Har inte läst hela tråden och tänker inte göra det heller, tänker dock slänga ut en fundering jag har haft ett tag angående pedofili.
Det är väl allmänt känt att personer som utsatts för övergrepp i barndomen ofta själva anammar det beteendet i vuxen ålder och begår liknande övergrepp. Först tycker vi synd om dom och vill kastrera gärningsmannen som åsamkat dom den skadan, men vid en viss tidpunkt i livet så övergår dom från att vara offer till att själva bli gärningsmän. Varför "förtjänar" inte dessa offer en större förståelse från oss "normala" då vi klart kan se sambandet i denna onda cirkel?
Jag vill givetvis inte försvara övergrepp mot barn, det hoppas jag att alla förstår. Jag vet inte om jag får fram det jag tänker i skrift på ett bra sätt, men hoppas att någon ändå kan greppa vad jag är ute efter!