Citat:
Snyfthistoria eller ej. I stort sett varenda artikel eller reportage där man försöker visa personerna bakom olika brott, till skillnad från alla andra hundratals övriga artiklar etc. som redan publicerats där man helt redovisat polis, åklagare eller brottsoffers åsikter, anklagas för att vara "snyftreportage" där man "hånar brottsoffer" och förringar gärningar. Personligen tycker jag det är intressant att se vilka personerna bakom rubrikerna är. Inte så att jag sympatiserar med dem, men jag vill gärna veta mer om deras bakgrund, deras egen syn på saken och på något vis försöka få en förståelse över hur de hamnat där de har gjort. Då behöver man höra eller läsa fördjupande reportage och det är tråkigt att vissa ständigt reagerar med reptilhjärnan och skriker "snyftreportage".
Den här typen av inslag ska ju inte i första hand fokusera på och utreda de brott personen har begått. Det har ju gjorts i hundratals andra inslag så att säga. Här ska man fokusera på personen i fråga och det ska vara huvudinriktningen. Självklart ska brott och anklagelser nämnas och personen ifrågasättas. Men det är huvudpersonen som ska hamna i fokus och den som vill fördjupa sig mer om brotten får helt enkelt läsa andra artiklar, domar eller förundersökningsprotokoll.
I den här dokumentären hör vi mest Ingela och några av hennes gamla vänner. Men vi hör också polis och åklagare där det tydligt framgår att deras utredningar visar på att Ingela är manipulativ och att hon varit mer delaktig än hon själv vill påskina.
Ska man överhuvudtaget lyssna på den här typen av reportage bör man ha en förmåga att dra egna slutsatser och åtminstone ha inställningen att radiolyssnare själva kan dra vissa slutsatser. I dokumentären kan det knappast undgå att Ingela flera gånger träffat män som hon begår bedrägerier med. Det framgår också att hon fortsätter träffa Adam och att de fortsätter begå bedrägerier och att hon är delaktig. Det är säkert inte någon slump att Adam dyker upp en tredje gång när hon har skyddad identitet och hemligt telefonnummer. Det står klart att hon använder väninnans identitet för att teckna krediter och att väninnan är naiv samtidigt som Ingela och Adam har erfarenhet av hur man blåser andra människor. När hon döms flyr hon till Etiopien med en (ta-daaa!) bedragare och mellan raderna, hon verkar mer insyltad än hon vill medge.
Men den här typen av dokumentärer ska inte döma. Den ska visa personen bakom rubrikerna. Men visst hade det varit mer intressant om man även tagit med synpunkter från gamla vänner och framförallt den kvinna som blev utnyttjad att stå bakom deras företag och de krediter som tecknades. Men man kan aldrig göra alla nöjda. Men ska man lyssna på en dokumentär av det här slaget så ha ett kritiskt förhållningssätt till det som personen det handlar om framför. Ofta har de all anledning att försköna sina historier något.
Den här typen av inslag ska ju inte i första hand fokusera på och utreda de brott personen har begått. Det har ju gjorts i hundratals andra inslag så att säga. Här ska man fokusera på personen i fråga och det ska vara huvudinriktningen. Självklart ska brott och anklagelser nämnas och personen ifrågasättas. Men det är huvudpersonen som ska hamna i fokus och den som vill fördjupa sig mer om brotten får helt enkelt läsa andra artiklar, domar eller förundersökningsprotokoll.
I den här dokumentären hör vi mest Ingela och några av hennes gamla vänner. Men vi hör också polis och åklagare där det tydligt framgår att deras utredningar visar på att Ingela är manipulativ och att hon varit mer delaktig än hon själv vill påskina.
Ska man överhuvudtaget lyssna på den här typen av reportage bör man ha en förmåga att dra egna slutsatser och åtminstone ha inställningen att radiolyssnare själva kan dra vissa slutsatser. I dokumentären kan det knappast undgå att Ingela flera gånger träffat män som hon begår bedrägerier med. Det framgår också att hon fortsätter träffa Adam och att de fortsätter begå bedrägerier och att hon är delaktig. Det är säkert inte någon slump att Adam dyker upp en tredje gång när hon har skyddad identitet och hemligt telefonnummer. Det står klart att hon använder väninnans identitet för att teckna krediter och att väninnan är naiv samtidigt som Ingela och Adam har erfarenhet av hur man blåser andra människor. När hon döms flyr hon till Etiopien med en (ta-daaa!) bedragare och mellan raderna, hon verkar mer insyltad än hon vill medge.
Men den här typen av dokumentärer ska inte döma. Den ska visa personen bakom rubrikerna. Men visst hade det varit mer intressant om man även tagit med synpunkter från gamla vänner och framförallt den kvinna som blev utnyttjad att stå bakom deras företag och de krediter som tecknades. Men man kan aldrig göra alla nöjda. Men ska man lyssna på en dokumentär av det här slaget så ha ett kritiskt förhållningssätt till det som personen det handlar om framför. Ofta har de all anledning att försköna sina historier något.
"Men det är huvudpersonen som ska hamna i fokus och den som vill fördjupa sig mer om brotten får helt enkelt läsa andra artiklar, domar eller förundersökningsprotokoll." Jag säger tvärtom, vill du lära känna personen så kan du läsa domar och förundersökningsprotokoll.
Jag tycker att det här var hennes chans att berätta vad som skiljer henne idag ifrån allt dåligt hon har gjort. En chans att be om ursäkt till alla brottsoffer som kan ha ekonomiska eller psykiska men kvar än idag. Att få höra vad som gjorde att hon begick dessa dåd och inte ska göra det igen.
Men det var inte bara dåligt givetvis. Intressant att höra om Etiopiens fängelse där män och kvinnor har det olika. Likt utlänningar och Etiopier. Man kan ju tycka med bistånd på 200 miljoner årligen att man kan ställa krav men icke då. https://www.regeringen.se/pressmedde...atkatastrofer/
Hade varit intressant att höra om killen också vart benådad tho..