Arbogamorden del 3

Ska det bli en befrielse, får de nog sätta henne i isoleringscell. Men å andra sidan, sätt henne bland andra fångar, så blir hon befriad från jordelivet

Njae...tror det är akvokaten som pushar för överklagandena faktiskt?
Men visst, det kan ju inte vara bättre för henne heller att bara VÄNTA...

Jag tror inte hon hade tankar på barn. Det brevet skrevs för att T skulle komma tillbaka, eget barn skulle smälla högre än styvbarn s.a.s
Om mamman var viktig för henne skulle hon åkt till Tyskland tidigare. Krisreaktionen kan isåfall varit när hon läst T:s blogg och fattat att han inte skulle komma. Detta skrev jag i första? eller i början på andra tråden.

Har jag rätt för mig, så hade mamman och hon ingen sådär nära relation. Mamman hade väl aldrig kommit "nära" henne. Dessutom sa hon att hon alltid varit ett problembarn.
ja, adoptionsbrevet var väl för att dra till sig T?

Sitter man med fulla restriktioner får man väl inte vika skedar va? Det är väl det arbete man får göra när restr. släppts? Eller?

Tror du tänker på arresten. Där finns både det ena och det andra. Förutsatt att hon inte ombesörjer det själv slipper hon piss och spyor.

[quote=Winston Smith]Jag skrev i ett tidigare inlägg att C verkar vara ganska ensam i tillvaron. Inget fast jobb och alltså ingen fast krets av arbetskamrater, ingen egen fast bostad, en äldre syster som hon inte verkar ha mycket kontakt med, en pappa som hon inte verkar ha mycket kontakt med, ingen pojkvän, inget tidigare fast förhållande vad jag vet, inget barn. Hon har rest runt från plats till plats under flera år. När hon bestämde sig för att flytta till Sverige var det tydligen inget praktiskt jox, inget jobb att begära tjänstledigt från, ingen bostad att hyra ut (som det verkar).

Och så en cancersjuk mamma som håller på att dö. Kanske den enda människa som hon har haft någon slags känslomässig relation med. DET kan nog skapa krisreaktioner. När dessutom, som jag skrev tidigare, den biologiska klockan tickar på. Och hon tydligen har tankar på barn, vilket adoptionshistorien visar.[/QUOT



Så som du framställt det här, så verkar det nästan synd om henne!? Men det finns säkert de som haft det sämre, utan att de slår ihjäl barn, eller någon annan.
Det verkar mest som hon bara farit runt överallt, och donat. Rastlös?
Men bio.klockan? Hon blir 32 i juni, så lastgammal är hon ju inte.

Tycker du att det är fel om en kvinna väljer att resa runt i världen och inte stanna hemma och spotta ut sig ungar?

[quote=Irriterad]

I arbetarklassen i en småstad skulle hon nog anses vara en gammal moder. Där blir ju många gravida i 19 års åldern med första "bästa" kille. Sedan får skattebetalarna via socialbyrå, eller mamma och pappa försöka reda upp det hela så gott det går.

Nu angrep du väl fel person eller hur? Du får läsa lite bakåt i tråden. Jag svarade på ett annat inlägg, därför menar jag att bio.klockan tickade väl inte så farligt, hon är bara 32

OK, jag får väl spåna vidare och förklara litet mer hur jag tänker.

C verkar som sagt ha väldigt ont om nära relationer. Jag tror hon har haft en ganska dålig kontakt med mamman, något har det ju varit eftersom mamman kallar henne problembarn, kan ha varit någon bokstavsdiagnos som har varit svår att hantera. Men trots allt är det kanske med mamman som C har haft den närmaste relation hon nu har haft.

En mamma är alltid en mamma. (Om ni inte har förlorat er mamma kommer ni att förstå det när hon dör.) Och om en mamma är nära döden väcks en massa känslor, övergivenhetskänslor. C har kanske alltid längtat efter en bättre relation med sin mamma. När mamman nu är döende är det definitivt stopp för den möjligheten. En döende mamma väcker en massa ångest.

Det påstådda barnet är givetvis ett försök att känslomässigt utpressa T, men kan också vara uttryck för en faktisk barnlängtan hos C. Och så ser hon lilla söta E, som har inte mindre än två barn fast hon är mycket yngre än C.

Sagan om Snövit är faktiskt mycket intressant att läsa för små barn. Konstigt nog fattar de omedelbart att drottningen kan bli rasande svartsjuk på en rival som är vackrare än hon, så svartsjuk att hon upprepade gånger försöker genomföra mord på Snövit. Ja, minsann, den elaka drottningen stalkar t o m lilla Snövit. Hon snokar reda på dvärgarnas lilla stuga bortom bergen de blå och tar sig dit med en förgiftad halsduk och ett förgiftat äpple och vad det nu var.

Varför skulle små barn ha så lätt att fatta drottningens raseri om den känslan inte ligger ganska nära till hands hos oss tidigt?

Jag vet inte om "synd om" är rätt terminilogi, men om CS har gjort detta, då är även hon ett offer i denna tragedi.

Naturligtvis går tankarna först och främst till E, NJ och deras ohyggliga förlust. Två små barn som fråntogs sina liv i tidig ålder, barn som inte fick växa upp som alla andra barn, är bara för mycket att kunna ta in.

Man undrar hur en människa ska kunna resa sig efter en sådan smäll.

Samtidigt kan man bara beklaga att CS - återigen, om hon nu har gjort detta ohygggliga brott - inte var bättre rustad som människa, inte kunde ta ett nej från T.

Om CS är den skyldige, då kommer hennes livs historia att rullas upp, det kommer med stor säkerhet inte att bli någon angenäm läsning. Ett liv utav kyla, utav svek, kanske t o m av våld och övergepp kommer att blottläggas.

Det är inte alls ovanligt att vana förhörsledare känner en sorts medkänsla med gärningsmannen, att de ser att omständigheter, livserfarenheter, men framför allt att uppväxten har skapat en människa som varit något av en tickande bomb, redo att brisera när som helst.