Svarta hål

Även om det svarta hålet skulle "snäppa" tillbaks till en neutronstjärna, så skulle ju inte experimentet säga oss något? Det so hände i det svarta hålet är fortfarande okänt.
Angående om det skulle snäppa tillbaks eller inte, så har jag för mig att, precis som du, det inte kan återgå från att vara ett svart hål. Tänkeram efter lite, så är ju detta ganska logiskt också?
Då ett svart hål får massan att falla till en infinitesimalt liten punkt, och på det sättet kommer den punkten alltid vara mindre än massans Schwarzchild radie, väl? Schwarzchild radien beräknas med 2Gm/(c^2), så för ett svarthål som tappat all massa utom 1kg (1kg total massa, inte 1kg över chandrasekhar gränsen) blir det (2*1.2 ×10^(-4)*1)/c^2 vilket ger oss 2.67036013×10^(-21)m. Vilket är litet, men fortfarande oändligt mycket större än den infinitesimala punkten, som är det svarta hålet.

Ps. Skrivet från mobilen, så kan vara något räknefel, men principen gäller fortfarande!

(2*1.2 ×10^(-4)*1)/c^2
Ps. Skrivet från mobilen, så kan vara något räknefel, men principen gäller fortfarande!

Hur vet du att vi inte redan är "i" ett svart hål?

Men, kvanteffekter gör ju att massa kan tunnla ut ur det svarta hålet!

Jag vet inte vilket värde på G du använde här, men räknar du med 1kg så är Rs=(2x7x10^-11x1)/(9x10^16)=(14/9)x10^-27=1.5x10^27m

Storleksordningen 10^-27 är en miljarddel ggr mindre än diametern av en elektron...

Som sagt så skrev jag det på mobilen, dessutom på en fullsatt buss, nyvaken. Kopierade hastigt värden från wiki för att slänga ihop en snabb ekvation och det är mer troligt att jag missade något, än att jag inte gjorde det

Principen, att Rs alltid kommer vara större än singulariteten, stämmer väl dock? Singulariteten är ju oändligt mycket mindre än en elektron, så det gäller fortfarande Rs > singularitetens radie?


Hmm, nu spånar jag vidare lite.. Ingenting kan ju vara mindre än plancklängden, så borde inte singulariteten i ett svarthål, vara lika med plancklängden? Oavsett så är ju planklängden fortfarande mindre än 1.5x10^-27m, med faktor hundramiljoner? :P

Ps. Du missade minustecknet i den slutgiltiga summan av Rs, där jag har fettstilat!
Hade 1kg haft en Schwarzchildradie på 1.5x10^27m, så hade inte universum varit så rolig plats xD

En singularitet är en punkt i rummet utan utsträckning, så om du jämför på det sättet är den oändligt mycket mindre.

Men, å andra sidan vet vi inte om de fysiska singulariteterna faktiskt existerar.

Det var bra att du såg att jag missade det, får väl skylla på att jag också skrev från telefon.

En singularitet är en punkt i rummet utan utsträckning, så om du jämför på det sättet är den oändligt mycket mindre.

Men, å andra sidan vet vi inte om de fysiska singulariteterna faktiskt existerar.

Det var bra att du såg att jag missade det, får väl skylla på att jag också skrev från telefon.

Ifall en fysisk singularitet inte existerar, så borde väl diametern, på själva punkten, där massan i det svarta hålet ligger samlat (det man kallar singulariteten) vara = Plancklängden?

Vi får vara glada att universum inte använder sig utav en mobil för "sina uträkningar" antar jag, annars hade slarvfelen bidragit till en ganska kaotisk vardag

Kan man inte tänka sig ett svart hål utan den besvärande egenskapen att det samtidigt måste existera i form av en singularitet? Jag tänker då närmast på objekt som genomgått ännu mer degenerativ process än neutronstjärnor, såsom kvarkstjärnor eller "strange stars", eller till och med någonting ännu hårigare?

Att vi alltså har objekt som fortfarande har utsträckning i rummet i vårt universum, men som ändå har tillräcklig tyngdkraft för att ha en händelsehorisont och kunna kröka rumtiden så till den milda grad att inte ens ljuset slipper ut. Vore det inte befriande att kunna beskriva svarta hål utan att behöva ta med singulariteten i förklaringsmodellerna?

Vad skulle skillnaden vara med att ha 2 små svarta hål på varsin sida? Dem kommer ju fortfarande hållas ihop av sin egen gravitation, tills det att de hamnar innanför det större hålets händelsehorisont?

Måste du få det svarta hålet att explodera för att ta reda på vad som pågår inuti det?

Vi tar ditt svarta hål med ett kilo massa mer än vad som behövs för att just ett svart hål ska bildas. Vi släpper ner ett kilo rotmos på en neutronstjärna som ligger precis på gränsen för att bli ett svart hål, och får då ett svart hål. Kan man då inte helt enkelt vänta tills hawkingstrålningen börjar göra sitt och det svarta hålet får pyspunka av den och börjar krympa? Eller tappar svarta hål inte massa av hawkingstrålningen? Vad är det i så fall som pyser ut ur dem på grund av nämnda strålning?

Om vi föreställer oss att vårt svarta hål vårt gedankenexperiment tappar massa genom hawkingstrålningen, kommer det då att snäppa tillbaka när det tappat mer än ett kilo massa och återgå till att vara en neutronstjärna då? Eller vad händer? Kan svarta hål inte gå tillbaka till sin underordnade form, vilket i vårt fall var en neutronstjärna. Jag har för mig att har det bildats ett svart hål, så förblir det ett svart hål i evigheter. Tills det dunstat bort helt, vilket i och för sig ska ta längre tid än universum kommer att existera, och helt enkelt försvinner.

Där fick ni någonting att bita i!

Som sagt det är geometrin på dom svarta hålen jag vill påverka. Du verkar låsa dig vid när ljuset inte orkar rymma, vid händelsehorizonten. Det stämmer ju iofs men jag har svårt att se vad det har med frågan att göra. Gravitationen slutar inte påverka sin omgivning bara för att ljuset inte hinner rymma. Dom svarta hålen påverkar vid varandra även fast deras händelsehorizonter inte rör vid varandra. Eller?

Som sagt det är geometrin på dom svarta hålen jag vill påverka. Du verkar låsa dig vid när ljuset inte orkar rymma, vid händelsehorizonten. Det stämmer ju iofs men jag har svårt att se vad det har med frågan att göra. Gravitationen slutar inte påverka sin omgivning bara för att ljuset inte hinner rymma. Dom svarta hålen påverkar vid varandra även fast deras händelsehorizonter inte rör vid varandra. Eller?

Du sa att du ville få något av hålen att explodera, eller på något sätt dras isär/gå sönder? För det krävs en kraft, starkare än kraften innanför händelsehorisonten på hålet. Och som vi vet så är det enda stället det skulle kunna hända, innanför ett annat håls händelsehorisont!