutom rådgivning och sådant biträde som i praktiken innefattar rådgivning - även annat yrkesmässigt juridiskt eller ekonomiskt biträde. Biträde föreligger när någon lämnar hjälp till annan i dennes angelägenheter. Begreppet biträde omfattar enbart sådana fall då hjälpen är av betydelse för kunden i dennes relation till andra, t.ex. vid ingående eller fullgörande av avtal, upprättande av ansökningshandlingar eller deklarationer etc. Utanför begreppet faller information som inte lämnas till en specifik person eller lämnas utanför det "yrkesmässiga". Med andra ord är det fritt fram att nyttja yttrandefriheten i detta forum

Fr.o.m. igår kan en fysisk person inte längre ta upp nya lån från sitt utländska bolag utan att drabbas av dryga skattekostnader. Regeringen föreslår nämligen att lånebeloppet ska beskattas. Dessutom föreslås att ränteutgifter på sådana lån inte ska få dras av - oavsett när lånet har tagits upp. Ändringarna berör även aktiebolag som är låntagare.

Aktieägare som är fysiska personer

Ett svenskt aktiebolag får inte, enligt aktiebolagslagen, lämna lån till sin ägare om denne är en fysisk person (s.k. förbjudet lån). Enligt skattelagstiftningen ska lånebeloppet beskattas hos låntagaren om det är fråga om ett förbjudet lån. Reglerna omfattar dock inte lån från utländska bolag.

Skatteverket har gjort en kartläggning som visar att miljardbelopp har lånats ut från utländska företag. Verket konstaterar att lånen har kunnat användas för t.ex. privat konsumtion. Regeringens lagförslag har sin grund i "behovet av att förhindra i dagsläget vanligt förekommande skatteplanering". Regeringen anser att lånetransaktioner från utländska bolag ska hanteras på motsvarande sätt som lånetransaktioner från svenska bolag. Skattereglerna om beskattning av penninglån bör därför, enligt regeringen, utvidgas till att omfatta även lån från utländska motsvarigheter. Regeländringarna föreslås tillämpas på lån som lämnas från och med den 13 februari 2009.

Regeringen anser också att låntagare som betalar ränta på sådana penninglån, som nu föreslås bli beskattade, inte ska få dra av ränteutgiften. Den slopade avdragsrätten för ränteutgifter gäller oavsett när lånet har lämnats, dvs. även ränteutgifter på lån som har tagits upp före den 13 februari 2009 omfattas. Avdragsbegränsningen föreslås dock bara gälla ränteutgifter som belöper sig på tiden fr.o.m. den 13 februari 2009.

Andra aktieägare

Bestämmelserna om beskattning av vissa penninglån m.m. föreslås också utvidgas till att även omfatta:

- lån som lämnas till i utlandet delägarbeskattade juridiska personer
- lån som lämnas i strid med låneförbudet i stiftelselagen

Regeringens förslag innebär även att lagtexten preciseras när det gäller delägare, direkt eller indirekt, i ett svenskt handelsbolag eller i "en i utlandet delägarbeskattad juridisk person" som har fått penninglån.

Som har framgått ovan tar regeringens förslag framförallt sikte på lån från utländska bolag till fysiska personer. Låneförbudet i aktiebolagslagen omfattar dock i vissa situationer även andra typer av låntagare, t.ex. aktiebolag. Även dessa låntagare omfattas av lagförslaget.

Skatteverkets Holdingbolagsprojekt

Som vi har nämnt i en tidigare artikel i Tax matters så driver Skatteverket ett s.k. Holdingbolagsprojekt avseende svenskar som äger utländska bolag. Skatteverket hävdar i flera rättsprocesser att det inte är fråga om riktiga lån utan om utdelning - en utdelning som beskattas med upp till 57 % skatt. Ett antal länsrättsdomar har avgjorts där domstolen delar Skatteverkets uppfattning avseende den verkliga innebörden av transaktionerna och betraktar lånen som utdelning. Målen är överklagade.

Om regeringens förslag går igenom i riksdagen stoppas den typ av "skatteupplägg" som Skatteverket nu driver rättsprocesser om. Se vidare http://ohrling.webhotel.qd.se/Agarle...bolag-stoppas/ och http://www.regeringen.se/content/1/c...7/d468ddb3.pdf

Skönstaxering
Kan skatt eller underlag för att ta ut skatt inte beräknas tillförlitligt på grund av brister i eller bristfälligt underlag för deklarationen, skall enligt 4 kap. 3 § taxeringslagen skatten eller underlaget för att ta ut skatt uppskattas till det belopp som framstår som skäligt med hänsyn till vad som framkommit i ärendet (skönstaxering).

