Är jag onormal? Affekt vs Intellekt.

Har tänkte lite på detta;

Låt oss säga att någon du tycker om, ex någon i din familj blir våldtagen. Du konfronteras sedan med gärningsmannen. Låt oss för enkelhetens skull säga att du kontaktat polisen och han har inget sätt alls att fly. Han kommer omhändertagas och få dom i domstol.

Tar du ändå lagen i egna händer och "tar ut dina känslor" på denne person? Exempelvis misshandla eller mörda denne person?

Jag kommer inte att ta lagen i egna händer och "bestraffa" denne person utan låta polismyndiheten ta hand om denne. Är jag onormal? För att jag inte agerar på känslor? Trots att jag värderar familj högt så agerar jag inte på affekt - är detta normalt i samhället?

Majoriteten kommer nog antagligen säga "Jag hade prylat svinet och bitit av hans penis", eller dylikt. Men inte jag. Är jag därför onormal? För att jag anser det vara moraliskt fel att ta lagen i egna händer. Rättsystemet hade bestraffat mig om jag gjort det.

Kan dra parallell till filmen "Se7en" där Brad Pitts rollfigur konfronteras med Kevin Spaceys när han får reda på att denne har halshuggit hans fru. Pitts rollfigur skjuter Spacey och Pitt omhändertas för mord. Jag hade inte skjutit Spacey.

Det är lätt att säga så utan att upplevt situationen.

Nej, jag tror inte att du är speciellt onormal. När det väl kommer till kritan är de flesta inte lika machotuffa som de vill framstå.

Du har tydligen bara en god impulskontroll. Grattis.

För min del är det svårt att säga då jag hittills inte befunnit mig i en sådan situation.

parallelen till se7en blir väll just att han trampar på allting han tror på, bara för att han blir personligt inblandad i det, eller?

Alltså hycklar han, han tror inte på rättsystemet egentligen när han tar lagen i egna händer

dom som tror på att rättsystemet ger tillräckliga straff, eller klarar av att sköta det med straff kommer med andra ord att låta bli att ta lagen i egna händer.

Man kan koppla det på flera sätt, tycker personligen inte att det är onormalt att förlita sig på rättsystemet då hela grejjen med det tappar sin poäng helt om folk börjar ta lagen i egna händer.

Ja - men, hur många av er hade handlat annorlunda än mig? Ja, jag vet, man måste uppleva det för att veta det. Men man kan ju föreställa sig, ni har säkert varit i liknande situationer. Situationer då nu tänkt:

"Fan, jag lite på polisen, men när det kommer till familj... då är det en annan sak", eller om kompisar etc.

Man jag kan inte tänka mig att agera på affekt, inte ens om jag hade haft barn och de hade utsatts för övergrepp (nu har jag inte barn så jag kan inte sätta mig riktigt in i det).

Sedan finns det flera ursäkter man kan komma med, rättsystemet har kryphål som avskum kryper igenom och klarar sig undan straff, eller dylikt.

Jag vet att jag inte onormal på det sättet att jag har en störning, men är jag avvikande ifrån samhällsstandarden?

Jag tycker det är moraliskt fel och hade inte fått någon tillfredsställelse av att ta lagen i egna händer.

Jag kan inte svara på det. Jag vet att det är fel att ta lagen i egna händer på det sätt som beskrivs, men jag kan inte svara för att jag handlar rationellt i den situationen. Kanske skulle jag ge aset en smäll på käften. Däremot skulle jag inte mörda typen.

Jag hade dödat honom om omständigheterna hade varit rätt; det vill säga, om jag hade kunnat bli av med liken utan att lämna fysiska bevis. Annars hade jag låtit polisen ta hand om honom. Det hade varit dumt och onödigt att låta honom förstöra mitt liv också.

/Teutonic Warrior

Min flickvän blev nyligen våldtagen och skulle jag konfronteras med honom skulle nog allt släppa och jag skulle ge mig på honom, jag blev så fruktansvärt ledsen när jag fick veta att han kommer sitta häktad ända tills han åker in så jag kommer inte åt honom. Dock är jag fortfarande så arg att jag funderar på hur jag ska kunna förstöra honom ytterligare när han sitter inne. Förhoppningsvis kommer de andra fångarna förstöra honom när de får reda på att han är sexförbrytare.

Jag anser ändå att ett par år i fängelse inte räcker för ett sådan handling. Jag anser att det som skiljer oss från djuren är förnuftet och våran förmåga att sätta förnuftet före djuriska instinkter. En våldtäktsman har inte klarat av det, därför anser jag inte heller att han förtjänar mänskliga rättigheter då han satt djuriska drifter före förnuftet. Men så är jag fortfarande tämligen gramse också.

Kan du definera "normal"? Det är ett väldigt luddigt begrepp.

Själv håller jag dig för att vara fullständigt normal i den bemärkelsen att det finns en social norm vilken du följer - huruvida man är beredd att döda någon, även om man anser sig ha "rätt" till det, eller ej är självklart upp till var och en. Själv hade jag, likt TeutonicWarrior, dödat personen ifråga bara jag kommit undan med det.

Intressant att du sa det! Precis vad jag var ute efter, dock anser jag att vi med förnuftet och förmågan att sätta det före de djuriska instinkterna även hindrar oss från att "hämnas" på en som verkligen, verkligen förtjänat det. Detta eftersom det är, ja även i ditt fall (jag är i ett liknande fall), moraliskt fel att ta lagen i egna händer.

Men jag kan förstå att du vill ta ut vreden på honom. Det är en fullkomligt logisk reaktion, men inte moraliskt rätt, inte heller är det rätt enligt lagen. Men enligt logik, kanske även en vag for av karma, så är ditt resonemang mer riktigt en fel.

Logothetes; definitionen av normal är egentligen helt oviktigt, min frågeställning rörde snarare om huruvida det är ovanligt, sällan förekommande, att folk tänker som jag eller inte.

Ja, precis. Jag kanske skulle lagt det så här för enkelhetens skull;

Gärningsmannen är fast i ett rum. Han kan inte fly om du ringer polis. Polisen kan inte heller spåra dig om du dödar honom.

Hade du tagit lagen i egna händer?

Du hade det. Det hade inte jag. kudde1, jag är varken spinkis eller lögnare.

Nej, du är väldigt vanlig. Det begås ju tusentals våldsbrott och våldtäkter i Sverige varje år. Samtidigt begås det ungefär 100 mord, där nästan inga har något som helst att göra med att hämnas ett brottsoffer.