Fuckat upp på jobbet?

GUD, vad jag känner igen mig.

En gång i tiden jobbade jag som loadmaster ute på Arlanda. Skulle skicka iväg ett plan till Malmö och allt var lastat, kollat och klart när det dyker upp någon JetPack-gubbe med ett paket som prompt skulle med. Dock innehöll det Biologiska substanser vilket inte får flygas hej vilt utan korrekt märkning och att piloten informeras. Pratade lite med den ansvariga för lastplaneringen på radion och då det inte var föranmält samt felmärkt vägrade jag lasta det. Pratade med JetPack-gubbens chef på radion som sa något i stil med "Men vi brukar ju alltid göra så här, såklart den ska med!". Men näe, jag lämnade den på backen och planet flög sin kos till Malmö.

Går in och fikar lite och efter ett tag blir man inkallad till chefen som inte är helt strålande nöjd. Tydligen fanns det något undantagsfall då det var okej att skicka med paket av just den typen vid speciella tillfällen, något som jag inte hade en aning om. Till saken hör att att det var någon som låg på operationsbordet på MAS och väntade på paketet som nu stod kvar i Stockholm. Så lite dåligt samvete måste jag säga att man hade, men vafan, better safe than sorry.

Som tur är finns det dem som är klantigare http://sphotos.ak.fbcdn.net/photos-a...40877_7003.jpg

Jodå, någon tabbe har det väl blivit genom åren...

På tiden man arbetade som yrkeschaufför och drog upp Finlandstrailers till Stockholm var nog den värsta. Ibland fick man med sig en lastad trailer hem, och ibland skulle man hämta upp en tomtrailer i någon av de närliggande hamnarna. I vilket fall så fick man alltid ett registrerings- eller trailernummer samt upphämtningsplats skickat till sig via SMS.

Nåja, en kväll fick jag ett SMS att hämta en tomtrailer i Frihamnen, men när jag kom till nämnda hamn fanns inte trailern med mitt nummer på plats. Jag frågade därför kollegan som också skulle hämta en trailer på samma ställe hur man skulle göra då. Han sa att under de sex åren han kört denna sväng så hade han alltid fått uppmaningen att ta vilken annan trailer som helst så länge man rapporterade in numret på den i efterhand. Alla trailers i hamnen var alltid tomma ändå, det var just det denna uppställningsplatsen var till för (parkering av tomtrailers).

Jag tyckte dock det kändes osäkert och ringde istället upp våran trafikledares chef - värt att notera att detta var cirka klockan midnatt en vardagskväll. Hon svarar lite sömndrucket och bekräftar kollegans version av vad man bör göra; alltså välj vilken annan trailer som helst och rapportera in numret efteråt.

Sagt och gjort så kopplar man en trailer och drar hemåt - en resa på cirkus 35 mil. När man kommer tillbaka till terminalen på hemorten ska man öppna trailern och backa till den mot en lastningsport, och vad ser man inte när man gör detta? Något stort som ser väldigt dyrt ut står på flaket.

Klockan var nu cirka fyra på morgonen, och trots timmen så ringde jag upp min åkare. Han underlät dock att svara trots upprepade försök så jag skickade ett SMS om att det fanns okänt gods på den förmodade tomtrailern.

Dagen efter (då jag var schemalagt ledig) ringde chefen upp och lät mindre munter. Godset på trailern skulle tydligen skeppats över till Finland samma natt jag hämtade det, och sedan vidare till någonstans i bortre Ryssland. Nu stod en chaufför sysslolös i Stockholm, samt att två stycken chaufförer till skulle drabbas av cirka ett dygns extra väntetid längs rutten till godsets mål. Där var denna uppenbarligen mycket dyra och sofistikerade maskinkomponent mycket nödvändig, och extrainhyrda installations- och driftsexperter fick nu gå och skrota i onödan ett dygn borta i Novosibirsk (eller vart fan det var) medan de kostade dyra pengar och hela produktionen på det berörda företaget låg nere ett dygn extra.

Därtill kom dubbla bokningskostnader på färja, etc. Tydligen i alla fall inget billigt misstag.