Kontantberäkningen och bruttovinst
Enbart sådana omständigheter som att en kontantberäkning visar ett oförklarat lågt överskott eller att en redovisad bruttovinst är oförklarat låg kan således utgöra grund för skönstaxering, se t.ex. RÅ 1987 not. 635 och RÅ 1968 Fi 2296. I RÅ 1995 ref. 31 ansågs en påfallande låg bruttovinst inte ensam utgöra tillräcklig grund för skönstaxering med hänsyn till de förklaringar som den skattskyldige gav rörande den låga bruttovinsten.

Gränsen mot bristfällig deklaration
Gränsen mellan skönstaxering och annan avvikelse från deklaration är subtil. Ett bristfälligt underlag för uppgivna kostnader behöver således inte innebära att grund för skönstaxering föreligger utan avvikelse från deklarationen kan i stället ske genom uppskattning till skäligt belopp, se RÅ 1979 Aa 105 och RÅ80 1:87.

Regeringsrätten kommer att pröva två mål om skönstaxering
Regeringsrätten har meddelat prövningstillstånd i målen 4998-06 och 845-846-08.

RegR PT 4998-2006
I princip fastställde KamR endast LänsR:s dom
Av skattemyndighetens omprövningsbeslut den 17 juni 2004, framgår hur myndigheten har gjort den kontantberäkning som ligger till grund för skönstaxeringen. Beslut har inte ändrats genom det nu överklagade beslutet eller genom myndighetens omprövningsbeslut med anledning av överklagandet.

Vad gäller kostnader för bilen uppgår kostnader för försäkring 2 142 kr per år och fordonsskatt 900 kr per år. Bensinkostnaden har av Skatteverket uppskattats till 6 000 kr per år beräknad på en körsträcka om 1 000 mil. Stefan Johansson har inte genom t.ex. mätarställning, besiktningsunderlag eller annat underlag visat vad den faktiska körsträckan har varit under 2002. Mot denna bakgrund finner länsrätten den av Skatteverket uppskattade kostnaden för bil på 9 042 kr som skälig. Vad Stefan Johansson anfört föranleder ingen annan bedömning.

Beträffande skulder har Stefan Johansson inte visat att dessa har förändrats på annat sätt än som redovisats i Skatteverkets beräkning. Eftersom hänsyn tagit till lån och ränteutgifter i kontantberäkningen skall inte den av Stefan Johansson uppgivna lånekostnaden ingå i kostnader för bostad. Skatteverket har beaktat kostnader för försäkring 5 105 kr, sophämtning 1 134 kr samt beräknat övriga kostnader såsom underhåll, uppvärmning och vatten och funnit att den sammanlagda bostadskostnaden kan uppskattas till skäliga 15 000 kr per år. Länsrätten finner inte skäl att göra en annan bedömning.

Skatteverket har numera godtagit att Stefan Johansson under 2002 sålt en motor och en vattenskoter för sammanlagt 61 500 kr. Efter en justering som blir följden av försäljningarna kvarstår emellertid ett kontantunderskott på 77 799 kr mot tidigare 139 299 kr. Då kontantberäkningen även efter justering visar ett underskott framstår det som klart att oredovisade intäkter har funnits i näringsverksamheten. Resultatet i kontantberäkningen, i förening med det förhållande att Stefan Johansson inte förmått visa en rimlig förklaring till hur han klarat sin försörjning under 2002, påvisar därmed enligt länsrätten mening brister i deklarationen av sådan karaktär att förutsättningar för skönstaxering föreligger. Mot bakgrund av att kontantunderskottet justerats till följd av ovan angivna försäljningar finner länsrätten - till skillnad från Skatteverket - att uppskattningen av oredovisade intäkter i Stefan Johanssons näringsverksamhet bör minskas från 135 000 kr varav moms 27 000 kr till skäliga 75 000 kr varav moms 15 000 kr. Överklagandet skall därmed bifallas på sådant sätt att Stefan Johanssons inkomster av näringsverksamheten avseende 2003 års taxering jämte skattetillägg, med ändring av Skatteverkets beslut, skall beräknas utifrån att de oredovisade intäkterna i näringsverksamheten skönsmässigt uppskattas till skäliga 75 000 kr varav moms 15 000 kr.

