Citat:
Jag förstår dig och försöker inte glida undan någon poäng, jag håller bara inte riktigt med dig... Du har några poänger, det måste jag ge dig, men ditt grundresonemang är ihåligt. Återigen, som svensk medborgare skall vi begära, kräva och förvänta oss stöd från moderlandet om vi råkar illa ut också utomlands. Som jag redan skrivit orsakar statens underlåtenhet att stödja medborgare i problem utomlands att också andra lättare råkar illa ut, för ett svenskt medborgarskap betyder tydligen inte särskilt mycket.
Jag tycker att du svamlar lite angående att följa andra länders lagstiftning etc. Det är tydligt i fallet IJ att Eritreas lagstiftning, rätts- och straffsystem är minst sagt svajigt. Naturligtvis ska man hjälpa medborgare som av en eller annan anledning hamnar i kläm i ett sådant system, det är en principsak och dessutom som sagt en hygienfaktor som minskar risken att också andra medborgare råkar illa ut.
Du glider dessutom åter över min sista poäng vilken är att lite hjälp i förväg kan vara något som gör att större problem längre fram kan undvikas. Jag upprepar: IJ har barn i Sverige och kommer därför att stanna i Sverige så långt det är möjligt för henne. En utsträckt hand till henne idag med lite hjälp på traven kan vara allt som behövs för att hon inte återigen ska verka på fel sida av lagen. Och åtminstone jag vill inte se fler tiggare utanför ICA. Jag hoppas snarare på fler skattebetalare och kan IJ åter bli en av dessa så är det värt att investera lite i henne.
Jag tycker att du svamlar lite angående att följa andra länders lagstiftning etc. Det är tydligt i fallet IJ att Eritreas lagstiftning, rätts- och straffsystem är minst sagt svajigt. Naturligtvis ska man hjälpa medborgare som av en eller annan anledning hamnar i kläm i ett sådant system, det är en principsak och dessutom som sagt en hygienfaktor som minskar risken att också andra medborgare råkar illa ut.
Du glider dessutom åter över min sista poäng vilken är att lite hjälp i förväg kan vara något som gör att större problem längre fram kan undvikas. Jag upprepar: IJ har barn i Sverige och kommer därför att stanna i Sverige så långt det är möjligt för henne. En utsträckt hand till henne idag med lite hjälp på traven kan vara allt som behövs för att hon inte återigen ska verka på fel sida av lagen. Och åtminstone jag vill inte se fler tiggare utanför ICA. Jag hoppas snarare på fler skattebetalare och kan IJ åter bli en av dessa så är det värt att investera lite i henne.
Min poäng är att jag tycker inte att hon hamnat i kläm, hon har satt sig i skiten. Hon är ingen turist som råkade vara på fel plats vid fel tillfälle, missförstod lokala lagar, förargade en korrupt myndighetsutövare, mm. Hon var på flykt undan den svenska samhällsapparaten. Under den flykten begick hon nya brott i ett nytt land och blev straffad för det. Plötsligt ska det då gå bra att ta del av det svenska samhället och åtnjuta olika förmåner. Ett visst mått av rättshjälp tycker jag att Sverige kan bjuda även sina kriminella på men då inte primärt för den enskildes skull utan för att jag tror att det är ett effektivt sätt att sprida vår syn på rättssäkerhet över världen, alltså genom att implementera den i skarpa fall. Vi skulle iom det signalera till alla och envar att Sverige ser efter sina medborgares intressen samtidigt som vi inte ursäktar deras brott mot de lagar som de facto gäller på platsen förutsatt att de i sin tur är förenliga med internationell rätt.
Apropå den sista poängen så glider jag inte över den, vi är bara oense. Jag litar inte ett smack på henne men det spelar (lyckligtvis) ingen roll. Sverige har lagt ned åtalet och har således inget otalt med henne heller. Men skyldiga henne menar jag bestämt att vi inte är. Att belöna henne för sin tidigare kriminalitet med förmåner som en icke kriminell bara kan drömma om är förvisso en etablerad ordning men jag ogillar den alltjämt. Hon avhåller sig måhända från fortsatt kriminalitet men på bekostnad av tusentals andras upplevelse om hur annorlunda samhället möter dem som möjligtvis gjort lite risiga livsval men utan att skada någon annan. Ur ett brett perspektiv tror jag alltså att det är en dålig samhällsinvestering genom de signaler som särbehandlingen skulle sända. Hennes barns väl och ve har ju också historiskt fått stå efter hennes kriminella vanor, jag tror knappast att deras existens plötsligt skulle motivera henne att dra sitt eget lass i tillvaron. Jag kan inte låta bli att vara pessimistisk men jag hoppas ju också att hon kan nöja sig med en tillvaro med ett segt jobb och slask under skorna i utbyte mot att somna och vakna i sin egen säng, prata med vem hon vill när hon vill, vetskapen att morgondagen i vart fall inte blir sämre. Jag tror dock att hennes problem ligger betydligt djupare än drömmar om snabba cash. Jag menar verkligen inte att raljera nu men samtalskontakt med en psykolog tror jag vore en tänkbar "investering". Förhoppningsvis även befriad från negativa signaler mot andra som hamnat lite utanför och inte får hjälp.
Jag tror att vi båda förstår varandras poänger men våra grundresonemang skiljer sig. Sedan tycker du kanske att mitt är ihåligt men jag tycker inte det osv.
