Citat:
Ursprungligen postat av dystopi
Som personal så föredrar du naturligtvis vissa patienter framför andra, konstigt vore det ju annars. Nu menar jag alltså att hellre gå på kiosken med patient A än med patient B. Det är liksom trevligare att gå på promenad med någon som det är lättare att umgås med än med någon som man inte har lika lätt för, patient eller inte.
Nu när jag har sagt det så skulle jag ändå påstå att du har fel i din uppfattning. Det är en väldig skillnad på att bjuda en omtyckt patient på snus och att i en rondsituation förespråka friförmåner för en patient pga att denna är omtyckt. Det som diskuteras är ju om det kan vara farligt, motiverat, vårdande och etc, om en viss patient kan få gå på kiosken, tex.
På gott och ont så ska ju länsrätten bara avgöra risken för fortsatt brottslighet och risken för att personen skadar sig själv i en given situation. I din situation så antar jag att det faktiskt inte har skett någon vidare brottslighet (bortsett från det där telefonsamtalet från en medpatient, som jag skulle ta med en väsentlig mängd salt), och så långt kan man säga att länsrätten och rättspsykiatrin gör ett gott jobb.
Däremot så håller jag med om att det borde i ditt fall tas mer hänsyn till offrets anhöriga (eller offret själv för den delen). Det finns ju faktiskt fler än en rättspsykiatrisk klinik i landet, och patienten i fråga kan ju för min del gott få lära sig att gå på kiosken i en annan del av landet. För tillfället så finns ju inte det utrymmet, som du säger.
Vad gäller inlåst i 57 år så tycker jag att det kan vara rimligt vid den nämnda situationen. En patient på en avdelning jag jobbat på har suttit 20+ år på olaga hot och något mer trivialt brott. Förhållandevis ofarlig, men helt tokig. Där finns väl mer utrymme att fundera över själva frihetsberövandet.
Precis vad jag menar, man bjuder hellre en trevlig på snus...När man har sina möten och Kalle som man personligen tycker bra om, ska diskuteras, så är väl sannolikheten att man pratar till hans fördel större? Det är ju människans natur, man är ju ingen övermänniska som står över sina naturliga drifter även om man jobbar inom psykvården.
I mitt fall så har jag fått lämna information till Länsrätten ang. patienten, information som rättspsyk borde lämnat men som dom struntade i att lämna eftersom dom insåg att han då inte skulle få permis. Resultatet blev inställda permissioner och att patienten blev ännu mer vansinnig på mig. Läkarna fick sig en liten åthutning för att dom undanhållit info som var viktig för att göra rätt bedömning,sen var det bra.
Ang det senaste hotet så har man inte ens kontaktat den person som ringt mig, för att kontrollera och göra en egen bedömning om sanningshalten i vad JB påstås ha sagt.
Detta trots att det var precis så här JB gick tillväga innan han mördade förra gången, och trots att det fanns detaljer som den andre patienten rimligen inte borde känt till, och trots att en fd svåger (tillika skötare på kliniken) själv säger att han inte är förvånad över dessa hot.
Man kan inte förutsätta att bara för att det är en annan patient som säger en sak så är det en lögn som ska tas med en nypa salt. Inte när det handlar om en mördare som enligt läkarnas egna utlåtande "inte tillfrisknat nämnvärt, och troligen heller aldrig kommer att bli bättre".
Jag säger det igen: rättspsykiatrin är en verksamhet med maktfullkomliga läkare och ibland ganska godtyckliga beslut, som både patienter och samhälle får betala dyrt för på alla sätt och vis. Men jag säger också att det finns personal som är bra, som har fattat vad jobbet går ut på och som har förmåga att även använda det sunda förnuftet.