KAMMARRÄTTEN I JÖNKÖPING
Avdelning 2
DOM
2006-05-31 Meddelad i Jönköping
Mål nr 3127-05

RegR PT 845-2008
För att utreda en deklarations tillförlitlighet kan en kontantberäkning (en sammanställning av den skattskyldiges kontanta inkomster och utgifter) göras. Härigenom kan konstateras om denne haft tillgång till tillräckliga medel för att kunna betala sina personliga levnadskostnader under aktuellt beskattningsår. Understiger kontantberäkningens resultat summan av vad som enligt gängse beräkning kan anses utgöra den skattskyldiges existensminimum, vartill skall läggas hans övriga eventuellt förekommande kostnader, finns skäl att ifrågasätta hur denne kunnat betala sina kända personliga levnadskostnader. Därmed kan också deklarationens tillförlitlighet ifrågasättas. Enligt praxis kan ett otillräckligt kontantöverskott vara ett skäl för skönsbeskattning, jfr RÅ 1987 not 635 och RÅ 1995 ref 31.

Skatteverkets kontantberäkning utvisar ett överskott på 47 366 kr. Detta kan jämföras med det förbehållsbelopp (existensminimum), vilket skall tillförsäkra den enskilde en rimlig levnadsnivå, som Skatteverket fastställt för inkomståret 2003 (RSFS 2002:36). Detta uppgår för en ensamstående till 49 200 kr (4 100 kr per månad). Härtill skall läggas Frank Skoglunds bostadskostnad som Skatteverket accepterat uppgår endast till 15 000 kr och hans bilkostnader som godtagits uppgå till endast 8 000 kr. Sammanlagt har Frank Skoglund således haft behov av 72 200 kr för att kunna betala här nämnda utgifter. Beloppet skall jämföras med det överskott kontantberäkningen uppvisar, 47 366 kr. Det saknas således cirka 25 000 kr (72 200 - 47 366) för att Frank Skoglund skulle kunna bestrida kostnaderna i fråga. Hans huvudsakliga invändning mot Skatteverkets beräkning är att hans nödvändigaste levnadskostnader, motsvarande de som ingår i förbehållsbeloppet, begränsar sig till 2 000 kr per månad. Förbehållsbeloppets motsvarande kostnad är 4 100 kr. Eftersom förbehållsbeloppet redan i sig är lågt beräknat och då Frank Skoglund inte på ett godtagbart sätt kunnat förklara hur han kunnat leva på endast 2 000 kr per månad, kan denna hans uppgift inte tas för god.

Skatteverket har således haft fog för att skönstaxera Frank Skoglund med 25 000 kr och för att anse att dessa medel utgör inkomster som inte redovisats i hans näringsverksamhet. Efter avdrag för på beloppet ingående mervärdesskatt 5 000 kr (20 % x 25 000) skall således dels verksamhetens omsättning höjas med 20 000 kr, dels den utgående mervärdeskatten genom skönsbeskattning höjas med 5 000 kr. Överklagandet skall således avslås.

KAMMARRÄTTEN I GÖTEBORG
Avdelning 2
DOM
2008-01-11 Meddelad i Göteborg
Mål nr 654-07 655-07

A har till ett pris under marknadsvärdet överlåtit sina aktier i ett svenskt bolag (X) till ett av denna helägt nybildat belgiskt bolag (Y). Y har sedan till marknadsvärdet överlåtit aktierna till ett utomstående svenskt bolag (Z). I försäljningen av aktierna från Y till Z har A skött samtliga kontakter med Z och personligen garanterat att Y faktiskt skall avyttra aktierna. Frågan i målet rörde om Y skall ses som säljare av aktierna eller om de företagna rättshandlingarnas egentliga innebörd är sådana att A ska anses ha sålt aktierna direkt till Z (genomsyn).

Skatteverkets bedömning var att den verkliga innebörden av de gjorda transaktionerna var att A personligen sålt aktierna i X till Z. Detta eftersom A personligen garanterat att Y skulle överlåta aktierna till Z, transaktionen med Y inte inneburit några ekonomiska risker för A eller för Z och eftersom Y inte förfogat över aktierna på ett sådant sätt som är förknippat med äganderätt.

