2008-02-29, 17:26
#1
Lite osäker på i vilken forumsdel detta bör postats men det har väl en hel del med psykologi att göra iaf så jag postar här.
Igår natt när jag lagt mig i sängen för att sova så låga jag med helt släkt i rummet och funderade lite innan sömnen skulle göra sitt besök.
Plötslig i mörkret så hör jag hur en vattendroppe smäller till på plåten nedanför fönsterrutan(fönsterbläcket?).
Eftersom allt var helt mörkt och tyst runt mig så hördes ju så klart vattendroppen väldigt tydligt. Men inte nog med att jag hörde vattendroppen, samtidigt som jag hör ljudet från droppen så går även något som kan liknas vid en elektrisk stöt genom kroppen blandat med känslan av en rysning. Inte så att det gör ont eller något men musklerna känns som de helspända under en tusendels sekund.
Detta är inte första gången detta fenomen inträffar utan det är något som jag kan minnas tillbaks långt tillbaka i barndomen, men det har alltid hänt i lägen när jag är väldigt avkopplad, tex precis innan jag ska somna eller om jag ligger och vilar.
Antagligen är det inget unikt för mig utan jag är tvärtom säker på att det är ganska vanligt.
Tanken som slog mig direkt efter jag känt stöten var att något fick min hjärna att skicka ut "samma" nervsignal både till känseln och hörseln då stöten kändes som om den uppstod exakt samtidigt som jag hörde ljudet.
Själklart förstår jag att hjärnan antagligen inte hinner uppfatta den korta tid det tar för den att först uppfatta en nervsignal tex hörseln och sedan fatta beslut om att skicka ut en signal till känseln.
Detta får mig att anta att anledningen till "stöten" var att jag var helt lugn och avslappnad och det var helt stilla. Då vattendroppens plask mot rutan var en enorm kontrast mot tystnade så reagerade hjärnan antagligen instinktivt att det kan vara "fara o färde". Det var alltså en överlevnadsinstinkt som ligger kvar. "Stötens" syfte är naturligtvis att se till att göra kroppens muskler beredda på att blixsnabbt kunna hjälpa mig undan en möjlig fara.
Men sen slog mig en annan tanke. Stöten var väldigt lik ljudet. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det men upplevelsen och varaktigheten av de båda sinnesintrycken kändes sammankopplade på något sätt.
Då börjar jag fundera på synastesi. Det är ju en förmåga/handikap där de olika sinnena på något sätt kopplas samman så att man tex ser eller smakar ljud. Kanske kan man höra eller dofta olika färger. Finns många olika kombinationer.
På senare år har forskare börjat föreslå att ALLA människor har synastesi till viss grad. Saken är den att för den absoluta majoriteten så är det så subtilt eller sällan det upplevs att vi aldrig förstår eller märker det. Folk med tydlig synastesi är ibland heller inte medvetna om att deras sinnesuppfattningar är annorlunda.
Anledningen till att jag funderar på synastesi är att jag märkt att denna känsla där ljud verkar ge en "stöt" i kroppen har en tendens att uppkomma oftare om jag rökt cannabis. Då detta är milt hallucinogent så kom jag o tänka på den synastesi som kan upplevas vid bruk av hallucinogener som LSD och magiska svampar.
Hade jag upplevt det lika ofta i helt nykter tillstånd hade jag nog inte kommit på tanken om synastesi.
Poängen jag vill komma till är denna:
Kan synastesi i grunden vara en överlevnadsfunktion? De sammankopplade sinnena som tycks va orsaken till synastesi kanske i grunden är till för att få kroppen att reagera snabbare på möjliga faror?
Nu menar jag självklart inte att möjligheten att kunna smaka på ordet lampsockel skulle vara en fördel för vår överlevnad, folk med synastesi har tvärtom en defekt som gör att sinnenas signaler "smälter ihop" för tidigt o för ofta och därför ger de egendomliga sinnesintrycken som folk med synastesi har.
Kanske är idén helt vädelös och redan dissekerad tidigare, jag har inte försökt o kolla upp det utan slänger bara ur mig denna tanke som jag fick för att se om någon annan känner igen sig och kanske upplysa mig om den verkliga orsaken till fenomenet jag upplevder ibland.
