Citat:
Ursprungligen postat av Robertson
Officiellt var Sverige neutrala, men vände kappan efter vinden. Med rätta kan sägas, P-A Hanssons uttalande om den svenska krigsmakten vid utbrottet av WW2 "Beredskapen är god" fanns inte mycket sanning i. Den svenska krigsmakten var i faktum ganska usel efter åratal av nedskärningar.
Den s.k. februarikrisen 1942 (Hitler var missnöjd med den svenska linjen och ville invadera) undanröjdes tack vare vårat skickliga underättelsesystem (vi knäckte dem tyska koderna). Detta underättelsesystem bidrog även med information till de allierade. Senare i kriget tilläts även allierat krigsflyg få utnyttja svenskt luftrum, och t.o.m tillträde till vissa flybaser i södra Sverige.
Tack vare det diplomatiska spelet med tillgängliga resurser kunde Sverige hålla sig utanför kriget, men även spela med som en säker oas för politiska flyktingar, judar etc. för vidareslussning till Amerika.
Ja, precis. Det låter töntigt att säga, men ett Sverige behövs i varje krig. Att på fullaste allvar tro att Sverige och svenskarna är några jävla untermensch som inte hade viljan att försvara det som står på spel lika mycket som alla andra, det är ett jävla drama och en jävla fars.
INGET av de nordiska länderna hade gått i krig om vi inte hade blivit anfallna. MÖJLIGTVIS om vi hade kunnat samordna oss, alltså norden emellan, och hade haft ett någorlunda försvar istället för den pisspöl vi badade i.
Men jag tycker fortfarande att vi borde ha sprängt gruvorna, det var något som var galet med det beslutet. Även om jag förstår det, så backar jag inte upp det. Men skillnaden är att man måste förstå ALLA sidor i ett jävla krig. Det är inte bara vilka som blir anfallna och vilka som går i krig för i helvete.