Regeringsrätten konstaterade att ett förfarande där en person till underpris överlåter aktier till en utländsk juridisk person utestängs från möjlighet till uppskov med beskattning, strider mot etableringsfriheten i EG-fördraget.

Domstolen uttalade vidare att det allmänt gäller att beskattning ska ske på grundval av rättshandlingars verkliga innebörd oavsett den beteckning avtalen åsatts och bedömningen kan avse enstaka rättshandlingar eller den sammantagna innebörden av flera rättshandlingar. Regeringsrätten fann att varken de av SKV åberopade omständigheterna eller utredningen i övrigt gav stöd för att innebörden av de av A utförda rättshandlingarna egentligen skulle vara att A personligen avyttrat aktierna i X till Z. Inte heller kunde den omständigheten att beskattning av övervärdet inte skulle komma att ske i Sverige ges någon betydelse. Regeringsrätten fann därför att A inte skulle beskattas för Y’s försäljning av aktierna.

Regeringsrättens dom meddelad 2008-12-08 (nr 54-05)

Regeringsrättens dom meddelad 2008-12-19 (nr 3434-06)

Regeringsrätten har i två mål prövat hur ett räntefritt lån från ett dotterbolag till ett moderbolag ska behandlas skattemässigt hos låntagaren resp. långivaren. Det första målet (mål nr 3435-06) behandlar frågan huruvida dotterbolaget ska uttagsbeskattas för det räntefria lånet till moderbolaget. Dotterbolaget utgjorde ett förvaltningsbolag enligt den nu upphävda bestämmelsen i Inkomstskattelagen, IL, varvid bolaget inte kunde motta eller lämna koncernbidrag. Den underlåtna räntedebiteringen innebar en värdeöverföring från dotterbolaget till moderbolaget. Några affärsmässiga skäl som motiverade överföringen hade inte framkommit. Regeringsrätten ansåg att dotterbolaget skulle uttagsbeskattas, för ett belopp motsvarande marknadsränta, för det räntefria lånet till moderbolaget. I det andra målet (mål nr 3434-06), behandlades följdfrågan dvs. om moderbolaget, i och med att dotterbolaget uttagsbeskattats för det räntefria lånet, skulle få avdrag för ränta med motsvarande belopp.

Länsrätten och Kammarrätten ansåg att avdrag som huvudregel endast kan medges för faktiska kostnader (enligt då gällande 20 och 23 §§ Kommunalskattelagen). I det aktuella fallet förelåg ingen faktisk kostnad och därmed saknades rätt till avdrag för moderbolaget.

Regeringsrätten ansåg att frågeställningen kunde jämföras med den situation då en tillgång förvärvades till underpris. Enligt praxis får den som förvärvar en tillgång till underpris i vissa fall, med stöd av allmänna principer, som anskaffningsutgift tillgodoräkna sig det värde som överlåtaren har uttagsbeskattats för. Förvärvaren medges således avdrag med ett belopp som överstiger den faktiska ersättningen. Detta framgår av RÅ 2004 ref. 94 där en skattskyldig övertog en stiftelses samtliga rättigheter och skyldigheter till underpris. Stiftelsen ansågs avyttra tillgångar och blev därmed uttagsbeskattad. Den skattskyldige fick som anskaffningsutgift tillgodoräkna sig det marknadsvärde som lagts till grund för beskattningen av stiftelsen.. Enligt Regeringsrätten ska detta inte tillämpas bara på det specifika förfarande som gällde i nämnda mål, utan även på överlåtelser till underpris i andra fall. Ytterligare praxis, vari detta framgår, är RÅ 2004 ref. 1 där två aktiebolag överlät andelarna i ett kommanditbolag till två andra aktiebolag. De överlåtande bolagen blev uttagsbeskattade och de förvärvande bolagen fick som anskaffningsutgift tillgodoräkna sig det belopp som låg till grund för uttagsbeskattningen.

I det nu aktuella fallet ansåg Regeringsrätten att moderbolaget borde på motsvarande sätt som vid ett förvärv av en tillgång till underpris, medges avdrag för räntekostnad med samma belopp som dotterbolaget har uttagsbeskattats för. Detta för att undvika en omotiverad dubbelbeskattning genom att både dotterbolaget och moderbolaget beskattas för avkastningen på lånebeloppet. Moderbolaget medgavs således avdrag för ränta motsvarande det uttagsbeskattade beloppet.