Trots min förklaring om hur det hela gått till så var chefens sista kommentar till mig att det borde vara kriminellt att vara så inkompetent som jag och att vi fick se hur det blev med mina fortsatta anställning. Argh...

Det verkade dock som om det löste sig... Jag jobbade kvar på åkeriet i ytterligare två år efter detta och hörde senare från samma kollega jag frågade om tips att skulden i sista änden lagts på den transportledare som placerade den förmodade tomtrailern på fel uppställningsplats eftersom den estniska chauffören enbart hittade till den hamnen av alla i eller omkring Stockholm. Inte för att chefen brydde sig utan fortsatte att pika en, men ändå...

På mitt förra jobb (lager) körde jag rakt in i en tegelvägg med en högplockstruck, gafflarna rakt in i väggen, så det vart 2 fina hål. Det gillades inte, och nån månad efteråt var det tack och hej

Jasså var det du som orsakade detta? http://svt.se/2.33782/1.1841999/malm...stoppade_organ

Man ska nog inte gräva ner sig för mycket. Jag har gjort 2 tabbar på mitt jobb, den ena var bara pinsam, den andra var dyr och pinsam (men då var jag bara praktikant, och en kollega hittade ett fel som gjorde att vi slapp betala..)

Anyhow, tänk på att inte ta det med FÖR stort allvar, ALLA, ja precis ALLA gör misstag, man lär sig av dem, dock är det ju tyvärr så att de inte spelar någon som helst roll hur länge man jobbat, man kommer lik förbannat göra misstag igen.. Och pinsamt är de, kan nog bara bli pinsammare ju mer man jobbat oxå

Jag brukar tänka på lastbilschaufförer, tänk på stackarna som kanske är rätt nya, och lägger omkull åkeriets nya, och enda lastbil som kostar typ flera miljoner, plus att dom alldeles säkert blir skärrade av att nästan dö typ..

oh oh, busted! haha

Hade precis börjat som praktikant på ett designföretag. De hade en liten verkstad där de gjorde prototyper och annat och som därmed var fylld med brädor, målarfärg, kemikalier och annan skit lite huller om buller. Första dagen satte de naturligtvis nykomlingen på att utföra fem års utebliven städning. Problemet var att detta var mitt i vintern med tjugo graders kyla. Industrifläkten var på men gjorde ingen nytta, vilket medförde att det rådde närmast storm i lokalen. Klimat som på Nordpolen alltså. Dessutom var jag klädd för kontorsarbete, detta var ju ett designföretag och inte Kirunagruvan.

Hursomhelst, fick instruktioner att sortera allt, vilket jag trodde innebar lägga tillbaks brädorna i brädhögen, ställa färgen i färgskåpet osv. Efter 2 timmars helvete, halvdöv av fläktljudet och med händer som förfrusit fyra gånger om tyckte jag att det dög så jag knallade in på kontoret igen. Snubben gick ut för att kolla men kom tillbaks och hämtade mig ganska snart: "Nä, det där får du göra om, brädorna ska sorteras efter storlek och bredd, färgburkarna ska ordnas efter typ, den prylen ska stå här, den ska stå där bla bla bla osv osv" Det var bara att försöka lista ut vad vad fan det var i de där åtta miljoner färgburkarna alltså.

Ingen megagrej direkt, men jag kände mig som en åsna när han drog runt mig och visade på allt jag gjort fel.

Jag sommarjobbade på en industri för någon sommar sedan och där fick jag köra lyftkran (travers). Jag hade först någon som satt med mig i själva hytten, men efter ett tag tyckte dom att man skulle börja köra traversen själv.
Så den dagen kom en dag, jag hade med mig en lunchlåda så när jag käkat upp den var jag själv kvar i lagerlokalen. Det var (är) galet roligt att köra traversen, tänk er att sitta still i en stol och spela TV-spel (man får dock INTE attackera någon!).
I alla fall tog jag mod till mig och gick upp i traversen själv. Jag hade ju både tillåtelse och utbildning, så det var ingen fara.