Igår natt när jag lagt mig i sängen för att sova så låga jag med helt släkt i rummet och funderade lite innan sömnen skulle göra sitt besök.
Plötslig i mörkret så hör jag hur en vattendroppe smäller till på plåten nedanför fönsterrutan(fönsterbläcket?).
Eftersom allt var helt mörkt och tyst runt mig så hördes ju så klart vattendroppen väldigt tydligt. Men inte nog med att jag hörde vattendroppen, samtidigt som jag hör ljudet från droppen så går även något som kan liknas vid en elektrisk stöt genom kroppen blandat med känslan av en rysning. Inte så att det gör ont eller något men musklerna känns som de helspända under en tusendels sekund.
Detta är inte första gången detta fenomen inträffar utan det är något som jag kan minnas tillbaks långt tillbaka i barndomen, men det har alltid hänt i lägen när jag är väldigt avkopplad, tex precis innan jag ska somna eller om jag ligger och vilar.
Antagligen är det inget unikt för mig utan jag är tvärtom säker på att det är ganska vanligt.
Tanken som slog mig direkt efter jag känt stöten var att något fick min hjärna att skicka ut "samma" nervsignal både till känseln och hörseln då stöten kändes som om den uppstod exakt samtidigt som jag hörde ljudet.
Själklart förstår jag att hjärnan antagligen inte hinner uppfatta den korta tid det tar för den att först uppfatta en nervsignal tex hörseln och sedan fatta beslut om att skicka ut en signal till känseln.
Detta får mig att anta att anledningen till "stöten" var att jag var helt lugn och avslappnad och det var helt stilla. Då vattendroppens plask mot rutan var en enorm kontrast mot tystnade så reagerade hjärnan antagligen instinktivt att det kan vara "fara o färde". Det var alltså en överlevnadsinstinkt som ligger kvar. "Stötens" syfte är naturligtvis att se till att göra kroppens muskler beredda på att blixsnabbt kunna hjälpa mig undan en möjlig fara.
Men sen slog mig en annan tanke. Stöten var väldigt lik ljudet. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det men upplevelsen och varaktigheten av de båda sinnesintrycken kändes sammankopplade på något sätt.
Då börjar jag fundera på synastesi. Det är ju en förmåga/handikap där de olika sinnena på något sätt kopplas samman så att man tex ser eller smakar ljud. Kanske kan man höra eller dofta olika färger. Finns många olika kombinationer.
På senare år har forskare börjat föreslå att ALLA människor har synastesi till viss grad. Saken är den att för den absoluta majoriteten så är det så subtilt eller sällan det upplevs att vi aldrig förstår eller märker det. Folk med tydlig synastesi är ibland heller inte medvetna om att deras sinnesuppfattningar är annorlunda.
Anledningen till att jag funderar på synastesi är att jag märkt att denna känsla där ljud verkar ge en "stöt" i kroppen har en tendens att uppkomma oftare om jag rökt cannabis. Då detta är milt hallucinogent så kom jag o tänka på den synastesi som kan upplevas vid bruk av hallucinogener som LSD och magiska svampar.
Hade jag upplevt det lika ofta i helt nykter tillstånd hade jag nog inte kommit på tanken om synastesi.
Poängen jag vill komma till är denna:
Kan synastesi i grunden vara en överlevnadsfunktion? De sammankopplade sinnena som tycks va orsaken till synastesi kanske i grunden är till för att få kroppen att reagera snabbare på möjliga faror?
Nu menar jag självklart inte att möjligheten att kunna smaka på ordet lampsockel skulle vara en fördel för vår överlevnad, folk med synastesi har tvärtom en defekt som gör att sinnenas signaler "smälter ihop" för tidigt o för ofta och därför ger de egendomliga sinnesintrycken som folk med synastesi har.
Kanske är idén helt vädelös och redan dissekerad tidigare, jag har inte försökt o kolla upp det utan slänger bara ur mig denna tanke som jag fick för att se om någon annan känner igen sig och kanske upplysa mig om den verkliga orsaken till fenomenet jag upplevder ibland.
