Är jag onormal? Affekt vs Intellekt.

Jaså man kommer undan med det.

Tja, i ärlighetens namn hade jag dödat personen om han/hon hade slagit ihjäl någon i min familj.

Vi är alla oss själv närmast. Dock är det ytterst sällsynt att man kan komma undan med ett ett "hämdmord" i din beskrivna situation. Dock kan man kanske få förmildrande omständigheter. Tillfällig sinnesförvirring etc.

ska försöka svara på vad du menar trädpojke

tar ett exempel från hur jag agerar.

Om t e x en polare jiddrar med någon och dom ska slåss så backar jag honom inte även om det behövs, om jag anser att det är hans fel att det blir bråk från första början låter jag naturen ha sin gång och försöker inte ens stoppa det.

Om man då t e x dödar någon så förtjänar man egentligen samma behandling tillbaka eftersom att man överskrider respekten för levande saker, likadant om man slår någon, problemet för min del ligger i att den dödade inte kan döda tillbaka, alltså får något större ta tag i saken och ge ut straffet som det anser är rätt.

Sen kan man ju fråga sig om den dödade förtjänade att bli dödad.
Men tycker inte att det är rätt att straffa någon med död oavsett handlingar. Alltså går det inte att lösa med dödstraff och idioti förblir idioti och hur man ska behandla den har jag absolut ingen aning om.

Normativ moralisk rätt, eller snarare, rådande rättsystems rätt, i det här landet, den här tiden, möjligen.

Den här typen av resonemang är rätt meningslöst, ungefär som "vad skulle du göra om du fick en miljon kronor?". Var situation för sig, i min mening, och vad som är rätt/fel är ingenting vi kan avgöra särskilt objektivt.

Jag skulle absolut vilja tala med männsikan. Fråga lite angående Varför han gjorde det.

Om det gäller våldtäkt kan han ha varit full och ångrar fullständigt vad han gjorde

Eller så är han en psykotisk serieväldtäktsman som är rentav glad över att han gjorde det.

Jag skulle vilja tala med han helt enkelt. Sedan får vi se.

Jag ställer helt enkelt frågan: Är det någonsin rätt att ta lagen i egna händer när det handlar om våldtäkt, mord, misshandel, etc och man är personligt inblandad? Att bestraffa någon som gjort något allvarligt fel med våld eller mord och anse att det är "rätt" för att denne förtjänat det, till den grad att man inte fått dåligt samvete efteråt?


Det där handlar väl ändå om att försvara sig, inte att hämnas.


Jag håller inte med; en person som dödat någon skall få sitt straff och, i ett fungerande straff-rättssystem, bli återanpassad till samhället.

Men sedan är jag en av de få som inte tror på "öga för öga, tand för tand", utan litar på att människor kan bättras.

Sedan är nog "respekt" för "levande saker" inte de rätta orden i sammanhanget.


Det finns utbildat folk för behandlingen av brottslingar.


Jag förenklade, helt enkelt, för att slippa dra igång specificeringsmaskineriet.


Och det är, rent ut sagt, för dåligt om det är så. Vad för signaler är det rättssystemet skickar ut med "förmildrande omständigheter" till de som tar lagen i egna händer pga personlig inblandning? Fel, fel, fel! Det ser ni väl att det är?


Verkar som du missat frågeställningen - kanske var jag otydlig. Den handlade om det är ovanligt eller vanligt att man aldrig sätter personlig inblandning - ex: familj, lojalitet, osv - över vad som är moraliskt rätt enligt lag.

Dessutom förutsätter ditt resonemang om brottsstatistiken att de personligt inblandade kan hitta gärningsmannen. Därtill att alla hämndaktioner är mord, det är det inte, jag inbillar mig att det är vanligt att en våldtäktsman blir misshandlad av offrets nära.

Låt säg att han ångrade sig och att du blev övertygad. Hur hade du känt om du lämnat lokalen utan att bestraffa honom? Hade du litat på dig själv nog, på din övertygelse, att inte bestraffa honom innan du gick?

Eller varför inte bara låta rättssystemet ta hand om honom?

Nej moraliskt rätt kan jag hålla med dig om att det inte är, men det är väldigt svårt att tänka klart i situationen som du säkert förstår.

Ja, jag kan förstå det - men jag ursäktar inte det.

Jag tycker det är ett värre straff att sitta ensam i en cell 24/7 så nej det hade jag nog inte gjort

Om han gick fri då? För att han hade duktig advokat? Hade du letat upp gärningsmannen?

Jag skulle faktiskt vilja vänta på polisen. Jag vet inte varför, det skulle bara kännas som det rätta att göra.

Jag skulle antagligen bli förbannad, men antagligen skulle jag inte bestraffa honom. Det känns inte som mig.

Jag skulle låta honom veta att jag var förbannad, men utöver det skulle jag bara vänta på polisen.

Jag känner igen mig lite där, nästan som om det inte hade känts så jättebra dagen efter att man prylat svinet. Snarare hade man haft dåligt samvete att man sänkt sig närmare dennes nivå i moral.

Jag tycker bara det är lite skumt att man ibland rent av förväntas ta sig an rollen som bestraffare bara pga att man är personligt insatt. Jag sätter mig emot detta och hade faktiskt inte förväntat mig så mycket medhåll...