Problemet med traversen är att du har två joystickar i handen som är 7-10 cm långa och 2-3cm i omkrets och dom där joystickarna styr 30 tons stålrulle. Lite svårt att förklara, men man måste typ "dutta" på spakarna för att kunna styra lyftandet på små ytor. Dessutom sitter man 15-20 meter upp i luften och ser snett ner på allt, så avståndsbedömningen blir lidande ibland. Det här lär man sig genom att öva, men... Min träning bestod av kanske 10 timmars körning, om ens det.

Upp till traversen traskar i alla fall jag, lagomt nervös men fast beslutad om att jag kan göra det här. Väl där uppe börjar jag lyfta runt och ha mig och det rullar på bra. Sen ska jag plocka upp en stor och tung rulle som står precis bredvid maskinen som klipper till rullarna (en dyr sak). Jag lyfter iväg den och tänker lasta den på tågvagnen som står där. Jag dubbelkollar numret på rullen och ser att jag lyft iväg fel rulle. Eftersom tågvagnen ska iväg snart blir det lite bråttom här, och killarna nere på golvet står och väntar otåligt. Jag lyfter tillbaka rullen och ska ställa tillbaka den. Det är lite trångt, så jag försöker passa in den bredvid maskinen där. Pga paniken glömmer jag bort det här med "duttandet", så jag håller inne spaken åt höger...

Det som händer när man håller inne spaken är att det först händer ingenting, sen händer ingenting och sen sticker rullen iväg som fan. Rullen hänger i stålvajrar, så dom kan svinga iväg ganska rejält om man inte är försiktig.
Efter att ha hållit inne spaken i någon sekund kommer jag på vad jag precis gjort och nånstans här ser jag hur rullen börjar sticka iväg i en jäkla fart. Problemet är det att en bil som åker i 30 km/timmen stannar ganska fort, men en 30 tons stålrulle som hänger i stålvajrar och rör sig i 30 km/h har inte riktigt samma friktion som en bils bromsar. Sen kommer det...

PPPPPPPPPPANNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNGGGGGGGGG!



"Hooooooooooooooooooooooooppsan" tänker jag och skiter nästan ner mig. Jävla skitmaskin. Jag traskar ner och tittar till maskinen, men den ser okej ut. Jag är fortfarande lite skärrad, så jag sätter mig och väntar på alla.
Dom kommer tillbaka från lunchen, och jag berättar vad jag gjort. Gammelgubbarna blir sura samtidigt som en av tjejerna ringer reparatörerna. Dom kommer ner och tittar och säger att vi inte får köra maskinen på mer än halvfart.
Noterbart är att den maskinen är den sista delen av produktionen av rullarna innan dom skickas till kund. Rullarna kostar mellan 40 000 och 100 000 kronor ungefär. Maskinen kostar väl den nån miljon.

Undrar hur mycket pengar SSAB förlorade genom att anställa mig under den där sommaren egentligen? Maskinen fick köras på halvfart ett antal dagar där...

Grejen på SSAB (och säkerligen inom den mesta tyngre industrin) är att det är så´na enorma kostnadsbelopp det rör sig om. Varje litet misstag kan kosta hur mycket som helst! Men man får sätta det lite i perspektiv till vad företaget omsätter. 40.000:- är ohyggligt mycket pengar för dig, men för företaget är det ingen större summa. Självklart är det ju surt när personal tabbar sig och orsakar haverier, men den mänskliga faktorn kan man ju aldrig komma ifrån liksom. Och det där är ju lååångt ifrån det värsta haveriet orsakat av en sommarersättare En del grejer som händer är ju bara otur, andra gånger beror det ju på kompletta stolpskott bakom spakarna. Kombinationen av ung, ovan och osäker personal i tung industrimiljö är som upplagd för problem. Det är samma visa om och om igen varje sommar. Det är inte så mycket som krävs för att man ska lyckas med något liknande du gjorde.

Råkade hitta den här gamla tråden. Misstag på jobbet, ja. Fyfan, gjorde en dum miss vilket ledde till att företagets kund blev riktigt missnöjd. I värsta fall kan det leda till att förhållandet till kunden får sig en ordentlig törn. Har sån ångest över det. Visst, alla gör misstag, men det känns för jävligt i alla fall...